Min härliga vagn o lite smått och gott

Porträtt bilder på besättningen i min vagn.




image322

image323
Så här ser byarna ut i Tchad. Inga höghus med 5-rumslägenheter här inte.

image324
Såna här ser vi mest hela tiden, de finns överallt.

image325
Härlig solnedgång på stäppen.

Jag får en del mail från vissa, men tyvärr kan jag inte svara! Det är nån bugg i programmet eller nån inställning eller så, men det går inte att svara. Däremot går det hur bra som helst att läsa och det är ju alltid kul att få en tanke hemifrån :-). Dessutom kan ju jag svara med snigelpost och det är ju lite trevligt att få handskrivet.
jannica_lagerhult@spray.se

För övrigt så börjar min leave kännas extremt välkommen. Det är lite jobbigt när folk kommer tillbaka från Sverige och pratar om våren och mat och glass och familjen. Jag vill också ha allt det där!
Idag är det valborg och jag antar att en hel del av er där hemma kommer äta och dricka gott och kanske ge er ut på stan eller så. Själv ska jag äta en grönpåse och ha beredskap (ingen öl alltså), men jag är inte bitter ;-).
Imorgon är det 1 maj och det känns bra, då är jag åtminstone på rätt sida av månaden för min leave.

Min sjuksyrras blogg i Tchad

I min vagn har jag en sjuksköterska som även han bloggar. Kolla in här


080426

Shit vilken bra dag det här har varit! Just nu är jag så himla glad och lycklig. Det började med att vi städade i tältet (låter kanske inte som världens roligaste uppgift men det blev så himla mycket renare och nu luktar det inte fis längre). Därefter kom postsäcken och jag hade fått 3 paket! Tänk att så lite kan göra så mycket. Man blir glad för det lilla här nere. Mitt inlägg om pulver i alla dess former gav resultat för jag har fått massvis. Tack så jätte mycket!

image315

Min nästa eskort kommer förgyllas med nyponsoppa, o'boy, jordgubbskräm, lakrits, läkerol, minestronesoppa, varma koppen, fruktsoppa och sesamkakor. Mums!!! Jag har också fått en pocketbok (perfekt då alla 8 böcker jag hade med mig är utlästa för länge sen), tidningar och våtservetter. Gud vad ni är snälla, jag är verkligen otroligt tacksam för att ni tagit er tid och ork att handla och skicka ner åt mig.


image317

Det här fina paketet med innehåll fick jag. Det fanns dock ingen avsändare och inget brev i. Jag har verkligen försökt fundera ut vem det kan vara som skickat, men jag känner inte riktigt igen handstilen. Du kan väl ge dig tillkänna så jag vet vem jag ska tacka.


Krister tack för omtanken, men det går bara att skicka 2 kg åt gången till Tchad. Ditt brev ligger just nu i Märsta och väntar på att jag ska hämta ut det där. Det är ju lite märkligt att postavin går ner till Tchad, men inte brevet *snyft*. Tyvärr så kommer det nog gå tillbaka till dig eftersom jag inte har leave förrän i slutet av maj och det ska hämtas ut senast 2:a.

image318

Till middag serverades det cous cous med kyckling i currysås och till efterrätt jordgubbsfromage med färdigbryggt kaffe. Verkligen lyx!



Övade lite på mitt uppdrag också; handstående. Det gick verkligen hur bra som helst. Tog mig upp själv, hittade balansen och stod säkert 2-3 sekunder innan jag föll över. Ni kanske inte tycker det låter så märkvärdigt men jag är verkligen supernöjd över att jag äntligen gör lite framsteg. Nu har jag en god förhoppning över att vinna kampen.


080426

Imorgon har det gått 7 veckor av missionen. Herregud så tiden flyger iväg. Kan knappt själv fatta att jag varit så länge i Afrika. Kommer ihåg när jag stod hemma hos mamma och kramade om syster och yster och sa "Hej då, vi får se när vi ses nästa gång".


