Norrland - stället som aldrig sover

Det är lite fashinerande med norrland. På vintern är det mörkt i stort sett hela tiden och på sommaren är det ljust dygnet runt. Kommer ihåg när jag bodde i Arvidsjaur och vi gick hem från krogen mitt i natten. Det var lika ljust då som mitt på dagen. Man behövde inte vara lika rädd för våldtäcksmän i norrland alltså ;-). Desto längre norrut man kommer, desto ljusare är det också. Norrland, den del av Sverige som aldrig sover.


Vännäs kl.23:36

Boden kl.00:24

Visst är det lite fashinerande!?!?

Hejdå klassen!

Absolut sista timmarna på utbildningen. Igår hade vi middag och avslutningsfest med klassen och lärarna. Det är en kväll att komma ihåg vill jag lova. Herrejösses säger jag bara!
Det känns lite vemodigt idag när man lämnar för gott. Vi har varit en underbar klass med härliga lärare och kanonrolig utbildning. Samtidigt blir det skönt att komma hem för gott, jag har varit borta så länge från Örebro och mitt radhus så det ska bli himla nice att vara hemma ett tag nu. Känner jag mig själv rätt så blir det nog ändå inte så länge, jag är ju ständigt på väg mot nya äventyr.


Klassen står uppställda framför H10

Mysig spontan-söndag

Vi diskuterade jobb och framtiden idag, hur det blir efter plugget. Då fick jag en sån fin komplimang jag kommer leva länge på: " Du har nog inga problem att få jobb Jannica. Du har ju både grävmaskin och hjullastare och dessutom är du en sån härlig person, så det kommer inte vara nå problem för dig". Tack! Jag blev jätte glad, det värmer i hela kroppen :-)


Igår var jag på spontan middag hemma hos en vän jag inte sett på ett tag. Vi drack vin, spelade kort och skrattade så jag fick ont i  magen. Vad roligt det är när man riktigt umgås hemma hos varandra. Det blev en toppen toppen söndag. Lite spännande var det att sen sätta sig på bussen tillbaka mot Vännäs, lite smålullig och "salongsberusad".


Jag älskar människor som bjuder på sig själva ;-)

Möhippa

En av mina bästa vänninor gifter sig i sommar och igår var det möhippa. Dagen började med att hon blev kidnappad i lägenheten och fick instruktioner om vad hon skulle packa ner i en väska. Jag var riktigt imponerad över hennes lugn i den något ovanliga situationen. Hon fick till och med på sig lite smink och örhängen/armband utan att vi nämnde det.

Den något pinsamma slöjan som hon naturligtvis skulle ha på sig hela dagen


Vi tog båten ut till Vaxholm där fångarna på fortet väntade. Jädrans vad skoj det var! Sånt här borde man göra oftare, det är verkligen så himla roligt, man blir som barn på nytt när man får springa runt och leka och lösa gåtor :-).
I en cell skulle vi gissa vilken låten var som spelades i lurarna. Man fick naturligtvis inte sjunga med i texten utan bara nynna.


I en annan cell var det pilbåge kunskaperna som sattes på prov. Det var oerhört mycket svårare än jag trodde. Dels att få pilen att fastna i tavlan (och gärna i mitten) men också att bara få pilen att ligga rätt på bågen. Inte så lätt som man kan tro...


Efter alla celler och lekar blev det bastu för att sen åka vidare. Det bjöds på mat, pinsamma frågor, mordmysterie och lerskulptering. Frågorna var såna som brudgummen först hade fått svara på och sen fick bruden svara. Jag är så himla imponerad av hur bra de känner varandra. De visste i 98% av frågorna vad den andra hade svarat. Frågorna var t.ex:
"Vad tror du X tycker är din bästa egenskap?"
"Hur kände X när han träffade sin svärfar första gången?"
 "Var bor ni i framtiden?"
"När ska ni ha barn och hur många?"

 Det var inte alltid de tyckte samma sak men de visste vad den andra hade svarat.

