Tillbaka i Abecce

Igår fick jag så äntligen flyga till Abecce. Jag var verkligen (observera att jag skriver var) superlycklig över att komma iväg. Som jag har väntat och längtat! Tio i fyra på eftermiddagen anländer vi till campen och precis när jag hoppar av transporten börjar det blåsa upp till världens sandstorm. Så här i efterhand kan jag säga att det verkligen var det värsta jag varit med om. Herrejösses som det blåste. Kolla själva och bedöm.


Efter blåsten kom såklart regnet. Hjälp vad det vräkte ner! Sådan störtskur har jag aldrig tidigare varit med om. Frågan är bara: Är vi rustade för att klara av regnperioden? Svar: NEJ. Vad vi gör är då att i panik springa ut och för hand börja gräva diken runt våra tält. I kängor och shorts står vi med lera och vatten upp till knäna och gräver för glatta livet. Det var helt sjukt! Det ska inte behöva vara så här. Det är inte bra. Jag tog skydd inne i tältet där jag satt i mörkret och väntade ut regnet (när det börjar regna stängs AC och el av). Efter ett tag börjar det regna in i tältet. Eller rättare sagt; Det väller in vatten underifrån och i alla sömmar/skarvar. Till slut vadar vi i vatten i tälten. All packning blir dygnsur (bärsäckarna står på backen under sängen).


Så här såg det ut utanför mitt tält precis när regnet hade lugnat ner sig. Man kan nästan anan hur tältet riktigt flyter omkring på vattnet. Överallt denna lera. Fy fan! Här och några timmar framåt ångrar jag bittert min förlängning.


Den här synen väckte mig i morse. Bara en jävla lervälling. Hela förmiddagen gick sen åt till att dels tömma tältet på allt vatten som hade kommit in. Städa, Skura, Torka, Hänga ut allt på tork i solen, Packa upp från leaven.



Efter att ha skrattat, gråtit och varit allmänt lack, har jag nu återvänt till mitt glada positiva JAG. Så nu är det bra igen. Jag vet att det förmodligen kommer bli fler såna här dagar, till och med MED STÖRSTA SANNOLIKHET. Men jag klarar det. Det kan trots allt inte regna varje dag ända till oktober. Det går bara inte.

Eftermiddagen ägnades åt att flytta consertina från ett ställe till ett annat. Ett inte helt lätt uppdrag då man utan problem lätt skär upp hela benen eller händerna.


Bakom oss står ett gäng och lagar ett tält som flög iväg i stormen. Det var bara plockepin när det hämtades tillbaka. Men tro det eller ej så lyckades de byta ut de trasiga delarna så nu är det funkis igen.


Dagens höjdpunkt: Jag har fått köra hjullastare!!! Jäklar vad mäktig maskin det är. Jag bara MÅSTE ta förarbevis för den. Herregud vilken cool maskin. Bara själva ordet är så jävla ballt; Hjullastare. Det är grymt är det. Någonstans inne i mig har en liten tanke börjat gro, kanske är det det här jag vill göra "när jag blir stor".

Så jävla grym!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0