Fallskärmshopp

Idag har jag gjort mitt allra första egna fallskärmshopp, så jäkla grymt! Obeskrivbar känsla, sån himla frihet och stooor känsla!!! Det är mäktigt! Kan knappt fatta att jag hoppat ut från 4000 meters höjd, fallit i 50 sekunder och därefter flygit ner och landat helt själv.

Var ute på klubben i morse vid 9-tiden. Började med att plocka ut utrustning för att "bli hängd". Instruktören hänger upp eleven i selen för att sen ha ett praktiskt prov. Olika situationer som kan uppstå (olika fel när man dragit skärmen) simuleras för att man ska få en känsla för det. Det gällde att behålla lugnet och handla fort och från ryggmärgen. Är man på 1500 meters höjd och fallskärmen inte vecklas ut, fastän man dragit, måste man veta hur man går tillväga för att dra reserven.


Precis innan provet startar. Jag är kittat och klar för att göra ett simulerat uthopp från flygplanet (som här är stolen).



Efter provet. Jag är helt slut. Har övat på att sparka upp en lång snodd (går till ungefär på samma sätt som när man snurrat upp en barngunga).

Instruktören var mycket nöjd efter provet, han tyckte jag handlade rätt och lugnt utan att stressa upp mig i onödan.
Efter provet gjorde jag hälsoundersökning som bestod av bl.a. blodprov, urinprov, blodtryck och lyssna på lungorna. Läkaren kunde konstatera att jag var i MYCKET bra skick och frisk och kry som en nötkärna. Hon trodde inte jag skulle ha något problem att bli 102 år ;-). Blodvärdet var oerhört bra, har aldrig tidigare i hela mitt liv legat på så högt. Hela 151 i hb, helt otroligt! Kroppen måste verkligen må prima.

Efter lunch åkte vi ut till Hässlö för att vänta in bättre väder. Det har varit mulet och molnigt med snabba skurar typ hela dagen så jag var lite osäker om det skulle funka att hoppa. Efter att ha torrövat hela hoppet (det är vissa obligatoriska moment som man ska göra under fria fallet) så åkte vi upp till 4000 meters höjd. När dörren öppnades och folk började hoppa ut, kändes det lite pirrigt i magen. Shit, nu ska jag verkligen hoppa fallskärm. Utan instruktör som sitter fast i mig dessutom. Läskigt!

Uthoppet gick bra och jag hittade stabil fallställning någorlunda. Det var svårare än jag trodde dock. Tyckte det blåste och ryckte i mig hela tiden och mina fräcka glasögon immade igen. Drog fallskärmen på 1500 meters höjd och därifrån och ner fick jag klara mig på egen hand. När jag sen skulle in för landning, missbedömde jag avståndet något. Landade ungefär 200 meter bort från alla andra. Fast det var ändå på gräsmattan och på rätt sida av landningsbanan. Lite motion har man aldrig dött av ;-).

Nästa hopp ska jag öva på svängar åt höger och vänster. Hade hoppats på att hinna med ett till hopp men det började regna och dra ihop sig. Är ändå otroligt nöjd och stolt över att ha klarat av första hoppet! Imorgon ska jag ut igen så jag håller tummarna för strålande sol och molnfritt :-)

Leaven

Landade in i onsdags efter lunch i Göteborg. Jag vet, det kändes helt fel att åka dit men platserna till Stockholm var tydligen slut. När jag kom hem åkte jag direkt och handlade mat, fast denna gång med lite mer måtta än sist. Torsdagen ägnades åt att springa en massa ärenden på stan; hämta inlämnade saker, handla inför nedresan igen (både till mig själv och andra), ringa samtal och besöka vissa personer.

Kvällen satt jag som fastklistrad framför min "Hoppa fallskärm" bok. Vi är ett gäng som har gjort lite teori nere i Tchad för att så småningom komma hem och göra det praktiska för att ta ett fallskärmscertifikat. Jag är ju såklart super ivrig och vill verkligen komma igång så fort som möjligt, så jag har bokat denna helg för att hoppa.

Hela dagen har jag varit ute på Johannisberg och skrivit teoriprovet (med beröm godkänd :-)) och lärt mig packa fallskärmen. Första packningen tog hela 1 timme och 45 minuter!!! Andra gången typ 45. Tredje brukar gå på under halvtimmen. Det är en hel del snören och remmar att hålla reda på. Det som jag tyckte var knepigast var att vika skärmen och få in den i den pyttelilla bagen. Det var ungefär som när man packat sin väska alldeles för full och sitter på den, medans en håller i dragkedjan och en annan försöker stänga den. Inte helt lätt med andra ord.


