Fallskärmshoppning

I dagarna tre har jag ägnat mig åt fallskärmshoppning. Åkte till Västerås i fredags och gjorde mitt 4:e hopp (som för övrigt gick helt åt fanders). Det var inte alls lika kul som sist (2 månader sen jag gjorde mina tidigare hopp). Vet inte vad som var fel men jag bara spände mig hela tiden. Den där "naturliga svanken" var som bortblåst till sahara öken. Det var till och med så att jag började fundera på om det verkligen var min grej och om jag egentligen ens tyckte det var kul.

Så blev det lördag och jag var ute på klubben 11 timmar och fick till hela 4 hopp. Kände att det gick bättre och bättre och att jag kunde slappna av mer och mer. Sista hoppet jag gjorde var mitt examenshopp, som jag blev godkänd på!!! Weeiiii!!! Nu har jag kvalificerat mig för ett cert!


Nördig som jag är så var jag såklart tvungen att pulsa mitt hopp. Tycker det är lite roligt att analysera hur pulsen beter sig i olika situationer. Inte helt oväntat så stiger pulsen "en aning" när jag hoppar ut från planet. Pluspoäng i kanten för att jag i detta hopp gjorde av med hela 222 kalorier!


Idag har jag gjort mitt allra första egna hopp. Jag dök ut från planet på 4000 meters höjd, gjorde 2 stycken 360 graders svängar, delta-track i 4 sekunder och därefter drog jag skärmen på 1000 meter. Märklig och mäktig känsla att hoppa helt själv, utan instruktör. Det är så himla stort! Snart måste jag köpa min egna utrustning så jag kan hoppa när och var jag vill. Det går ju såklart att hyra men man vill ju ha sin egna ;-)


Kittad inför mitt första egna hopp.



Efter landning. Det är lite tyg att hålla reda på.

"Uppdraget"

Min lillasyster har fått en bok av mig. Den innehåller 189 olika uppdrag som ska utföras, en om dagen. Jag hittade boken inne på Designtorget (som för övrigt har så otroligt mycket saker-man-inte-visste-man-behövde).


Lillasyster är en av de få i min bekantskapskrets som faktiskt kommer gå in för uppdragen helhjärtat. En del saker är lätta, som att bara äta saker som börjar med bokstaven T, P och S en hel dag. Andra är lite svårare och klurigare.

 
Jag har krävt bloggbevis på uppdragen och en del vill jag till och med ha filmbevis på. Ett eller två uppdrag vill jag till och med vara närvarande vid.



Efter avslutat uppdrag väntar en hemlig överraskning. Go syster, jag håller på dig :-)!

Jannica -fd.HMG-skytt

Satt och kollade lite på gamla bilder och filmer. Hittade en film från Kosovo när jag skjuter HMG. Mäktigt värre!

Dam/Herr toa

Hur kommer det sig, oavsett när/var/hur, att det alltid är kö till damtoaletten men inte till herrtoan? Har vi damer mindre blåsa? Tvättar vi händerna mer frekvent? Pudrar vi näsan oftare?
Spelar ingen roll var man befinner sig; krogen, restaurangen, kompisar, på stan eller Gröna Lund. Alltid detta köande för att få lätta på trycket. Det jobbiga i hela situationen är också att man såklart inte känner att man behöver gå förrän det är panik å man helst velat kissa för 5 minuter sen. Att ställa sig i kö då, det kan nästan bli ovärdigt. Själv tänker jag "Nöden har ingen lag" och går på herrarnas istället. Utan att skämmas.En del höjer nog ett å annat ögonbryn, men jag ser inte vitsen med att köa när man inte behöver.


Till höger två damtoalleter med respektive kö. Till vänster herrtoan med noll (0) personer på kö.

Visst e det märkligt!

Shopping

Började även denna dag med en löptur. Efter typ 6 min snubblade jag, oklart varför (tror jag slog ena foten i min vad, eller nåt liknande klantigt). Vristerna kändes otroligt instabila och ömma. Tog det lugnt och vandrade försiktigt framåt. Sen tyckte jag att det kändes bra så jag bestämde mig för att fortsätta turen.