I mordmysteriet fick vi alla en varsin karaktär som vi skulle spela under middagen. Det hade begåtts ett mord och vi skulle med alla medel och lister försöka klura ut vem mördaren var. I början kände man sig lite försiktig, man vågade inte riktigt spela ut sin karaktär (kanske är därför jag inte är skådespelare idag). Efter ett tag flöt det på riktigt bra och det blev en himla spännande, ovanlig och rolig middag.

Lerskulpteringen gick såklart ut på att bruden skulle avbilda sin blivande makes könsorgan. Det var inte helt lätt då "kulorna" var svåra att veta exakt hur man skulle göra. Det är ju två kulor, men ändå inte. Eller?

Dagen har varit full av aktiviteter, skratt och umgänge. Jag tror bruden kände sig nöjd med sin möhippa, vi var ju faktiskt väldigt snälla. Man har ju hört om de där mardröms kompisarna som låter bruden gå runt på stan, iklädd något kort, skrikigt och pinsamt och samla in kyssar eller liknande. Jag tycker nog mer en möhippa ska gå i brudens anda. Man ska göra något hon uppskattar och gärna nåt där alla som är med får delta. Det blir ju mycket trevligare så :-)


Nu far jag upp till Vännäs igen för de sista tre dagarna. Utbildningen är ju klar, all teori och praktik är över. Det som återstår är middag, fest och avslutningslunch :-)

Drömmer mig bort i karriärens tecken

Sommaren närmar sig med stormsteg, likaså mitt sommarjobb. Känns märkligt att skolan slutar på onsdag, helt plötsligt är 20 veckor över och jag är "klar" maskinförare. Nu ska jag ut i arbetslivet och göra karriär, tjäna pengar, leva vuxenliv, ta ansvar. Studentlivet är ganska skönt på så sätt, man behöver inte tänka så mycket framåt i tiden. Man har sitt studielån och sitt plugg.

Även om jag har sommarjobb i två månader så är jag lite orolig för vad som händer sen. Kommer jag få nå jobb eller ska jag behöva vara arbetslös och leva på A-kassa? Jag har insett att jag måste börja söka jobb redan nu för att vara liksom lite i förväg. Frågan är bara om jag ska söka jobb i hela Sverige eller begränsa mig till Örebro där jag faktiskt bor? Hur kräsen kan man vara idag?

Får jag drömma mig bort lite så skulle jag få ett jobb i norrland där jag får köra både hjullastare och grävmaskin. Det ska vara ett varierande och omväxlande jobb där jag får vara ute mycket och arbeta med kroppen. Jag går gärna skift, kanske nån kväll och helg då och då.


Ena dagen hjullstare...
och andra grävmaskin..


Förbättring av grusväg med bärlager

Först prov i Ballast (som jag tror gick bra) därefter körning med en L50E. Jag fick i uppgift att rätta till en grusväg som både lutade åt ett håll och hade djupa spårbildningar.

En skopa kommer lastad...
...med bärlager


Jag la ut ett skikt med bärlager och fyllde igen alla ojämnheter och rättade till lutningen. Tyckte själv att det blev himla bra, om man nu får vara lite stolt över sin insats :-). När jag fick reda på att planering ingick i Hjullastare Gods tyckte jag först det lät jätte tråkigt och extremt svårt. När jag sen gav mig på övningen märkte jag att det inte alls var så tokigt ändå. Jag kanske borde söka jobb på typ Vägverket eller liknande ;-), tror det skulle passa mig.


Vägen sedd från slutet. Läraren tyckte faktiskt jag skulle sätta upp en skylt på måndag där det står "Jannicas väg". Fan, vore ju rätt tufft att ha en alldeles egen väg, uppkallad efter mig, i Vännäs av alla ställen.


Läraren beordrade två lastbilar att köra minst 20 gånger över min väg för att packa den ordentligt.