Linorna ska sträckas och samlas över varandra.


Nästa steg är att börja vika själva skärmen.


Imorgon ska jag ut till klubben igen och göra hälsoundersökning och praktiskt prov. Efter lunch är tanken att jag ska göra mitt allra första egna hopp! Spännande och grymt mäktigt! Hoppas bara på att vädret är på topp.

9400,- bara försvann i ett nafs. Poff, puts väck! Smakar det så kostar det, men det är det värt ;-)

På väg mot leave - igen

Så var det dags igen.  Nu är jag tillbaka i N´Djamena för att påbörja resan mot Sverige på tisdag. Har absolut ingen lust att åka hem, tycker jag har varit i Tchad alldeles för kort tid för att börja med allt packande, resande och väntande igen. Men men... När jag väl sätter nyckeln i mitt radhus kommer det naturligtvis kännas underbart.

Igår var jag med och hjälpte till att bygga upp gästtälten på plattform. Det gick relativt smidigt, jag hade ju vanan inne sen Abecce. Här användes dock en annan metod till golv, men den ska nog funka.

Här kör vi snabbvarianten och lyfter bara bort golvduken. Stommen står kvar. Resultatet blir att det blir väldigt lågt i tak, men det är smällar man får ta ;-)
 

Istället för plankor användes färdiga skivor.


Jag efter en hård arbetsdag. Svettig och skitig. Här står jag och vilar under AC-utblåset.



En positiv sak med att det allt oftare numera kommer regn, är att växterna börjar vakna till liv.
Blomma utanför vårat tält.

Midsommarafton

I fredags firade även vi på Camp Outsiders midsommarafton. Dagen började med diverse lekar för de som ville; kubb, boule och brännboll. Sen var det traditionsenlig midsommarlunch med potatis, sill, lax, köttbullar och prinskorv. Självfallet blev det även nubbe och snapsvisa. Dock så blev det väldigt stressigt att hinna med. Varje pluton fick 45 minuter på sig att både äta, backa och käka efterrätt. Midsommar på 45 minuter.

Jag fick min sjuksköterska till bordsherre. Men inte var det någon som drog ut stolen och fyllde på mitt glas för det, ingen gentleman där inte.


Våran MYCKET originella midsommarstång. Stången är klädd med kammonät, kransarna är consertina och istället för blommor har vi ett band med ammunition.


På kvällen bjöds det på grillat; oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås. Till efterrätt fick vi smulpaj med vanlijsås. Så jäkla gott! Godaste vi fått på hela missionen!


Midsommarafton var en himla trevlig dag och så här i efterhand kan jag säga att det absolut är en midsommar jag kommer komma ihåg (till skillnad från en del andra år när alkoholen flödar). Några minuter innan klockan 22 börjar en grupp ur Bravo springa därifrån. Alla ser ut som frågetecken och liksom "Vad händer? Varför springer alla?". Därefter börjar en grupp ur Alfa kuta därifrån. Vid det här laget börjar man bli lite smått orolig. Vi befinner ju oss trots allt i Tchad, ett land där det finns mycket rebeller och emellanåt är oroligt.

Sen hör vi skottlossning, precis utanför vår camp. Därefter får vi "Högsta stridsberedskap". Så vi springer till våran eldställning där vi kittar på oss kroppsskydd, stridsväst och vapen. Där blir vi kvar i drygt en timme innan vi får reda på att det var några som ägnat sig åt "Happy shooting". Vi tyckte dock inte att det var så himla roligt, på midsommarafton dessutom. Festen fick ett något abrubt slut kan man säga.

Moln

Idag är en helt underbar dag. Det är första gången under hela missionen som vi har mulet väder. Helt jäkla otroligt! Trodde knappt det var sant när jag gick ur tältet imorse och inte blev bländad av solen. Idag kan man kanske ta en dusch och vara fräch något längre än 5 minuter.

Dagarna som gått

Herrejösses vad tiden går fort. Jag tror att jag uppdaterar bloggen varje dag, men när jag verkligen tänker efter så är det inte oftare än typ var tredje dag. Skärpning!

I tisdags hade vi plutonsmiddag. Det var en mycket trevlig kväll med god mat; pizzaslice till förrätt, köttbit, pommes duces (?) och vitlökssås till huvudrätt och glass med fruktsallad till efterrätt. *mums*. Pricken över i:et var att vi fick dricka öl och vin. Himla mysigt.



Igår hade vi ett födelsedagsbarn i troppen. Jag hade med mig ballonger och present från min leave och han blev himla överraskad och glad. Det är så lite som gör så himla mycket här nere.


