Halvmara & fest på hotellet

Var lite nervös igår innan loppet. Bara en enda gång tidigare i livet har jag sprungit en halvmara. Var övertygad om att jag skulle ta mig igenom men ville dessutom klå min gamla tid på 2:12. Eller ännu hellre; komma under 2 timmar. Hade säkert laddat helt fel innan loppet med tanke på vad man ska äta och hur man ska träna dagarna före.

Strax efter 12 var det så dags att bege sig ner mot starten. Brukar aldrig värma upp när jag ska springa utan tar det lite lugnare de första minutrarna istället. Det var dock svårt att stå still och titta på alla andra ambitiösa löpare som värmde upp, så jag föll lite för grupptrycket och småjoggade jag med.

Jag springer halvmaran och klasskompisen kvartmaran. Som han själv uttryckte det: "Jag är hälften så duktig, men dubbelt så smart"


Banan var upplagd så att man sprang halva sträckan och sen vände. Jag hade pulsklockan på och försökte hålla runt 5:45 per kilometer. Ångrade bittert att jag inte hade musik med mig, jäklar vad jobbigt det var att höra sitt egna flås hela tiden. Springer ju alltid med musik i vanliga fall, fattar inte hur jag kunde glömma att packa ner mp3'n.

Vände vid timmen blankt och var förvånad över hur smidigt och enkelt det kändes. Kroppen mådde bra och pulsen låg på en jämn nivå. Förväntade mig att benen skulle börja kännas stumma runt 17 kilometer, så var det nämligen sist jag sprang. Banan var ganska så jämn hela vägen med några upp- och nedförsbackar. När det kändes som tyngst hade jag ett mantra som gick i huvudet: "Benen känns bra, du flyger fram", "Du orkar det här Jannica, det går lätt och enkelt", "Du tar dig över mållinjen på en bra tid".

Var lite orolig över en backe som jag hade hört skulle vara på slutet, strax innan 19 km. Den var dock inte fullt så brant som jag trodde och när jag såg 20,1 skylten drog jag på lite grann. När jag har ca 100 meter kvar till mål ser jag att tiden slår om från 1:59 till 2:00, faan! Så nära men ändå så långt ifrån. Är ändå otroligt glad och nöjd och stolt över min tid. 2 timmar blankt på 21.1 km, det måste man ju vara nöjd med. Fast ändå, hade jag vetat att det skulle skilja så lite hade jag nog dragit på lite lite mer de sista 2 km. Men men, jag måste ju ha nåt att sikta på nästa gång jag springer en halvmara ;-).

100 meter kvar till mål


Efter loppet åkte vi ner på byn och åt en välförtjänt pizza; oxfilé med bearnaisesås.


På kvällen var hotellet öppet och det blev dans, dans och åter dans. Helt otroligt att man orkade hålla igång efter dagens prestation.



Nördig som jag är så har jag ju såklart haft pulsklockan på mig och footpoden. Förvånad och överraskad över att pulsen kunde vara så jämn mellan 4-18 km. Trodde nog den skulle öka mer med tanke på tiden jag var igång. Höll km tiderna ganska så bra, var aldrig snabbare än 5:30 och aldrig över 6 min. Sista 2 km ser man att backen fått pulsen att höjas och att den sen bibehålls ända in i mål. Hade lite krafter kvar på slutet att jag kunde dra på sista km (men tydligen inte tillräckligt för att hamna under 2 h sträcket).



Även de som "bara" sprang kvartsmaran fick denna medalj. Men det känns ju såå mycket bättre och ärligare när man gjort sig förtjänt av den :-)

Kommentarer
Postat av: Håkan

Grattis, bra tid klart bättre än Åstadsloppet härom året!

2009-05-10 @ 21:37:03
Postat av: Sofia

WOW! Bra jobbat! Men du, pizza o fest efter en halvmara???

Hur gick det med rödvinsmattan sen då, gjorde saltet sin magiska inverkan och trollade bort rosén?



Kramis!



P.s. Vilken fin medalj! Den slår VårRusets med hästlängder! (Men så har du ju sprungit halvmara oxå, o inte bara 5 km... ;)) D.s.

2009-05-10 @ 22:23:19
URL: http://stickospring.blogspot.com
Postat av: Chriss

shit vad duktig du är :)!

2009-05-12 @ 10:08:46
URL: http://chrissanbabe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0