Kraschlandning

Igår bar det iväg till Västerås fallskärmsklubb med två tjejkompisar som skulle hoppa tandem. Jag följde med som moraliskt stöd men även för att själv få till ett hopp. Vi hade pratat om det innan att det skulle vara så grymt kul att hoppa tillsammans. Sitta i planet på väg upp och tagga varandra.


Det blåste otroligt mycket (så himla typiskt) men det var ändå inom gränserna för att hoppa. Tipset jag fick innan var att direkt gå mot flygfältet för att se att jag kom fram. Så jag inte började svänga och irra runt mig för mycket så jag inte skulle kunna ta mig hem. Så på 4000 meters höjd hoppade jag ut och föll hela vägen till 1000 meter där jag drog skärmen. Då konstaterade jag att jag låg bredvid fältet och började direkt styra upp mot klubbstugan. Det gick dock inte! Det blåste så himla mycket så oavsett åt vilket håll jag styrde, så åkte jag med vindens riktining. "Det här är inte bra alltså", hann jag tänka.

Man får ju ändå göra det bästa av situationen och försöka planera om sin landning. Så jag ställde upp mot vinden (vilket resulterade i att jag backade) och tittade över axeln för att se vad som fanns bakom mig och var jag skulle kunna landa istället. Såg jag hade att välja på att landa antingen i Mälaren (vilket verkade dumt då jag inte hade flytväst) eller i industriområdet där det var byggnader, vägar, staket, träd, lyktstolpar och bilar. Shit, var fan ska man landa här liksom??

Sen blev det ju så mycket svårare eftersom det inte gick att styra, hur jag än gjorde så åkte jag ju bakåt. Å jag är så pass ny att jag har svårt att bedöma hur långt jag kommer på den höjden jag har. Jag fick ju helt enkelt lov att bara åka med och försöka landa så bra som möjligt när det väl blev dags liksom.


När jag är på väg ner ser jag en kille som landat lite längre fram. Försöker styra till vänster om honom för att inte krocka. Då kommer det en biljävel körandes mot mig på vänster sida. Det sista jag tänker är: "Jag kommer fan landa i bilen, jag kommer sätta mig i sidan". Dessutom ska det tilläggas att det var så himla kyttigt och blåsigt å man åkte fram o tillbaka hela tiden. Det var inte direkt någon bekväm resa, man var tvungen att parera hela tiden.

Jag gör allafall en total kraschlandning på asfalten, mitt i vägen och blir medsläpad några meter av vinden innan skärmen stannar i en lyktstolpe. Jag hann skrapa upp hakan, armbågen, bägga knäne och stuka foten. Jag är nog mest chockad och skärrad över hur nära bilen jag var. Kroppen läker så det är jag inte så orolig för. Slutet gott, allting gott men det här var verkligen det värsta hoppet jag gjort! Svårt, svårt med alternativ landningsplats.


Skärmen hängdes upp för att kollas så det inte var några hål eller revor i den.




Viktigt att linorna hela tiden är sträckta när man packar.




Mycket tyg och linor att hålla reda på.



Ett minne från min misslyckade landning.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Hualigen! Skönt att du inte vart värre skadad iaf!!!

Hoppas du inte går och blir rädd för det där nu, utan snart är uppe och på't igen!

Kramis!

2008-10-28 @ 11:19:36
URL: http://stickospring.blogspot.com
Postat av: Uno

skönt att det gick bra trots allt du har säkert fått alla bra råd redan ang. att gå på främre osv.

2008-10-31 @ 18:58:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0