Jag har hittat min klocka! Eller det lät ju kanske lite märkligt. Jag har hittat den absolut snyggaste klocka jag någonsin sett som jag bara MÅSTE ha. Den är grym alltså! Frågan är bara om jag ska kosta på mig den. Jag menar, 45'000 är rätt så mycket pengar! Det kan inte bli den långresa jag tänkt isåfall i höst. Får ta mig en liten funderare på vad jag ska prioritera.

Visst e den läcker!!!

Min nya kamera

Jag älskar min nya kamera! Förutom att den tar väldigt bra kort så kan man tappa den från 2 meter och kliva på den (upp till 100kg) utan att den pajar. Dessutom är den vattentät ner till 10 meter. Den här kameran ska jag ha med mig till Thailand när jag ska dyka. Fatta vilka bra undervattensbilder jag kommer kunna ta!


16 juli

Det är tungt idag. 4 år sen jag förlorade min älskade lillebror.


 



Pinkyceremoni

Igår hade vi pinkyceremoni för våra stackars pinkysar. Pinky är man när man aldrig har varit ute på mission tidigare. Ceremonin kan se lite olika ut, men det går ut på att man ska ha roligt och få slita och jobba lite. Våra pinkisar fick byta om till motoroverall, gummistövlar, sjal, handskar och skidglasögon. Därefter fick de marschera lite, göra armhävningar, krypa, hoppa mm. Allt på order från befälet.

Ceremonin avslutades med att de skulle lära sig en ramsa utantill och därmed anhålla om att få dricka en extremt äcklig drink. Jag hade själv blandat drinken, därför vågade jag inte provsmaka den ens :-). Ingredienserna bestod av: Vispad grädde, 1 liter rapsolja, 250g smält margarin, 1 burk dijon senap, 1 burk sambal oelek, 1 flaska tabasco, gammalt bröd och 2 liter vatten. Jag tror jag lyckades ganska så bra, för det var några som fick försöka hela 3 gånger innan de fick i sig allt.


Blä!


Vad är det här för ställning egentligen?

Kvällen avslutades med att alla nyblivna "yxor" fick en öl på mäsen.

Förödelsedagsfirande

Igår invaderade jag koket igen och bakade brownies. Jag hade ju släpat med mig en massa mix och vispgrädde hemifrån som jag skulle haft den 5 juni. Igår först blev det av att jag bakade. 8 st brownies formar och vispgrädde (som vispades för hand, det tog en hel jäkla timme och alla fick dra sitt strå till stacken och vispa några minuter). Mumsigt värre blev det och väldigt uppskattat när jag bjöd.




Campbygge

Efter att nästan ha blivit bortspolade av allt vatten i måndags, har vi byggt upp alla tält på plattformar. I dagarna tre har vi haft en otrolig campanda och gemenskap. Alla som har haft tid har hjälpt till att fixa på campen. Först var vi tvungna att tömma alla tält, flytta dem 100 meter, jämna marken de stod på, bygga träramar, snickra golv, ställa tillbaka tälten och till sist få in all packning igen.

Vi är inte bara soldater, vi är byggarbetare också ;-)


Nu ska vi väl klara nästa spöregn. Tälten är resta 40 cm från backen.


Så här ser det numera ut mellan våra tält. Marken är otroligt ojämn efter regnet och cammonäten vågar vi inte ha kvar ifall det börjar blåsa igen. Vi vill ju inte bli av med tälten. Jag bor i mitten på vänster sida.


Igår eftermiddag drog det plötsligt ihop sig till oväder igen. Himmlen blev alldeles mörk och det började blåsa. "Inte igen", var min första tanke. Samtidigt var jag lite nyfiken på att se hur våra plattformar skulle klara ett oväder.

Himmlen precis innan det började blåsa och regna.


Så, nu är jag kittad för ett regnoväder. Skidglasögon, gummistövlar och regnponcho. "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder ;-)".


Vad gör man när det är kolmörkt i Afrika, klockan är 19:30 och man har långtråkigt?? Jo, man invaderar koket och bakar bröd :-). Behöver jag tillägga att det var otroligt uppskattat??

Som jag bakade, 200 skivor blev det! *puh*


Jag är inte bara Patria-förare och sjukvårdare, numera är jag även byggarbetare, bagare och frisör (klipper de som vill och vågar). Vilket gediget CV jag börjar få *ler*

Fallskärmshopp

När jag och lillasyster hoppade fallskärm (31 maj) blev vi filmade. Här är så äntligen filmen. Jag säger inte så mycket mer utan låter filmen prata för sig själv. Ledsen över den dåliga ljudkvalitén men det blev så när jag förminskade storleken.