Å se så fin den blev :-) :-) *stolt*

2+1

Näst sista dagen på utbildningen med körning är nu över. Jag har övat att koppla hydraulslangar, 2+1 och dikeskörning. Hydraulslangar var inte så svårt att få dit, det har vi övat även med grävmaskinerna. 2+1 går ut på att man ska lasta 2 skopor/gafflar i en skopa. Praktiskt att kunna då det ofta är så i arbetslivet att man tar med så många redskap man kan när man far på ett jobb. Dikeskörning var jäkligt skoj och lärorikt att öva. Låter kanske lite märkligt att vi medvetet  tränar på att sätta oss i diket. Jag kan dock inte komma på nå mer pinsamt än att vara tvungen att ropa på chefen för att man inte kommer upp från ett dike.

I långskopan har jag först en planeringskopa och ovanpå det pallgafflar. Självklart ska allt lastsurras innan man far ut på vägen med det här ekipaget.


En hydraulslang läckte och de som servar denna vecka fick i uppdrag att felsöka var felet låg.

Det är sjukt lite tid kvar i plugget nu. Närmare 4 dagar om jag ska vara noga. Imorgon kör jag absolut sista dagen på utbildningen. Har inte bestämt ännu om det blir med grävmaskin eller hjullastare, får se vad jag känner för när jag vaknar. Måndag har vi städning och putsning av våra lokaler, inventering av verktyg och annat smått och gott. Tisdag ska vi grilla, spela brännboll och dricka öl (lärarnas order) och på onsdag har vi avslutningslunch innan vi lämnar för gott.
Känns MYCKET märkligt att det här snart är slut, var tog all tiden vägen egentligen??

Kabelutsättning

Torsdag morgon var en representant från SKANOVA på skolan och informerade om olika kablar, vad man ska tänka på vid grävning, vilka som kan bli lidande om en kabel grävs av mm. Att el- och telekablar går i backen, det visste man kanske sen innan. I kablarna går även brandlarm, trygghetslarm, fjärrvärme, all informationn från bankomater, mobiltelefonnät (!), bredband, IP-telefoni mm mm. Alltså en hel del mer. Man förstår ju vilka konsekvenser det kan bli om man gräver av!

En enda kabel kan innehålla en hel drös med förbindelser. Man förstår ju att det är mer än en person/företag som blir lidande om man råkar gräva av en sån här.


Vi fick snygga "Ring först, gräv sen" kepsar.


Killen som var och pratade hos oss jobbar som skadereglerare. Han berättade att folk ofta är stressade och uppe i varv när de råkat ut för en olycka, t.ex krockat med bilen. Skriver man då sin skadeanmälan till försäkringsbolaget, ja då kan det gå lite fel. Som den här bilden han visade, det är äkta skadeanmälningar från privatpersoner

Filmklipp från gårdagen

Här planterar vi den nya björken i vår egenhändigt grävda grop.


Här är vi på studiebesök på järnvägsbygget. Helt faschinerande vad grävmaskinen gör. Kolla bara hur han roterar larven för att vända sig (utan att köra sönder den fina ytan han gjort) och hur han hjälper lastbilen upp för branten.





Servicevecka

Jag har inte varit så närvarande på bloggen den här veckan. Dels har jag mycket i skolan (skriver ett specialarbete om grusvägar) dels har jag varit så oerhört trött och orkeslös. Inte trött som man kan vara när man sovit för lite. Eller orkeslös som när man ätit för dåligt. Utan verkligen HELT SLUT! Anar (hoppas) att det beror på att kroppen tar tid på sig att återhämta sig efter halvmaran i helgen. Kroppen har kännts jätte bra efteråt men jag kan tänka mig att den ändå är lite sliten. Summering av veckan (som haft service & underhåll på schemat för min del):

Måndag:

Jag byter olja och oljefilter. Oljan tömms ur systemet genom att öppna en skruv under motorrummet.
Tur man är kort och vig :-)


Nya oljefilter på plats.


Tisdag:

Dumpern avfettas och spolas. Flaket bortas rent från jord och lera. Batterierna och kylvätskans kondition kontrolleras.


Onsdag:
Klassen åker på studiebesök på en byggarbetsplats. Någon mil utanför Vännäs håller man på att gräva ur för att bygga en mötesplats för järnvägen. Eller rättare sagt: Ett ställe där två tåg ska kunna mötas utan att krocka.