Man blir lite dagblind här nere. Jag har knappt någon koll på vilken veckodag jag vaknar upp till, ännu mindre vilken vecka det är. Alla dagar går in i varandra. Ibland har vi eskorter och skjutningar att åka med på, en del dagar tillbringar vi på campen med lite vagnsvård.


Jag går upp runt 6-tiden på morgonen (helt otroligt, så tidigt skulle jag ALDRIG gå upp frivilligt hemma). Börjar dagen med en timmes motion. Antingen blir det powerwalk med kroppsskydd eller 30 min löpning och 30 min promenad. Kan säga att det är grymt jobbigt att fysa här nere. Det är både för varmt, torrt och sandigt. Får väl leda spin/start när jag kommer hem igen (min tid som intensivledare känns väldigt avlägsen). Morgonen är den enda tiden här som det är någorlunda behagligt att träna på. Dock så är det extremt tråkigt att dag ut och dag in gå dessa varv runt campen. Det blir en hel del varv. Springer man tar det 3:53 och går man tar det 5:56, campen är med andra ord inte så stor.


Igår morse var vi tre stycken som bytte ut 10 varv runt campen mot en tur till berget. Vi startade tidigt för att försöka undvika den värsta solen. Det tog 1 timme att gå från campen hela vägen upp mot toppen. En del bitar var rejält branta och man är inte särskilt smidig när man måste ha stridsutrustning och AK5 med sig. "Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid". Pulsen fick sig en rejäl höjning och jag känner idag att jag har lite träningsvärk i låren, härligt!

image313
På väg mot berget. Det är det vänstra vi ska ta oss upp för.


image314
Efter 1 timmes vandring är det skönt att få sitta ner och dricka en kopp kaffe på toppen. Snacka om härlig utsikt det var!

080423


080422

I söndags hade vi gudstjänst i mässen. Jag är inte religiös på något sätt (har till och med gått ur svenska kyrkan) men jag tycker det är rogivande att sitta och lyssna på lite psalmer och visdomsord. Det är lite häftigt, för det finns till och med en komprimerad version av psalmboken; Fältandaktsboken.

image309

I boken hittade jag två stycken böner som jag tyckte var tänkvärda och fastnade för:


Sinnesrobönen


Gud, giv mig sinnesro att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.



Vårt samhälle har sorg

  

Vårt samhälle har sorg.

Mitt i vår vardagliga verklighet har en olycka hänt,

som delat tiden i ett före och ett efter.

Ingenting kommer längre att bli som förut.

Vi kommer inte att kunna glömma denna dag.

Vi får inte glömma den.

Nu måste vi hjälpas åt att låta vår omtanke

och kärlek flöda över.

Vi måste be om mod och styrka att komma igenom.

Vi måste hjälpa varandra

När vi står uppgivna av förtvivlan och frågor,

och låta kärlek och livskraft få växa ur det svåra.

Till detta hjälpe oss Gud.

(Caroline Krook)



Dagarna här nere i missionen rullar på. Det är otroligt vad tiden går fort. Jag har redan varit här i över 6 veckor!!! Mindre än halvvägs till leave *jippie*. Den 27 maj sätter jag min fot i Sverige igen. Åh vad jag ska käka glass, det kan jag lova! Pizza med oxfilé och bearnaisesås, sallad och frukt.


På dagarna passar jag på att sola lite, med betoning på lite. Det räcker med 30 min på var sida, sen är det nästan för mycket. Man bränner sig otroligt lätt. Armarna, ansiktet och benen är ganska så bruna, men resten av kroppen har inte vant sig ännu.

image310
Så har jag klippt mig igen också. Fast jag saknar min norrman hemma, frisyren blir mycket coolare då :-)


Lite svårt att läsa när pocketboken ser ut så här. Speciellt när det kommer en vindpust *ler*.

image311


Vår lilla camp ligger bara några hundra meter från flygplatsen i Abéché. Så här kan det gå när inte landningsbanan räcker till.


image312


Hur går det då med mitt personliga mål som jag har? Jag ska ju lära mig att gå på händer. Tränar dock inte så mycket som jag trodde jag skulle. Tid finns det gott om, men motivationen är ganska så låg. Det är så himla jobbigt när man max står 3 sekunder åt gången.


