En olycka kommer sällan ensam...

Är helt slut, huvudet känns som det håller på att spricka och jag är trött som bara den. Det har varit en tuff dag och jag bara längtar tills jag har duschat och får gå och lägga mig.

Min arbetsgivare var tvungen att fara från jobbet senast kl.15 (i vanliga fall brukar vi köra till 18-19) och som alltid när vi måste gå tidigare, blir det stressigt. Trots att vi skulle jobba 3 timmar kortare var han inställd på att hinna så mycket som möjligt, ja gärna lika mycket som normallång dag. Jag blev stressad och såklart så strulade allt jag skulle göra. Det gick inte att tanka, jag glömde låsa bommen och fick fara tillbaka, det var glashalt på vägarna och jag var livrädd att fara i diket, nyckeln till hjullastaren var knasig så jag började fundera på om det var IQ-lås på den.

När vi väl kommer in till stan, med 15 min tillgodo, upptäckte jag att cykeln hade punktering. Eller inte riktigt punka heller, typ hela däcket var skevt och slangen hängde utanför. Kan inte i min vildaste fantasi begripa vad som hänt. Är det nån som driver med mig eller? Istället för att ställa cykeln hos arbetsgivaren och låna en bil, valde jag att börja gå. Vad tänkte jag med egentligen? Samtidigt förstår jag mig själv, han hade ju bråttom och jag ville inte vara till besvär. Cykeln förde ett jävla oväsen och gick inte att rulla, så den lämnade jag av vid närmaste cykelställ. Hmm... Hur skulle jag nu ta mig hem?

Började gå och tänkte att "en promenad på 1,5 h är nog bara skönt, så slipper jag ju fara och träna ikväll också". Jovars, tanken var ju god men med min huvudvärk ville jag bara hem på sturt! Jo, jag går ner på stan och tar bussen. Hmm... Fast jag har ju inga pengar, plånboken ligger på köksbordet och det går inte att betala med SMS-biljett. Jo, jag ringer nån jag känner och hör om de kan hämta mig. Hmm... Fast jag känner typ ingen här och de jag känner är i Stockholm eller så jobbar de. Jo, jag får ringa efter en taxi. Hmm... Fast batteriet i mobilen var dött.

När nåt börjar strula, så börjar faan allt strula! Hur som helst så slutade det med att jag gick in på hotellet här i stan och bad de ringa efter en taxi. Så fick taxikillen vänta i bilen medans jag hämtade plånboken.
Som om inte allt detta var nog så fick jag inte upp bultarna på däcken när jag skulle byta till vinterdäcken. Jag som måste köra bil imorgon till jobbet och jag vet ju att det är glashalt på vissa partier. Den stora frågan är: Ska jag chansa och åka ändå? Man borde väl klara sig om man kör riktigt lugnt och försiktigt??

Kommentarer
Postat av: Camilla

Men se då till att köra riktigt lugnt och försiktigt! Kom förbi på hemvägen också så lossar vi bultarna med mutterknackaren i Stefans garage... Skjutsar Axel till G-byn vid 17.30, hämtar honom igen vid 19.

2009-10-06 @ 22:27:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0