Nere i urgrävningen. Bandgrävaren lägger ut förstärkningslager och killen i varselkläder kontrollerar höjden med hjälp av laser. Jäklar vad mäktigt det var att se grävmaskinen jobba! Föraren var helt enkelt fenomenal, satan vad duktig han var! Han kunde sin rotortilt vill jag lova!

Servicen är klar och jag och min servicekompis får i uppdrag att gräva upp en skadad björk och gräva ner en ny. Det var som han sa: "Efter 20 veckor på grävmaskinsutbildningen får man en spade i handen och gräver upp en björk för hand" ;-)

En björk kommer lastad...
...med traktorgrävaren


Inlägg för Lars

I lördags var det inflyttardag i Vännäs. Låter kanske lite märkligt, varför skulle folk vilja flytta ut till en liten håla som denna?
Enda anledningen jag kunde komma på var att man inte har råd att bo i storstan Umeå men ändå inte kan flytta för långt bort då man jobbar där.
Hur som helst så var det lite jippon nere på byn, affärer hade lite försäljning utanför sin butik, Liljaskolan visade några maskiner mm. Jag var ju upptagen med att springa halvmaran men några från klassen var ner och kollade. De var bara tvungna att ta kort då de såg dessa antika saker:

Det här inlägget är helt och hållet tillägnat dig, Lars ;-)

Halvmara & fest på hotellet

Var lite nervös igår innan loppet. Bara en enda gång tidigare i livet har jag sprungit en halvmara. Var övertygad om att jag skulle ta mig igenom men ville dessutom klå min gamla tid på 2:12. Eller ännu hellre; komma under 2 timmar. Hade säkert laddat helt fel innan loppet med tanke på vad man ska äta och hur man ska träna dagarna före.

Strax efter 12 var det så dags att bege sig ner mot starten. Brukar aldrig värma upp när jag ska springa utan tar det lite lugnare de första minutrarna istället. Det var dock svårt att stå still och titta på alla andra ambitiösa löpare som värmde upp, så jag föll lite för grupptrycket och småjoggade jag med.

Jag springer halvmaran och klasskompisen kvartmaran. Som han själv uttryckte det: "Jag är hälften så duktig, men dubbelt så smart"


Banan var upplagd så att man sprang halva sträckan och sen vände. Jag hade pulsklockan på och försökte hålla runt 5:45 per kilometer. Ångrade bittert att jag inte hade musik med mig, jäklar vad jobbigt det var att höra sitt egna flås hela tiden. Springer ju alltid med musik i vanliga fall, fattar inte hur jag kunde glömma att packa ner mp3'n.

Vände vid timmen blankt och var förvånad över hur smidigt och enkelt det kändes. Kroppen mådde bra och pulsen låg på en jämn nivå. Förväntade mig att benen skulle börja kännas stumma runt 17 kilometer, så var det nämligen sist jag sprang. Banan var ganska så jämn hela vägen med några upp- och nedförsbackar. När det kändes som tyngst hade jag ett mantra som gick i huvudet: "Benen känns bra, du flyger fram", "Du orkar det här Jannica, det går lätt och enkelt", "Du tar dig över mållinjen på en bra tid".

Var lite orolig över en backe som jag hade hört skulle vara på slutet, strax innan 19 km. Den var dock inte fullt så brant som jag trodde och när jag såg 20,1 skylten drog jag på lite grann. När jag har ca 100 meter kvar till mål ser jag att tiden slår om från 1:59 till 2:00, faan! Så nära men ändå så långt ifrån. Är ändå otroligt glad och nöjd och stolt över min tid. 2 timmar blankt på 21.1 km, det måste man ju vara nöjd med. Fast ändå, hade jag vetat att det skulle skilja så lite hade jag nog dragit på lite lite mer de sista 2 km. Men men, jag måste ju ha nåt att sikta på nästa gång jag springer en halvmara ;-).

100 meter kvar till mål


Efter loppet åkte vi ner på byn och åt en välförtjänt pizza; oxfilé med bearnaisesås.