Munspelsuppdraget går otroligt bra, om ni frågar mig.






För övrigt fick jag höra att det är många anhöriga hemma i Sverige som läser min blogg. Otroligt roligt tycker jag och får lite extra energi till att uppdatera oftare. Glöm bara inte bort att hälsa till de här nere som ni känner, det värmer otroligt mycket att få tankar från er därhemma.

080418

Nu har jag hittat ett sätt att blogga på fastän det inte finns welfare datorer ännu. Jag är nästan lite lycklig för det! Det skulle dock aldrig gå om jag inte fick lite hjälp, så Tack för att du tar dig tid och ställer upp. Tjänster och gentjänster...*ler*.


Idag har jag varit ute på skjutbanan och kontrollskjutit mina vapen. Skjutbanan var ett litet område framför ett berg, inte på något vis uppmärkt eller avgränsat. Det låg någon kilometer in i öknen från själva vägen. Det är lite märkligt, för så fort vi hoppar ur bilarna står det helt plötsligt ett gäng locals där och är jätte intresserade. Var kommer de ifrån liksom? De bara dyker upp från ingenstans. Det spelar ingen roll att det var 10 mil sen senaste byn, ungarna hittar oss ändå.


image294

Det är inte det lättaste att precissions skjuta när det stormar ute.


image295

Kittad för en dag på skjutbanan.


image296

image297

Tavlorna vi sköt på var hemmagjorda och otroligt påkostade. Man tager vad man haver  *ler*.


När vi kom tillbaka till campen blev vi positivt överaskade då vi för första gången i Tchad fick hemmalagad middag. Pasta med sås, skogsbärsfromage, svenskt knäckebröd och kall läsk. Smaskigt!

image298

  



Lite gamla bilder som jag skulle publicerat i samband med inlägget 080328:


image299

Det här är våra "musslor", Mozzie dome, som vi sover i.


image300

Den här toan var jag med och byggde. Den användes för "No:2" innan hygienbarackerna kom.


image301

Kanske dags att raka benen när de ser ut så här? Äh, även om jag är tjej så orkar jag inte bry mig särskilt mycket här nere om civila saker. Det är ganska så skönt att slippa bry sig.


image302

Liten hälsning från oss till dig medan vi fortfarande var på samma camp.


image303

Så här ser alla vägar ut när man kommer 8 mil från huvudstaden. Man behöver inte vara orolig för möte, det är bara att väja ut i refugen *ler*.


image304

Sån här låda får vi kl.11 varje dag. Den innehåller mat och dryck för 24 timmar.


image305

Vad bjuder fransmännen på idag?


image306

Pistolen vid huvudkudden ,ifall att.



image307

Första gången i mitt liv som jag tvättat för hand. Notera hur brunt vattnet är och då är jag ändå inne på andra (!) sköljningen!.


image308

En riktig "bondbränna". När man ser ut så här är det nog dags att på allvar börja gå i någonting annat än kängor 24 timmar om dygnet.


080417

Sedan förra inlägget har det hänt en hel del. Tröttheten jag skrev om resulterade först i 3 dagars feber på campen (ingen höjdare att ha 39.9 graders feber i 100 graders värme) därefter 3 dagar på det italienska fältsjukhuset. Det låter mycket värre än vad det var, jag hade bara lite bakterier i tarmarna. Yalla och sen feber på det. När jag blev inlagd så fick jag antibiotika intravenöst.


image278

Aj, aj. Om jag hade fått välja skulle de satt nålen där man brukar, alltså i armvecket.


