Livets stora gåta

Hade en ganska lång diskussion med en killkompis angående känslor och kärlek. Vad är det som gör att man faller för en person, men inte en annan? Vad är det man faller för? Hur får man förhållandet att hålla? Och kan man vara nöjd med samma person resten av livet?

Svåra och komplexa frågor som kanske inte får något svar förrän de upplevs. Man får väl hoppas att man lär av sina misstag och mer och mer vet vad man söker hos det andra könet (eller samma om det nu skulle vara så).

En sak som jag kommit underfund med efter att ha dejtat lite olika killar, är att jag behöver motstånd. Jag har en ganska stark personlighet med bestämda åsikter och skulle aldrig klara av en kille som är följsam och bara svansar efter. Därmed inte sagt att han ska vara svårfångad eller svårflirtad, det är inte så jag menar. Började förstå att jag var sån efter att träffat killar som var intressarade av mig och visade det genom att vara väldigt efterhängsna. Det fick nästan motsatt effekt, jag drog mig undan istället.

Det jag faller för hos killar är inte ett attraktivt yttre. Jag faller för starka personligheter och utmanande diskussioner, intelligens och humor. Förhållandet måste ge mig något hela tiden, vill aldrig ha ett "svensson-förhållande". Det tror jag man tröttnar på i längden. Eller varje fall jag. En del önskar sig nog inte annat än just hus, barn, vovve och bil. Fasta rutiner där varje dag ser likadan ut och man vet exakt var man har den andra.

Jag vill inte ha det så, jag vill ha ut mer av livet.
Återstår bara att se om jag träffar mister right någon gång :-)

Kommentarer
Postat av: E

Jag är likadan, behöver ngt att bita i ;-D Det kommer att komma någon då du minst anar det!

2009-01-08 @ 18:18:51
URL: http://thedevilwears.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0