Åkte ner på stan och gick där några timmar. Tyckte dock att det gjorde lite ont i vristen och tittade efter. Skitsvullet!!! Syster tyckte nog jag var lite tokig som bara bitit ihop och fortsatt. Så in på apoteket och köpa lindor. Nu känner jag mig dock offantligt gammal och knagglig.


Vad har hänt med fotknölen liksom??



Syster åt vegetarisk sushi.


Jag åt "riktig" sushi.



Ben & Jerreys till efterrätt. Köpte kulglass på 7eleven, himla praktiskt! Så himmelskt gott! Jordgubb med cheescake, kokos och choklad med bitar. Glass som gjorde gott för hela själen.

Gröna Lund

Igår var jag och lilla syster yster på Grönan. Vi hade himla tur med vädret, inte för varmt och inte för kallt. Uppehåll hela dagen och lite halvmulet om vartannat. Bland det första vi gjorde var att spela på chokladhjul. "Tänk vad gott det skulle vara med lite choklad, det kör vi på".


När vi står där och har valt nummer, slår tanken oss att "Det är ju lite dumt om vi skulle vinna nu, då måste vi ju släpa runt på den hela dagen". Men, vi hade redan betalat och hjulet var stannat. Döm om vår förvåning när vårt nummer går in och vi vinner 2 kg schweizernöt!!!




Jag har alltid varit den äventyrslystna och orädda i familjen, mitt motto är att jag provar allt -en gång. Kommer ihåg när vi var på grönan när vi var mindre, jag och brorsan i princip lurade syster upp i Fritt fall. "Det är ju onödigt att vi köpt åkband till dig om du ändå inte åker något". "Den är inte alls läskig, kom igen nu".

Nuförtiden börjar jag dock känna mig en aning gammal. Inte gammal kanske, men äldre. Jag vågar nästan inte åka läskiga saker längre. Vad har hänt?? När blev jag rädd och eftertänksam?? Jag vill inte påstå att jag tvingade mig själv upp i fritt fall, men det var inte långt ifrån. Egentligen vågade jag inte åka den, det kändes bara offantligt läskigt. Men jag resonerade som att, det är bara att sätta sig och åka, det är över på 3 sekunder, Sluta larva dig nu. Och jag bevisade, inte bara för syster yster utan för mig själv också, att jag fortfarande vågar, hela 3 gånger!!!


Något sammanbiten och därefter -Dödsångest-panik-skrikande!



Berg-o-dalbana är också kul (och inte fullt så läskigt som bilden antyder. Vi visste när de tog kort så vi spädde på lite ;-))



Det är kul att gå på Grönan och få känns sig som barn på nytt :-)




Ett gott skratt förlänger livet, och efter att ha besökt skrattkammaren kan vi konstatera att vi  nog kommer bli åtminstone 102 år!

Första dagen hemma - Gröna Lund

Vaknar först 06:10 (av mig själv) men njuter av att kunna lägga huvudet på kudden igen och somna om. Känns verkligen som en lyx att vakna i en riktig säng med täckte och kudde ( i Tchad sover jag i sovsäck på tältsäng som är typ 60 cm smal). Gick upp först halv åtta och tog en skön löptur i det härliga Sverige vädret. Tänk vad mycket lättare det är att springa här jämfört med Tchad. Man klarar att ligga på ett högre tempo utan att pulsen för den skull sticker iväg. Jag förstår nu varför alla kenyaner och afrikaner är så snabba och uthålliga. Det är extremt krävande att träna i ett varmt och torrt klimat. Allt annat är ju lättare efter det.

Vid elva ska jag träffa kära syster yster, först går vi och käkar och sen gör vi Gröna lund. Det är så roligt att gå med henne för vi gillar precis samma saker och är lika galna i karuseller båda två. Vi kommer åka ALLT, minst en gång. Ser mest fram emot Fritt fall, även om den alltid ger mig dödsångest. Kanske är det den känslan som gör att jag ändå vill åka den.