På kvällen var hotellet öppet och det blev dans, dans och åter dans. Helt otroligt att man orkade hålla igång efter dagens prestation.



Nördig som jag är så har jag ju såklart haft pulsklockan på mig och footpoden. Förvånad och överraskad över att pulsen kunde vara så jämn mellan 4-18 km. Trodde nog den skulle öka mer med tanke på tiden jag var igång. Höll km tiderna ganska så bra, var aldrig snabbare än 5:30 och aldrig över 6 min. Sista 2 km ser man att backen fått pulsen att höjas och att den sen bibehålls ända in i mål. Hade lite krafter kvar på slutet att jag kunde dra på sista km (men tydligen inte tillräckligt för att hamna under 2 h sträcket).



Även de som "bara" sprang kvartsmaran fick denna medalj. Men det känns ju såå mycket bättre och ärligare när man gjort sig förtjänt av den :-)

Halvmaraton

Idag fylls hela Vännäs av folk från när och kärran. Alla strålar de samman i just den här lilla byn för att springa antingen kvarts- eller halvmaraton. Jag är ju inte riktigt klok så jag har naturligtvis anmält mig till halvmaran. Den känns mer som en utmaning, en mil vet jag ju att jag klarar utan problem. Men 2 mil, det är lite mer uthållighet, lite mer att bita i.

Laddade med råggröt, blåbär, havredryck och kiwi imorse. Vet absolut ingenting om hur man kombinerar kost med sin träning, utan jag kör som jag brukar. Måste kanske äta något strax innan loppet för att orka hela vägen. Annars får jag väl hoppas att det går att ta sig igenom på bara vilja ;-)

Har sprungit ett sånt här lopp tidigare, då i Örebro. Hade totalt 2*5 km i benen den gången så det ska bli intressant att se hur det går idag. Tycker ändå jag har hållit igång relativt bra under våren. När jag tittar ut genom fönstret nu är det mulet, grått, smådugg och 8 plusgrader. Inte idealiska förhållanden kanske, men "det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder", eller hur var det nu??


Inte min dag idag...

Var på systemet tidigare idag där jag hittade ett rosévin under nyheter som jag köpte hem. I mitt lilla rum på lägret har jag en minikyl där jag får plats med typ mjölk, keso och en matlåda. Dum som jag är så stuvade jag in allt där och fick liksom hålla inne alla sakerna samtidigt som jag stängde dörren. Nån timme senare skulle jag ha ut mjölken och tänkte då inte på att hålla emot. Jag rycker upp dörren och ut flyger flaskan och dimper ner i golvet, *plask*   *krasch*. FAAN!!! Jag som har heltäckningsmatta på rummet! Och rosévin dessutom! Hur jävla svårt blir inte det här att få bort??

Sliter till mig handduken som jag försöker suga upp allt vinet med. Verkligen ser hur mattan blir rödare och rödare och rummet fylls av en doft som påminner om dagen efter man supit sig full på vin och spytt hela natten. Urk! In med handduken i tvättmaskin, hämta dammsugaren och få bort allt glas och på med salt i överflöd (för det har jag hört är det enda som ska funka mot rödvin). Vet inte om jag ska skratta eller gråta, det här händer liksom inte.

När jag gluttar mot kylen ser jag att det är som mörk röd sörja på botten. Va faan?? Läckte vinet redan innan? Nej då visar det sig att det är förpackningen med frysta blåbär jag köpte tidigare som nu börjat tina upp. Men va faan Jannica, hur tänker du egentligen?? Såklart en pappersförpackning blir mjuk och släpper igenom vätskan inuti. Ut med allt från kylen och torka rent. "Tur att det inte var blåbär jag spillt på matten, för då hade jag haft problem", hinner jag tänka. Som om jag inte hade nog med problem ser jag att det har droppat ner på mattan från mjölkbottnen. NEJ!!!

Det var bara till å göra om hela proceduren med handduk och salt. Så nu sitter jag här, med fötterna på en saltig matta, utan vin och undrar hur dum man får bli?


