Grodor & prinsar

Desto mer det regnar, desto fler grodor kommer fram. De gömmer sig under tälten där de sitter och (bokstavligt talat) kvackar på nätterna. En kväll kunde jag inte sova för jag hade en skrällande padda precis under mig där jag sover. Fast jag kanske ska se det positivt och göra som min vagnschef tyckte: "Jannica, om du kysser tillräckligt många grodor är ju sannolikheten större att någon av dem visar sig vara din prins".  Hmmm. nja.... Vet inte riktigt...

På morgonen dagen efter var det hur som helst försent, för då var alla grodor automatiskt utrotade.

28 juli

Maten vi får borta på Camp Star är faktiskt helt ok, till och med över förväntan. Vi har hela tiden fått höra att det är "flygplansmat" och det låter ju både tråkigt och torftigt. Men alla blir mätta och belåtna verkar det som. Varje måltid finns det två olika maträtter att välja bland. Det finns lite sallad (både grön- och frukt), puddingar (vanilj & choklad), baguetter och tekakor. Enda nackdelen med nya matsalen är frukosttiden. De har öppet mellan 5-7 och det är på tok för tidigt. Jag går redan upp 05:30 för att träna och brukar vara klar för frukost vid 7:30. Det finns inte en endaste möjlighet att jag kommer ställa klockan ännu tidigare!




Söndagar går oftast i slowmotion. Folk sover lite längre, man har inte lika mycket arbete. Det är en liten vilodag typ. Så igår fick de som ville åka ut på en welfare tur till ett palats. Palats, tänkte jag. Det låter ju trevligt. Jag såg framför mig ett stort slott med kaklade badrum och bassänger, vackra damer och vakter.

Väl framme på plats (efter 6,5 mils körning som tog 2,5 timmar!) blir jag lite förvånad och besviken då detta är själva palatset.


I själva verket så är detta runinera av ett palats som låg här för 400 år sen.

Jag var inte ledsen för det dock, det var en mycket trevlig tur. En hel del körning blev det och ibland en utmaning då underlaget var extremt mjukt. Lågväxel och diff spärrar i, gasen i botten och en snitthastighet på 10 km/h! Bara vid ett tillfälle körde vi fast.


Det var bara ut och börja skotta sand. Till slut kunde vi backa därifrån och fortsätta färden.

Det är himla mysigt att vara ute på tur och äta i det fria. Man får en lite mysig känsla i kroppen, kommer ihåg hur det var i början innan köket var igång. Jag hörde någonstans att vi ätit rations i 46 dagar i början. Ändå så tycker jag det är helt ok att ta en låda då och då.


Här sitter jag och min nya vagnschef och picknickar.


Skickar en liten hälsning till mina nära och kära där hemma med den här bilden. Ibland är himmlen här nere magisk.


Puss & Kram

Civil soldat

Jag skrev ju tidigare om den något pinsamma upplevelsen att åka civilt från N'Djamena till Abecce med vapen i handen. Här är bildbeviset, jag bjuder på den (även om jag verkligen skäms ihjäl).


Det som inte syns är min pistol som jag satt fast i handväskan.

Nu efteråt kan jag skratta åt det, men det var inte lika kul då (även om jag ser rätt glad ut). Jaja, det misstaget gör man bara en gång. Nästa leave blir det till att åka i uniform.

Sista måltiden

Nu har kockarna knåpat ihop den sista måltiden för oss soldater. Imorgon börjar köket att rivas, det är nämligen bara en kock som förlängt (och han konverterar till befattningen QM). Till middag serverades oxfilé, potatisburgare, barbequesås, creme fraiche och äpple cider. Till efterätt blev det blåbärspaj med marsan sås. Himmelskt gott!

Imorgon kommer vi börja äta borta på camp Star. Det kommer bli flygplansmat, man får en bricka med färdiga skålar. Tvivlar dock starkt på att någon kommer orka pallra sig dit. Dels är det långt (säkert 300 meter!) och dels är det alldeles för tidig frukost (5-7) och alldeles för sen middag (18:30-20).