Leave - igen

Så var man hemma på leave igen. Två månader har redan gått sen sist, tiden verkligen flyger iväg. Till helgen blir det Västerås och fallskärmshoppning i (förhoppningsvis) dagarna tre. Tänkte försöka bli klar med mitt cert och dessutom göra några solo hopp. Sen börjar det också bli dags att fundera på att köpa sig en egen skärm. Dyrt... Bara skärmen kan man få ge runt 10 papp för. Sen tillkommer rigg, dräkt, höjdmätare, hjälm mm... Dyr sport... Men... Det drabbar ju ingen fattig (som de rika säger).

Passar på att ladda upp lite filmer när jag är hemma, här går det mycket fortare och smidigare. Att dessutom kunna sitta vid ett "vanligt" tangentbord och få användning av touch metoden, extremt stor skillnad!

Jag har nu fått min nya pusselring (6:a) som jag beställde från USA. Den blev lite dyrare än jag hade tänkt (när den väl skulle hämtas ut var man tvungen att betala nästan 800 i tullavgift!). Det var nog ändå värt det eftersom det inte går att få tag i pusselringar i Sverige, varje fall inte i 14 karat. Så nu  har jag alla fall en kvinnlig sexa i trefärgat guld.





Dagens tänkvärda

"Livet är en enda lång transportsträcka mot döden. Det gäller  bara att undvika genvägarna".

Summa summering

Dagarna går och jag har bara mindre och mindre energi. Tur att man ska på leave snart! Jag har hunnit med en konvoj från Abecce till N'Djamena (tog 4 dagar, 3 övernattningar), bada på hotellet, vårda vagn och bli kränkt av regnet. Eftersom jag sitter vid en extremt slö internetuppkoppling och tangentbordet dessutom är svårt jobbigt (man måste trycka jätte hårt på varje tangent, annars missar den bokstäver) så tänkte jag bara sammanfatta sista dagarna med lite bilder.


Vad gör man när locals lastbilarna stannar för 511 gången den senaste timmen? Passar på att ta en siesta!


På kvällen när vi skulle ta och resa förläggning, blåste min mussla iväg. Den hittades först dagen efter och då var den riktigt snuskig med alger och skit. Äckligt värre!


Mysig dag vid poolen.


En helt vanlig dag i missionen. Det märks att regnperioden är här nu. Det regnar typ varenda dag och temperaturen ligger på runt 34 grader (bara).


Spolning av vagnen. Tur att man inte är större för det är extremt trångt under.


Ok, sist jag kollade var det inte riktigt så här man skulle göra vid indragning av vinchen. Det är visserligen helt rätt att spänna upp mot en annan vagn, men att gräva ner sig i sanden och sätta patrian??


Så här ser det ut bakom camp Europa nuförtiden. Någon som känner igen sig?


"Det som göms i snö kommer fram i tö". Eller efter vård. Den här satt under instrumentpanelen (!!!) i patrian.


Tänkte avsluta med en liten gissnings stund. Vad har denna man gjort på hakan?? Ledtråd: Det är inte vad ni tror.

N'Djamena

Livet i huvudstaden är precis som förut, lika långtråkig. Nu håller jag på att vårda min vagn för att så småningom lämna in den för gott. Vården har aldrig varit någon rolig puck och inte blir det bättre av att man allt som oftast blir avbruten pga regn.

Jag håller ändå ut, för på fredag kväll åker jag till Sverige igen för leave!!! Ska faktiskt bli himla nice. Nu var det några veckor sen jag såg Svedala och sensommaren har ju alltid varit bästa tiden hemma. Hoppas på att få tillbringa några dagar på flygfältet och fortsätta på mitt fallskärmscert. Annars ska jag bara försöka ta det lugnt. Bara njuta av att vara ledig.


Jag - Ny hemvärnsman??