Stor fördel med att vara inlagd var att jag fick lagad mat. Synd bara att de satte mig på diet, det här var vad jag fick till middag.


image279

Värsta bantningskuren


Den 6 till 16 april har jag varit ute på en long range patrol. Uppdraget var att eskortera ett gäng borrare och bevaka dem på plats. 10 dagar i fält, det är rekord tror jag. Dagarna har varit extremt lugna och ibland lite tråkiga. Det finns inte alltför mycket att göra när man är mitt i Afrika, på en stor öppen plätt med begränsad rörelsefrihet. Dessutom hade jag packat extremt lätt, bara klädombyten. Nu i efterhand är det mycket mer jag hade velat ha med mig, men det är ju lätt att vara efterklok.


image280
Så här såg hela vägen till Iriba ut. 26 mil som det tog två dygn att komma fram på.


image282

Så här har vi sovit under eskorten. Det är helt underbart att ligga under bar himmel i sin mussla och lyssna på Afrikas ljud. Åsnorna har ett alldeles speciellt läte som jag någon gång ska försöka spela in.


image283

Dromedarer mitt i vår förläggning.


Även om man ligger i fält så måste man duscha, gå på "hemlighus" och tvätta sina kläder. Vardagen fortsätter även om man inte har alla faciliteter som en camp erbjuder.

  

image284

Värdens bästa utomhustoa! Man får sitta ifred och skita, på en riktig sittring. Det här är ju till och med bättre än det vi hade på camp outsiders i början.


image285

Paketet innehåller en påse att sätta i toaletten, papper och en våtservett. När man sen gjort sitt behov slänger man påsen i en grop som vi sedan eldar i. Enkelt och smidigt!


image286

Vill man inte duscha kan man ta sig ett litet dopp i tvättbaljan.


Jag har försökt aktivera mig lite grann under vår eskort. Det blev bland annat en bergsbestigning med kroppsskydd. Jag inbillar mig att det är lite jobbigare att ha det där kroppsskyddet, alltså borde jag få lite mer träning J.


image287

Full mundering i 40 graders värme *puh*.


När det blev lördag bjöds det på grillad lamm med rödlök och mjukt bröd som smakade lampolja. Tänk vad mysigt man kan ha det i fält!


image288

4 lamm inhandlades och grillades


image289

Min "tallrik".


Nackdelen med att vara tjej är att man måste sitta och kissa. Det kan ibland bli väldigt otrevligt då dessa buskar är frekvent förekommande i Afrika.


image290

Taggarna kan med fördel användas till att peta naglarna med, eller som tandpetare J


Igår kväll, onsdag, kom jag tillbaka till campen. Kände knappt igen mig längre. Gud vad mycket som har hänt här. Det har kommit en jädrans massa containrar, fordon och folk från N'Djamena (eller som min vagnschef säger: Jemena). Nu liknar det faktiskt en camp! Till min stora glädje och inte en dag för tidigt, fick jag post. Vilken lycka. Tack snälla ni som skickat! Ni anar inte hur mycket det betyder att få några ord från Sverige med lite godis. "Hemma" känns så himla avlägset här nere och det är skönt att ibland bli påmind om livet i Örebro.


image291 


image292
Tack mamma för handdukarna, kardborrebanden och hudcremen. Det blir perfekt! Ser fram emot nästa brev (då kanske du till och med kan komma ihåg att lägga i själva brevet ;-).

Tack Emma för den supergulliga pennan. Både fläkt och IorJ (Ni som känner mig vet att jag är disney fantast).

Tack Lotta för artikeln i Aftonbladet, all lakrits och casewnötter *mums*.



Svar kommer, men räkna med att det dröjer. Har varit här nu i 6 veckor och posten har bara kommit en enda gång.


image293

Kram på er alla bloggläsare


080328

Så har jag äntligen flirtat till mig lite internet-tid. Det är inte det lättaste ska ni veta, egentligen har vi nämligen inte fått upp några welfare datorer ännu. Men, om man snackar med rätt personer så *hehe*...