Kanelbullar och snickeri

Dagen har ägnats åt att först bygga gångar mellan våra tält. Imorse när vi vaknade hade vi nämligen en hel åker utanför tälten, herrejösses vad lerigt det var! Det började regna igår vid 20:30 och höll på i flera timmar. Så länge har det aldrig regnat hittills. Det är lite drygt att gå på toaletten mitt i natten i kolsvarta Afrika, och klampa runt i en lervälling med flip-flopen.

Efter lunch gjorde jag mitt sista intrång hos kockarna och bakade kanelbullar åt hela förbandet. 256 bullar blev det! Måste vara rekord och kanske till och med första gången det bakas i Tchad.

Annars är det rätt lugnt i missionen, jag har beredskap över tiden. Det nya besättningen kommer ner i början på augusti, så då kan man kanske få lite avlösning.

Regnperioden på ingång

Vädret börjar förändras lite nu. Vi har oftare mulet och en och annan regnskur. Man kan ana att regnperioden snart är här. Idag hade vi en liten okynnestur till skjutbanan. Ni som roterade hem nu i juli, kommer säkert ihåg hur Afrika såg ut då. Nu börjar det bli en liten gräsmatta i öken.




Igår tog vi ner de första 2 tälten. De ska tydligen skickas hem igen (stackars de som öppnar de blöta och  mögliga säckarna). Plattformen skulle flyttas ner till rep där vi byggt ett tält att vara i och packa (när det regnar). Problemet var bara Hur vi skulle få ner plattformen. Det krävdes en hel pluton för att bära upp den och nu stod en massa saker i vägen så man skulle vara tvungen att gå runt campen. Vi försökte ta hjullastaren till hjälp (som för övrigt är det absolut coolaste fordonet någonsin!!)

.

Tyvärr kan jag bara säga att det inte riktigt fungerade som vi ville, utan plattformen var tvungen att sågas i två delar.

Fettisdagen

Idag har jag och förplägnadschefen bakat semlor. Jag tror det var mycket uppskattat av förbandet. Hela 162 st gjorde vi.


Det är krävande att knåda en deg i 3 dubbel sats. Särskilt om det är 34 grader varmt i köket!



4 liter vispgrädde vispades, för hand!!! I kylcontainern dessutom. När vi var klara var både händer och näsa blåa och frusna.



Bullarna delades och gröptes ur. Då vi inte hade någon mandelmassa, fick vi trolla lite. Inkråm, lös vispgrädde, socker och vaniljsocker = mandelmassa (eller egentlige inte, men det märkliga är att det faktiskt smakade mandelmassa!!).



9 plåtar med totalt 18 semlor på varje (typ över 160 semlor totalt!).



Semlorna är pudrade och färdiga att serveras.

Gruppmiddag

I fredags hade vår grupp lite samkväm. Alla utom jag åker ju snart hem och vi ville ta tillfället i akt att umgås bara vår grupp. 


Vi satt ute i den varma Afrika kvällen med tända ljus och marshaller. Så himla trevligt!


Hasse hade själv komponerat ihop vår otroligt smaskiga 2-rätters middag. Det här var bland det bästa jag ätit i hela mitt liv!

Ankbröstfilé, anklever, kantareller i gräddsås och portvinsås *mums*'.


Självklart skulle det sjungas också. Men det blev inte fler än en gång, då de kom på att jag har 104 dagar kvar!