Tillbaka i Abecce

Igår fick jag så äntligen flyga till Abecce. Jag var verkligen (observera att jag skriver var) superlycklig över att komma iväg. Som jag har väntat och längtat! Tio i fyra på eftermiddagen anländer vi till campen och precis när jag hoppar av transporten börjar det blåsa upp till världens sandstorm. Så här i efterhand kan jag säga att det verkligen var det värsta jag varit med om. Herrejösses som det blåste. Kolla själva och bedöm.


Efter blåsten kom såklart regnet. Hjälp vad det vräkte ner! Sådan störtskur har jag aldrig tidigare varit med om. Frågan är bara: Är vi rustade för att klara av regnperioden? Svar: NEJ. Vad vi gör är då att i panik springa ut och för hand börja gräva diken runt våra tält. I kängor och shorts står vi med lera och vatten upp till knäna och gräver för glatta livet. Det var helt sjukt! Det ska inte behöva vara så här. Det är inte bra. Jag tog skydd inne i tältet där jag satt i mörkret och väntade ut regnet (när det börjar regna stängs AC och el av). Efter ett tag börjar det regna in i tältet. Eller rättare sagt; Det väller in vatten underifrån och i alla sömmar/skarvar. Till slut vadar vi i vatten i tälten. All packning blir dygnsur (bärsäckarna står på backen under sängen).


Så här såg det ut utanför mitt tält precis när regnet hade lugnat ner sig. Man kan nästan anan hur tältet riktigt flyter omkring på vattnet. Överallt denna lera. Fy fan! Här och några timmar framåt ångrar jag bittert min förlängning.


Den här synen väckte mig i morse. Bara en jävla lervälling. Hela förmiddagen gick sen åt till att dels tömma tältet på allt vatten som hade kommit in. Städa, Skura, Torka, Hänga ut allt på tork i solen, Packa upp från leaven.



Efter att ha skrattat, gråtit och varit allmänt lack, har jag nu återvänt till mitt glada positiva JAG. Så nu är det bra igen. Jag vet att det förmodligen kommer bli fler såna här dagar, till och med MED STÖRSTA SANNOLIKHET. Men jag klarar det. Det kan trots allt inte regna varje dag ända till oktober. Det går bara inte.

Eftermiddagen ägnades åt att flytta consertina från ett ställe till ett annat. Ett inte helt lätt uppdrag då man utan problem lätt skär upp hela benen eller händerna.


Bakom oss står ett gäng och lagar ett tält som flög iväg i stormen. Det var bara plockepin när det hämtades tillbaka. Men tro det eller ej så lyckades de byta ut de trasiga delarna så nu är det funkis igen.


Dagens höjdpunkt: Jag har fått köra hjullastare!!! Jäklar vad mäktig maskin det är. Jag bara MÅSTE ta förarbevis för den. Herregud vilken cool maskin. Bara själva ordet är så jävla ballt; Hjullastare. Det är grymt är det. Någonstans inne i mig har en liten tanke börjat gro, kanske är det det här jag vill göra "när jag blir stor".

Så jävla grym!!!

Dag 91

Sen jag kom tillbaka till Tchad har jag tyckt att det är otroligt varmt, precis hela tiden. Det finns knappt en enda stund på dygnet då det är lagom varmt. Jag upplever att det är mycket varmare nu, än när vi var här sist. Tycker att jag borde aklimatiserat mig vid det här laget och vara van. Dock så är det inte bara inbillning från min sida. Det är visserligen lika varmt som sist, 40grader, men det är mycket högre luftfuktighet. Hela 64%! Så det är såklart därför det upplevs som mycket varmare. Tidigare har det kanske varit runt 15% luftfuktighet.

Idag har jag sett papprena på min förlängning. Nu är det alltså klart att jag kommer stanna till sista oktober. Hade velat byta tjänst till Vagnschef, men NBG har tydligen förtur på tjänsterna. Jaja... Såklart att det är bra att de kommer iväg, de står ju bara hemma och stampar med betalning just nu.

För övrigt så har jag inte fått veta nå mer om när jag kommer iväg till Abecce. Tidigast måndag gäller fortfarande.

Ett år äldre

Igår fyllde jag 27 år, första gången jag firade min födelsedag utanför Sverige. Jag hade en bra dag, även om den inte riktigt blev som det var tänkt. Min plan var att bjuda hela kontingenten på brownies med vispgrädde. Jag hade handlat brownies-mix där man bara behövde tillsätta vatten (till och med formen var i förpackningen) och vispgrädde med lång hållbarhet som kunde förvaras i rumstemperatur. Behöver jag tillägga att jag hade lite övervikt i min väska?? (Som jag släpade och slet, hela 33.8 kg vägde den).