Jag har nu flyttat till Abéché, en stad som ligger 90 mil från N'Djamena. Det tog oss inte mindre än 4 (!) dagar att ta oss hit. När vi kom fram visade det sig att våran förläggningsplats inte var mer än en fotbollsplan stort, samt bestod av precis ingenting. Vi var tvungna att börja från början och bygga camp. Tälten kom upp relativt snabbt och nu har vi både AC och el *jippie*. Allt annat är dock under all kritik. Jag kan inte ens i ord beskriva hur primitivt vi lever. Alla våra saker kommer i containrar men ni ska inte tro att allt kommer samtidigt. Nejdå, nejdå.


De första dagarna levde vi utan rinnande vatten och toa. Det vill säga, vi var tvungna att själva gräva oss en grop att skita i. Nummer 1 görs vid en speciell buske. Smutsiga kläder får varje soldat själv tvätta för hand, det finns visserligen tvättmaskin - men det är brist på vatten.


Här är också klimatet lite annorlunda. På dagarna har vi upp till 45 grader och på nätterna är det runt 13 grader. Så fick jag alltså användning för min flanellpyamas jag fick i julklapp *ler*. I N'Djamena var det ganska behaglig värme fram till lunch men så är det inte här. Kl.6 är det ok men redan vid åtta tiden är det alldeles för varmt.


Jag mår bra men har svårt med värmen här. Är mycket tröttare och energilös. Äter och dricker hela tiden (jag verkar vara den enda som har aptit i denna värme) (jag kommer med andra ord inte gå ner 19 kilo ;-)). Så fort jag gör något försvinner orken. Det tar emot att bara gå fram och tillbaka till vagnen. Försökte mig på en löptur häromkvällen men det var en mindre behaglig upplevelse. Har väl aldrig direkt kommit in i löpningen, tycker alltid det känns som uppförsbacke. Kan säga att backen lutar aningen mer här.


Desto längre tid jag är här nere desto mer saker märker jag att jag skulle tagit med mig. Typ:

Klädnypor

Casew nötter

Våtservetter (för baby)


Pulver med:

Nyponsoppa

Blåbärssoppa

Drottningkräm

Jordgubbskräm

Citronfromage

Chokladpudding


Min adress är:


3312 Lagerhult Jannica

Amf-komp

Swecon/Eufor

Tchad

190 50 Stockholm/Arlanda


Man skickar som inrikes post och det får väga upp till 2 kilo. (Ni fattar vinken va?!!)






Uppdatering av adress


Eftersom inlägget där Jannica hade skrivit adressen till henne hade halkat ner
så tar jag och uppdaterar det!


3312 Lagerhult Jannica
Amfibieskyttekompaniet
SWECON/EUFOR
 TCHAD
190 50 Stockholm Arlanda


Frankera som inrikes brev. Det går att skicka brev upp till 2 kg, (motsvarar 10 påsar pandalakrits ;-) )



Jag tänkte skicka ner ett brev till henne med klädnypor och karbinhakar som hon önskade sig.
Lite godis och nån tidning är nog också uppskattat! =)


/ Lillasyster




Hälsning från Jannica



Jag hittade nyligen in på Johanne Hildebrandt's blogg. Hon skriver för aftonbladet och hon har varit nere i Tchad de första veckorna på campen. Hon uppdaterar regelbundet bloggen om vad som händer därnere osv.

Då hittade jag det här inlägget:
http://blogg.aftonbladet.se/12463/perma/773168/


Scrolla ner till hälsningarna från soldaterna, där hittar man denna:

Kram till min husvakt / Jannica



/Lillasyster

Nytt nummer!


Jannicas vanliga abbonemang funkar inte nere i Tchad,
Hon har varit och köpt ett där nere. Så nu går det att nå henne på

Nr:  +2356888735



RSS 2.0