Tristess

Ibland är det verkligen så himla tråkigt här nere. Det behöver inte vara så att en hel dag går utan att man gör någonting, utan det kan mer vara så att man har två timmar över som är helt onödiga. Så var det lite igår. Dagen gick ganska fort med diverse olika projekt. Fram till kl.15:30 hade jag saker att göra i princip hela tiden. Sen kom tristessen. Fan vad tråkigt! Vad gör man då? Jo, man hämtar en cyalym stav som man knäcker, skär upp och häller ner i ett myrbo med förhoppningen att få se blåa myror irra runt i kvällsmörkret. Blev dock inte riktigt som jag tänkt mig då myrorna trilla av pinn och dog av den starka vätskan. Inga självlysande myror alltså. Men busigt var det ;-)




Nu, efter 4 månader i Tchad, har några smarta själar kommit på att vi nog borde ha torrluftanslutning till våra vagnar. Det kommer ju väldigt snart att regna varje dag, och man kan nästan ana hur mögligt och sunkiga vagnarna invändigt snart kommer vara. Förmiddagen har ägnats åt att bygga ihop torrluftanslutningen och sen bygga kryss att ha den på. Ser riktigt proffsigt ut om jag får säga det själv!


Våffelsöndag

Idag åkte min gamla besättning, med en något modifierad version, ut på patrull. Jag fick inte följa med för att jag hade beredskap med min nya grupp. Lite konstigt blir det då jag är den enda föraren på två sjukvårdsgrupper. Jag får liksom jobba dubbelt för att det ska fungera på sjukvård. Alltså kommer jag ligga i beredskap varje dag fram till att min gamla grupp åker hem. Trist! Inte för att det gör något att ha beredskap, utan mer för att jag inte kommer kunna lämna campen på X antal veckor.

Idag fick jag en stor släng av separationsångest när jag vinkade av min gamla grupp, även om de var tillbaka en timme senare. Tänk när de åker hem för gott. Gud vad sorgligt det kommer vara. Dels för att jag Älskar min besättning, dels för att campen aldrig kommer bli densamma med nytt folk. Jag tycker det är bra som det är, varför ska saker och ting behöva förändras? Känns lite som om jag inte borde förlängt, tror det kommer bli extremt jobbigt rent känslomässigt.

För att få tankarna på annat, gick jag till köket och gjorde våfflor. Även om det fanns tre våffeljärn som gjorde 2 våfflor åt gången, var det svårt att hinna med. Men gott var det! Dessutom fick vi hjortronssylt till, så himla smaskigt!



Ny vagnsbesättning

Idag har jag varit ut med min nya besättning och haft sjukvårdsberedskap när de skulle kontrollskjuta sina vapen. Jag struntade dock i att skita ner mitt vapen, tyckte det räckte med skjutningen jag redan har gjort. Jag menar, så himla kul är det inte att ligga på 30 meter, skjuta och sen markera.

När min nya vagnschef sen såg att jag hade ringar på fingrarna, mer eller mindre beordrade han att de skulle tas av. Jag förstår omtanken, vore tråkigt om man fastnade i något och fingret slets av. Känns dock himla märkligt att vara utan, lite tomt liksom. Efter en dag på skjutbanan har jag numera en väldigt fin "ringbränna".



På eftermiddagen har vår kära Bosse kört ghostbuster stilen och utrotat (eller varje fall gjort ett tappert försök) alla myggor. Såg lite varmt ut med helställ, gasmask och gummistövlar (han sa efteråt att han hade ca 1 dl vätska i varje stövel).


Till middag serverades det köttbit (som det gick åt i snitt 3 st gafflar per man för att skära sönder), ris och beasås. Till efterätt fick vi wienerbröd, mums!

Fredag 11 juli

Idag går kontraktet ut för de som inte förlängde. Känns otroligt märkligt. De åkte till Sverige i tisdags och nu har de lämnat Livgardet för gott och är civila igen.

Igår kom det nytt folk till campen. Många nya ansikten att lära känna. Det kommer inte bli som förr, men det blir nog bra ändå.


Vilken otrolig himmel vi hade häromkvällen!

Smått och gott

Nu har äntligen mitt bagage kommit så nu kan jag ladda upp lite bilder igen!