Jag testar allt, minst 1 gång

Fick en kommentar på bloggen som gjorde mig otroligt rörd:

Hej! Alltså Jannica, du e ju så otroligt fantastisk! upphör aldrig att förvåna med dina äventyr :)
Va kul det är att läsa din blogg..Så nu är du alltså uppe i norr...strax utanför Umeå om jag har någon sånär koll?? Och examen snart? Spännande! Några planer på vart du kommer hamna härnäst? Västerås tycker jag :) Kram

Jag har nog alltid varit väldigt nyfiken av mig. Nyfiken på livet och vad det har att erbjuda. Mitt motto är att jag testar allt, minst 1 gång. Kanske blir det inte som jag tänkt mig, men då har jag ändå testat och vet att det inte var min grej. Det värsta som skulle kunna hända är att jag ligger på dödsbädden och ångrar saker jag inte gjorde. Försöker att inte ångra saker jag gjort, utan ser de som erfarenheter jag växer av.

En annan bra egenskap jag har (tycker jag själv), är att jag slutför det jag påbörjar. Jag har många drömmar i livet och till skillnad från många andra så ser jag till att förverkliga dem. Allt jag hoppar på slutför jag, även om jag kommer på längs vägen att det inte var en så bra idé. Livet är alldeles för kort för att hålla igen. Det gäller att leva nu, inte imorgon eller igår eller till sommaren. Jag försöker se till att varje dag blir en härlig och minnesrik dag. Vardag är ett ord jag hatar.

Full aktivitet på skolan så här i slutspurten

Alla på skolan ska ha en vecka Service & Underhåll. Då kan man få i uppdrag att göra allt från att byta oljefilter, kolla batteriernas elektrolytnivå, byta till sommardäck eller som här: Förbättringsmåla schaktbladet på en grävare.



Heeelt underbart att se när grävaren jobbar som bara den för att hinna fylla två dumprar. Vi har full aktivitet här på skolan så här i slutet av utbildningen. Alla vet vad de ska göra och alla är så grymt duktiga!



Speciellt killen som kör den här grävaren, han är helt makalöst duktig! Får han inte jobb efter utbildningen finns det inget hopp för nån av oss i klassen.

Här bryter han loss tjälen och förbereder materialet för att kunna lasta på dumpern (när den är tillbaka från sitt tippställe). Det går så himla snabbt för han, han är flink i spakarna och planerar sitt arbete. Ser så jäkla proffsigt ut!

Tur man är lättroad... :-)

Ja, jag vet. Jag är knäpp. Men jag tycker det är så himla kul :-). Jag stormtrivs verkligen på skolan :-) :-)

Utsättning med laser

Burr, vilket jädrans väder vi haft idag. Började med lite halvsoligt och relativt varmt, tyckte det räckte med kavajen till skolan. Lagom till vi skulle ut och fortsätta med vårt fixtåg, vräkte regnet ner och det var så där rått och kallt. Fy faan vad jag har frysit! Så himla typiskt att jag tagit hem de varmare kläderna, norrländska våren är tydligen inte att lita på.

Spik nummer 10 satt väldigt svajigt och opålitigt, så vi fick i uppdrag att byta ut stolpen och mäta ut den rätta höjden. Vi tog hjälp av en grävmaskin som både grävde gropen och tryckte ner stolpen på den nya platsen.

Marken jämnas till och diket rensas från lera.

Nya stolpen på plats med spiken på rätt höjd.


Avslutar med ett videoklipp från nedtryckandet av plankan. Sorry att klippet är liggande, vet inte hur man vrider det rätt. Var bara tvungen att ta med det, det var nära att vi var tvungna att börja om

Utsättning

Varför ska det vara mulet och halvburrigt just den veckan jag ska gå fixtåg? Varför skulle jag ta hem vinterkläderna och gummistövlarna just förra veckan?

En fixhöjd är av kommunen bestämd höjd vid en bestämd plats. Varje stad/ort/by har X antal bestämda fixhöjder som man tar hjälp av när man till exempel ska bygga bostadsområde eller hus längs en gata. Man vill ju att alla hus ska ligga på samma höjd, oavsett hur terrängen ser ut. Det vore ju himla tråkigt om ena huset har bilvägen där den ska vara, och det andra huset har vägen i midjehöjd. Alltså tar man hjälp av fixhöjder för att bestämma var och hur djupt man ska gräva.

