Batresa

Skulle aka bat fran Koh Tao till Chumpon for att sen aka vidare med buss till Bangkok. Nar vi klev ombord fick vi ta med oss vaskorna in istallet for att lagga de uppe pa dack, som vi gjorde forra gangen. Tankte att det var kanske for att vi denna resa inte var sa manga, sa packningen fick plats bredvid oss pa golvet. Nagra minuter senare forstar jag att det ar for att packningen inte ska bli vat.

Precis innan vi ska lamna piren gar en kille runt och delar ut plastpasar. Han har en lite "full i fan"-min och ser lite smanojd ut. Ok, tanker jag. Det ar alltsa lite vagor ute till havs. Lika bra att forse sig med en pase ifall att.

Och mycket riktigt, vilka javla vagor! Har aldrig varit med om liknande. Ena stunden var min sida 1 meter under vatten, for att i nasta vara 2 meter over. Herrejosses! Fler och fler lamnade sittplatserna for att istallet satta sig ute pa dack. Hur nu de har lyckats vara kvar pa baten, det ar ett STORT mysterium. Man horde hur alla jamnrade sig, mer och mer. Det var verkligen ingen njutningsfull resa.

Jag gillar aventyr och spanning, ar inte sen att anta en utmaning. Men den har resan var varre an nagot jag hittills gjort. Hoppa fallskarm, bungy jump, dyka, flyga enmotoriga propellerplan, go kart mm. Av allt jag gjort hittills sa var det har det laskigaste! Negativa G-krafter, positiva G-krafter, kraftiga svangar, upp och ner, fram och tillbaka, dodsangest, panikkansla. Allt pa samma gang. Det var verkligen en sjuhelvetes resa, slar alla karuseller jag upplevt.

Slutsats: Jag ar ofantligt glad att jag tog ett aksjukepillar imorse. Nu madde jag som tur var inte daligt, utan var bara livradd.

Behover jag saga att det var knapptyst i bussen fran piren sen? Inte en kotte hade krafter kvar att prata ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0