Jag har fortfarande ont i knät sen jag landade på asfalt efter mitt andra fallskärmshopp. Nu är det dock inte lika svullet längre utan mest blått.



Igår kväll klockan 18:05 var det så här fin solnedgång i Abecce. Här ser man också vår fina camp efter att den ändrat form lite.



Bakom våra hygiencontainrar ser det numera ut så här. Vi fiskade upp en plaststol som legat i sörjan ett tag, och den var helt sönderfrätt! Man kan förstå att våra permethrin inpregnerade uniformer inte får tvättas hemma i Sverige. Det skulle ju ta kål på allt levande!




Jag fick paket från min kära vännina Kattis och hon ville ha bildbevis på ballongerna. Förstod inte vad hon menade förrän jag började blåsa. Herrejösses vad svårt det var! Hur fan gör man för att blåsa upp balloner, var så länge sen jag gjorde det. att jag inte visste hur det skulle gå till. Ändå tycker jag att mina lungor borde vara bra, så mycket som jag tränar.



Tack så jätte jätte mycket för presenterna! Nu har jag verkligen något att bita i när det är långtråkigt ;-)


Det är som här normalbilden i Tchad. Räcker med att man sitter still två minuter så ser man ut så här. Nu förstår ni kanske varför jag inte tycker det är så farligt med lite fukt under armarna en varm sommardag!?



Var bara tvungen att ta med den här bilden. Jag tycker det är så himla coolt! Helan och halvan liksom.
Har jag förresten berättat att jag sökt 3 st maskinförarutbildningar till nästa höst?


Försenat bagage

Denna gången när jag åkte tillbaka till Tchad, åkte jag civilt. Jag hade tänkt innan att "om jag nu åker civilt så är det ju förmodligen så att packningen kommer bort, sån tur brukar man ju ha". Iallafall så gjorde jag det och uniformen och kängorna åkte i väskan som jag skickade på bandet.

Och mycket riktigt, när vi står på flygplatsen i N'Djamena så kommer inte våra väskor. FAN!!! Så himla typiskt. Att jag inte gick på min magkänsla och tog uniformen i handbagaget, men jag ville slippa släpa en massa.

Så när vi sen sätter oss i det militära flygplanet för att åka vidare till Abecce, åker jag i en MYCKET originell outfit;

Svarta leggings, svarta ballerina skor, grå klänning och svart kavaj.



I ena handen har jag min AK5 och pistolen satte jag fast i handväskan. Det var en och annan som höjde på ögonbrynen kan jag lova. Det måste vara första gången en soldat åker sminkad och i klänning med vapnen lite nonchalant i handen. Herregud vad märkligt det kändes. "Finn ett fel", liksom. Kände mig oerhört felplacerad.

Som tur var så har vi fått ut två uppsättningar uniformer, så jag har fortfarande något att sätta på mig. Väskan kommer förmodligen imorgon.


Afrika vs. Sverige

När man varit hemma i en vecka upptäcker man att det finns vissa saker som man göra annorlunda. Allt pga att jag upplevt Afrika och misären där nere. Hoppas jag kommer tänka (omedvetet) i de här banorna även när jag kommer hem för gott. Mina erfarenheter från Kosovo är att även om jag hade andra värderingar när jag kom hem, var allt snabbt tillbaka till vardagen igen.

Det är ett privilegium att ha rinnande vatten. Kom på  mig själv när jag skulle ta ett glas vatten att jag inte spolade fram kvallt vatten utan höll glaset och fyllde det direkt. Vad spelar det för roll om det är ljummet, det är ju ändå friskt och fräscht vatten.

När jag duschar spolar jag snabbt av mig, stänger av duschen, tvålar in mig och därefter spolar av mig igen. Jag är klar på mindre än 2 minuter!

Det är helt underbart att kunna sitta ute på kvälllen klockan 23 och fortfarande ha lite ljus från skymningen. I Afrika är det kolsvart innan 19!