Lite trist då alltså eftersom jag inte kom iväg till Abecce, planen strulade och gick inte som planerat. Inge bak blev det men väl en dag på hotellet där jag badade och tog en god drink. Jag fyllde ju faktiskt år :-)

Just nu är väl inte stridsmoralen särskilt hög måste jag erkänna. Igår fick vi reda på att vi TIDIGAST kommer iväg på måndag *suck*. Jag vill bara iväg till Abecce, det är där jag har alla mina prylar och där allt folk är. Här har jag absolut ingenting att göra, det är extremt långtråkigt. Dessutom närmar sig min andra leave med stomsteg, ska hem igen den 24 juni redan. Så det känns ju inte jättemotiverat att åka iväg för knappt 2 veckor...

Idag är det nationaldagen och fredag. Jag antar att hela Sverige partar och festar för fullt. Sitterpå någon trevlig uteservering med en kall öl i handen. Jag är inte alls avundsjuk, nejdå. Just till denna dag är det beställt lite extra trevlig mat och underhållning från Sverige. Men, allt det roliga händer såklart inte här utan i Abecce. Maten har jag inte hört något om men fältartisterna ska spela ikväll. Fan vad jag vill vara där just nu. När det väl händer något, så är man inte på plats, jäkla skit rent ut sagt.

Men men, jag är inte bitter!

På väg till Tchad igen

Nu är jag på Arlanda för att påbörja resan  ner mot Tchad igen. Jag har haft en helt underbar leave med mycket mat, dryck, kompisar och familjen. Samtidigt så känns det otroligt bra att komma ner igen, ser faktiskt fram emot det. Jag tror det är för att det är så bra gäng som jag nästan längtar tillbaka "Borta bra men hemma bäst". Även om inte Tchad egentligen är hemma, så är det nästan så det känns.

Har med mig otroligt mycket "bra att ha" prylar ner; Böcker, tidningar, mat, volleyboll, klädnypor och en massa vispgrädde och kakmix (jag har ju tänkt att bjuda alla på något gott när jag fyller år. Som jag för övrigt gör på torsdag). Bagaget vägde hela 33,8 kg!!! Måste vara personligt rekord. Incheckningsdamen var otroligt snäll och skrev över min övervikt på en annan soldat. Hörde att det skulle kostat 300,- för varje kilo utöver max! Det hade ju bedömt blivit extremt dyrt!

Nu ska vi snart kliva på planet mot Paris. Där kommer vi sen ha 6 timmar innan vi flyger vidare till Tchad. Landar in ikväll.

Händelserik lördag

Dagen började med att jag åt frukost på Radisson med en av mina bästa vänninor. Därefter bar det snabbt iväg till Enköping där jag plockade upp en bil för att sen åka vidare till Västerås.

image364
Som jag letade för att hitta nyckeln, det var inte det lättaste när ägaren glömt på vilken sida han la den :-).


I Västerås var jag först hos min farmor och farfar på lunch och sen bar det iväg till Johannisberg för att hoppa fallskärm. När jag står där och ska betala frågar jag om det inte finns möjlighet för lilla syster att hoppa. Jomen visst, det var inga problem! Så jag och syster yster gör hoppet tillsammans! Ibland är det härligt att vara lite spontan och galen!
image365
Man är så jävla snygg i overall och hjälm med glasögon :-)


image366
Tuffa brudar i lyxförpackning!

image367
Våra "tandem-piloter", de som tog hand om oss och såg till att vi fick en häftig upplevelse.

image368
Efter hoppet var vi fulla av adrenalin och helt saliga och överlyckliga!

image369
Diplomen som vi gjort oss förtjänta av.

image370
Nu har jag 12 st fallskärmsböcker med mig som ska ner till Tchad. Vi är nämligen ett gäng som har tänkt ta fallskärmscertifikat och förhoppningen är att vi ska kunna läsa teorin på lite lediga stunder.


Det här har verkligen varit en toppen dag och just nu kan jag knappt tro att det är sant. Vilken härlig känsla det är att hoppa fallskärm! Näst bäst av allt är att hoppet finns på film! Jag och syster har suttit hela kvällen och kollat om och om igen. Ska försöka få upp filmen på bloggen så snart det bara går.

"Jag är inte rädd för att dö, för jag vågar att leva"

RSS 2.0