Dikeskörning med hjullastare

Halt på vägarna, en vält att dra, oplogat och en mikrosekunds titta-på-något-annat-än-vägen. Vad händer då? Jo, man glider ner i diket. Först blev jag mest chockad och skräckslagen över hur mycket hjullastaren lutade, var rädd att den skulle välta (som jag alltid är när det lutar, trots att alla hävdar att "så länge du har armen nära backen är det omöjligt att lägga omkull en hjullastare). Jag hävdar bestämt att det aldrig finns något som heter omöjligt, tills motsatsen är bevisad.

Ser inte så mycket ut för världen, men jäklar vad dumt jag satte mig.

 

Gjorde några tappra försök att komma upp genom att både försöka backa och köra framåt. Gav dock upp hoppet och ringde min arbetsgivare istället. Var lite besviken på mig själv för när jag i framtiden kommer ut själv på ett jobb och råkar köra i diket, finns det ingen vän att ringa som kommer och hjälper mig. Det här borde jag ha klarat själv. Samtidigt var jag rädd att sätta mig ännu värre. Och jag kan alltid tänka att "jag är nybörjare, allt är svårt första gången". Till min räddning kan sägas att till och med min arbetsgivare hade det lite bökigt att ta sig upp, det var alldeles för halt och hjullastaren fick inget grepp.

 

(Kanske ska tillägga att vi faktiskt övat "dikeskörning" på skolan. Det fanns ett dike för G och ett annat för VG. Båda var dock ganska simpla då man kom tvärs diket och paddlade sig upp med hjälp av skopan. I det här fallet hade jag ingen skopa och jag gled snett ner i diket, med baken först. Nej, ett sånt här MVG dike har jag inte fått lära mig)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0