Adress i Tchad

Snart är det verkligen dags. Spännande! Befinner mig just nu i Stockholm hos mamma där jag tillbringar mina sista timmar i Sverige. Har jag kommit ihåg allt? Schampo, tvål, euro, tops, saft, linser, dator, yatzy, böcker, joggingskor, pulsklocka, mobil-laddare... Grejen är den att om jag glömmer något hemma, så får jag klara mig utan. Det jag inte får med mig ner nu, det kommer jag förmodligen inte få tag i sen. Svårt bara att bedöma vad och hur mycket som kan tänkas behövas i 4 månader.

Har fått reda på att det kommer gå att skicka post till mig därnere. Vet dock inte hur lång tid det tar för breven att komma fram. Kan tänka mig att det samlas på hög och skickas en gång i veckan eller så. Det vore jätte roligt om någon vill skriva några rader någon gång. Eller kanske skicka ner något gott godis eller spännande tidning. Kommer ihåg sist (när jag var i Kosovo) hur glad man var när man såg att det fanns ett brev till just mig. Här är min adress från och med nu:



3312 Lagerhult Jannica
Amfibieskyttekompaniet
SWECON/EUFOR
TCHAD
190 50  Stockholm Arlanda

 
Frankera som inrikes brev. Upp till 2 kilos brev kan sändas, vilket motsvarar 10 påsar pandalaktris ;-)

Kommentarer
Postat av: P A T R I C I A

Suveränt!
Du får skriva en önskelista sen ;)

2008-03-07 @ 16:05:02
URL: http://tinie.blogg.se
Postat av: Anonym

God tur eller vad man ska säga Jannica.
Har funderat mycket på detta med att få lycka i sin tillvaro på senaste tiden. Själv är jag lyckligt lottad som har två barn o tre barnbarn, så det som skänker mig mest lycka i världen är synen av två bäbisfötter!
Fast det var inte det jag ville säga nu, fel tajmat, utan att lyckan för min del är den totala revanschen, att klara av att vända i fallet, att skrapa ansiktet i gruset, känna klacken i halsen och bara bli lämnad kvar där och dö som en soppåse.
Detta är delar av mitt liv: att vinglig och vingklippt alltid resa sig upp, kisa mot solen och faktiskt kunna gå, mot all förmodan!
Det fanns en tid när jag inte såg framtiden utan hela j-a tiden backade in i den. Att backa in i framtiden? Totalt idiotiskt inser jag nu. Då lever man ju inte! Tack
Marcel Proust, läs Proust Jannica.
Annars missar man ju när solen torkar upp trottoarkanten en solig majdag, ungarnas lek nere vid sjön, leendet från dom du älskar.
Det är bara du som törs öppna det svarta du bär på.
Vi läker kanske det med det vi jobbar med.
Jag läker mitt med arbete med invandrarungdomar och KRIS.Kriminellas rättigheter i samhället.
Lycka är för mig också att göra magier av en vanlig vardag.
Till exempel ikväll gick mitt älskade Bandylag, som jag har följt och tittat på sen 1952, när jag var fyra år, upp i Elitserien igen, det är också en typ av lycka för mig,

2008-03-08 @ 02:43:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0