En utmanande personlighet

Jag har varit singel ganska så länge och anledningen till det är nog för att jag är överdrivet kräsen. Eller kräsen och kräsen, det är väl inget fel med det?? Varför ska man nöja sig med mindre än det bästa? Jag väntar hellre på Mister Right än tar nåt halvdant "bara för att". Allt eller inget, så funkar jag.

Dessutom vet jag att jag är jäkligt svår att leva med, så det är inte många som skulle palla. Jag är så svår och omöjlig ibland. Jag har mina alldeles egna åsikter och synpunkter på saker och ting och viker inte en tum! (Samtidigt tycker jag att jag är ganska resonlig, har inga problem att vika mig om motsatsen att jag hade rätt är bevisad). Fast inte innan! Jag står fast vid det jag sagt, oavsett hur korkat det kan låta. Killen som väljer mig måste ha rejält med skinn på näsan och ett enormt stort tålamod.

Jag är ju inte längre singel och ingen annan än jag själv kan vara mer förvånad. Helt plötsligt så bodde jag i Norrland och lever ljuva livet med en trygg och stabil kille. Häromdagen så pratade vi lite om ditt och datt och så säger han: "-Det jag gillar med dig är bland annat att du har en så utmanande personlighet". I vanliga fall skulle man nog tagit det som en förolämpning men eftersom jag vet hur jävla svår jag kan vara, tar jag det bara som en komplimang. Det känns tryggt att han står ut med mig, att han tycker om lite motstånd och inte vill ha nån som bara åker med och knappt yttrar sig. Jag har så enormt mycket egen åsikt att det ibland går till överdrift, men hellre det än att det går till underdrift (så vill jag ha det varje fall).



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0