Jag brukar googla mig själv lite då och då. Mest för att se vad man kan få reda på om mig och om det som står stämmer. Döm om min förvåning när jag hittar detta citat på http://www.k3.mil.se/index.php?c=news&id=40468&do=print

"Jannica är helt på det klara med att hon efter hemkomsten från Tchad vill teckna avtal med Hemvärnet.
- Det ligger helt i min linje, jag vill fortsätta göra insatser och via Hemvärnet får jag möjlighet att verka även för insatser nationellt säger Jannica".

Men vänta nu lite grann... Har jag någonsin sagt så? "Helt på det klara med... teckna avtal", "Ligger helt i min linje" ??? Jag pratade visserligen med en Marie om hemvärnet, men att jag så gott som redan skrivit under?

Jag förstår att folk hatar journalister (även om hon nu inte var det utan informatör på hemvärnet).

Väg-rek

Fredag morgon till söndag kväll har jag varit iväg på väg rek mot N'Djamena. Uppdraget var att kolla hur vägen och wadisarna (betong övergångar) såg ut nu när det börjat regna. Vi åkte samma väg som vi åkte i mars, men jag kände knappt igen mig. Gud vad grönt och friskt det blivit.



Längs vägen finns en sån fin moské, var bara tvungen att ta kort på den. Den sticker ut lite kan man säga, passar inte riktigt in i normalbilden.



2 dygn i fält blev det, här har jag precis vaknat den andra morgonen.



På kvällarna tankade vi. Dock hade vi ej med drivmedelsflaket, utan all diesel låg i pannor. Alltså fick vi lov att tanka för hand. Det var en upplevelse, och herregud så jobbigt!



Mitt ute i Afrika, där det är misär och fattigdom. Där det vare sig finns mat eller vatten. Vad hittar man där? Jo, en otroligt välplanerad och påkostad bro. Känns lite märkligt.



I en liten by gjorde vi ett stopp och spelade lite fotboll med barnen.



Vad gör man när man åkt 50 mil i vagnen utan musik och man tröttnat på vagnschefens karaoke? Man improviserar och fixar en egen variant (synd bara att batteriet dog efter 25 min).



Resan gick otroligt bra och jag är mycket imponerad av vagnarna. De klarar MYCKET mer än jag från början trodde. Efter denna tur vet jag att de klarar allt!

Vattenfyllt wadis.


Sista milen var det dock lite svårare. Det började dugga och på vissa ställen såg det ut så här:

Bildkvalitén är tyvärr lite dålig. Gissa och vinn! Var är vägen?


Alla historier slutar oftast med ett lyckligt slut. Så gör även denna. Dock så hade vi lite spänning några mil från campen.

Dålig wadis där vägen rasat ihop före och efter.



Japp, här sitter vagnen.


Hela högra däcket är under vatten. Hur ska vi lösa det här nu då? verkar 6 grabbar fundera.


Sjukvårdspatrian fixar allt ;-)

Farväl gruppen

Nu har jag sagt Hejdå till min gamla besättning. Jag hade gått och bävat länge inför det avskedet, visste att det skulle bli väldigt jobbigt med mycket tårar (jag är så himla känslosam). Det är en märklig känsla att skiljas åt efter att ha jobbat ihop så länge och umgåts i princip dygnet runt. Man har verkligen lärt känna varandra och hittat ett bra sätt att jobba ihop på. Efter Iriba turen har vår grupp fungerat så otroligt bra och vi har haft väldigt roligt ihop. Jag har haft tur att ha dem i min grupp och jag saknar dem redan (även om min nya grupp känns otroligt bra).

En tanke som slog mig när jag kramade om dem var att "Det kunde också varit jag". Om jag inte hade förlängt hade jag också snart sett Sverige. Det som känns så offantligt bra är dock att jag är så glad över att jag är kvar. Jag ångrar mig inte en sekund. Det har funnits minuter då jag tvivlat på att jag tagit rätt beslut, men inte nu längre.


RSS 2.0