På skolans körområde finns 11 träd utmärkta med en spik. Vår uppgift är att gå ett så kallat fixtåg och ta reda på vilka höjder som dessa spikar sitter på. Först går vi tåget på vanligt hederligt vis, därefter ska vi gå bakvägen och ta hjälp av lasern.

Själva instrumentet man ställer upp och kollar in i. Den lilla cirkeln i mitten är ett vattenpass där "kulan" ska ligga precis innanför ringen.

Min mätkompis läser inne i instrumentet...

...på den gigantiska måttstocken (4 meters) som jag håller upp på själva föremålet vi vill veta höjden på.


Jag tyckte det verkade vara en bra idé att gena över den ursprungliga snölimpan. Men icke sa nicke...

Tur att man har arbetskläder på sig, gamla slitna jeans (bara å slänga i maskin) och truckskor (bara att spola av).

Märklig statistik

Har jag typ "En gång i veckan besökare", eller vad är det frågan om??


Effektivitet

Långledig. Värme. Sol.
Även fast jag är ledig har jag ägnat lite tid åt nästa veckas prov: Vägbyggnad

Annorlunda tågupplevelse

Verkar som att jag är med om alla möjliga konstiga saker när jag åker tåg. Sist jag åkte skulle vi ju nästan bli polare i hytten och när jag klev av i Vännäs ville en dam ge mig en kram. Den här resan blev också nåt att komma ihåg.
Kliver på i Vännäs och går och lägger mig direkt. Hytten är full (med bara tjejer) och alla ska av på olika ställen.

Först blir jag väckt kl.04:30 av att nån som ska av håller på att böka som faan i hytten. Visst, ska man av är det självklart att man får tända lampan för att se nåt, men måste man leva om så förbannat? Kan man inte göra i ordning allt innan man går och knoppar så det bara är att ta sina prylar och gå?? Nej, utan då ska man börja packa om sin väska, öppna och stänga alla dragkedgjor, när alla försöker få sin skönhetssömn. Som tur är har jag inga problem (efter lumpen) att somna om.

Nästa bökande dam börjar strax före sju på morgonen. Hon sov högst upp och för ett jäkla oväsen på väg ner. Sen visar det sig att hon har alla sina väskor under sätet längst ner (jag hade underslaf). Vilket innebär att hon kommer åt oss som ligger och sover. Det värsta är inte att hon bökar med sina väskor, utan att hon inte för en sekund försöker vara tyst och försiktig. Hon tar i, drar och sliter, rycker, öppnar och stänger sina väskor, kort och gott: För ett helvetes liv!! Vad är det frågan om egentligen? Hur svårt ska det vara att få lite sömn i en liggvagn egentligen? Hade jag velat vara vaken hade jag köpt en sittplats.

Vid det här laget är jag vaken men tänker att jag kan somna om i 45 minuter. Jag är ju inte framme i Örebro förrän vid 08:17. Jag öppnar ögonen lite försiktigt för att kolla vad faan det är som ska behöva låta så mycket. Menar, om hon har bökat klart kan hon väl gå till restaurangvagnen och sätta sig. Om hon bestämt måste vara vaken är det väl bättre att hon gör det där folk inte försöker sova?

När jag kisar mot kupén ser jag att den bökande damen nu tagit plats på sängen längst ner, DÄR DET SOVER EN ANNAN TJEJ!!! Va faan???? Snacka om att man hade skitit på sig om man vaknat och sett att det satt en tjock dam med arslet i ansiktet på en! Hur fräck kan man vara egentligen? Ingen som helst respekt mot de andra i hytten som ville sova vidare. Klockan var ju faan bara sju på morgonen, hur svårt ska det vara att få en blund i ögonen i en liggvagn? Att dessutom demonstrativt sätta sig på en annans säng, medan denna person sover. Jag finner inga ord...

RSS 2.0