Jag är en fruktoman men njuter ännu mer av ett grönt äpple eller en mogen avokado. Så himla gott! Färskvaror är det extremt ont om i Afrika och här hemma är det många som pillar bort det från tallriken.

Efter en dag i solen på en uteservering är det lätt hänt att man har lite svettfläckar under armarna. Det är verkligen ingenting! Märkte att jag verkligen inte brydde mig ifall jag var lite varm och det syntes. Det är helt normalt att svettas när det är varmt. Det är till och med så att det är ett tecken på bra kondition. Dessto bättre form man är i, desto enklare har kroppen det att reglera temperaturen själv. De sista månaderna har jag levt som i ett ständigt svettigt och blött tillstånd. Sitter man ner i 5 minuter har man en stor jäkla svettfläck i rumpan och på ryggen när man reser sig. Vad är då lite fukt under armarna i jämförelse?

Sverige är grönt, fåglarna kvittrar, det fläktar, vi har svalare på nätterna och varmare på dagarna, vi kan när som helst sätta oss i skugga om vi har fått nog av solen, vi kan köpa vatten när vi blir törstiga.

Vi har det extremt bra, synd att så många inte tänker på det bara. Vi lever med lyxproblem, som vi själva skapat. Hoppas verkligen jag behåller lite av det här tänket även efter några månader hemma.

Fallskärmshopp för hela slanten

I söndags hann jag med två stycken till fallskärmshopp. Mitt andra hopp skulle jag prova på att svänga, åka framåt i 3 sekunder och göra två stycken simulerade "fallskärmsdragningar" (sk. dummydrag).

Dummydragen gick bra, hittade handtaget och låg kvar i stabil fallställning. 90 graders sväng först åt höger och sen åt vänster, var jäkligt svårt att få till. Det blev så att jag vred kroppen istället för att bara vinkla armarna. Själv upplevde jag det som att det var så oerhört trögt pga fartvinden. Instruktörerna var ändå nöjda för jag blev godkänd på svängarna.

Framåtåkningen gick över förväntan. Mina instruktörer var nog lite impade att jag hade så himla mjuk övergång mellan att ligga stilla och åka. Dessutom sa de att jag hade en otrolig fart framåt, och att man som elev inte brukar hitta den förräns efter massa övande. Stjärna i kanten!

Drog fallskärmen på 1500 meter och skulle för andra gången ta mig ner och landa helt själv. Denna gången ville jag verkligen få till landningsvarvet och landa ungefär där alla andra landar. Innan vi åkte upp hade jag noga gått igenom mentalt var jag skulle befinna mig på olika höjder. Sen var det bara så att vinden vände under tiden och när jag sen skulle landa så hade jag en jädrans medvind istället för motvind. Attans!!! Jag hade jättebra landningsvarv men istället för att landa där jag tänkt,  så fortsatte jag framåt med vinden och landade precis framför tankanläggningen - på asfalt!

Landade ganska bra men föll omkull och drogs med lite av vinden. Lite skrubbsår i händerna och ett ömmande knä, annars mår jag toppen ;-)



Andra hoppet i söndags skulle jag prova att falla fritt helt själv några sekunder. Instruktörerna (en på var sida om mig) hoppade ut samtidigt som mig och när jag sen låg stabilt släppte de taget. Till en början gick det väldigt bra men sen hade jag jätte svårt att ligga plant och bara falla. Det kändes inte alls så behagligt som jag hade tänkt. Instruktörerna sa sen att jag hade haft benen för mycket böjda och därför åkt baklänges i en sväng.

3 hopp avklarade av totalt 10. Jag är super nöjd med helgen och jätte glad att jag kommit igång. Ser fram emot nästa leave då jag ska hoppa som bara den. Då är jag också hemma hela två veckor så behöver det inte kännas så stressigt.

RSS 2.0