En stor utmaning att lära sig som 28-åring

Så kom då dagen det var tänkt jag skulle börja åka längdskidor. Temperaturen visade på -24,6 grader och jag omvärderade snabbt mina planer på att ge mig ut. Nån måtta får det vara, det är inte värt att frysa ihjäl på kuppen. Längdskidåkning ska ju vara ett positivt nöje; roligt :-)!

Men så sken solen och inte ett moln på himlen, temperaturen började så sakta stiga och jag stoppade i motorvärmaren i bilen (ifall att). Jag väntade in i det längsta men man kan ju inte vänta hur länge som helst. Då hinner det ju bli mörkt istället. Men så bestämde jag mig för att åka, -17.1 visade termometern. Snabbt på med valla och fäst-tejp, varma kläder, klocka (måste ju veta hur lång tid det tar) och mobilen ("ring en vän" - i nödfall).

Bambi på hal is kan inte bättre beskriva hur jag kände mig. Jäklar vad svårt det var! Kan som inte riktigt säga om det var jobbigt eller roligt, om jag hade fäste eller glid, det var bara så himla svårt! Skidorna var smala, det var svårt att hålla i stavarna, stavarna var mycket längre än jag klarade av, det var svårt att få till en bra pendelrörelse mellan armar och ben, svårt att ta sig uppför backar, svårt att staka sig fram, svårt att åka plant med skidorna och inte bromsa med kanterna. Ja, vad ska jag säga... ALLT VAR SVÅRT!!!

Hade såklart tidtagning och fördelen när man börjar med nåt nytt är ju att man hela tiden har möjlighet att förbättra sina resultat. Det är lite roligt faktiskt att jag aldrig har gjort det här tidigare. Min tid idag säger ju inte så mycket förrens jag har en till tid. Sen vet jag inte heller vad som är bra tid, eller lagom långt att åka. 7km blev premiärturen och det kändes som det räckte. Jag fick liksom kämpa hela rundan för att ta mig fram, det var inget som var gratis.

När jag kom hem påpekade killen att det var -25 grader ute och att jag är tokig. Jag har dock inte frysit, var lite kall i ansiktet men annars svettades jag och höll värmen bra. Tårna klarade sig bra också, brukar alltid frysa om fötterna men faktum är att det var varmt och skönt om dem.

Ska bli spännande att se om kroppen har lite träningsvärk imorgon och var isåfall. Det här är ju nåt jag aldrig gör i vanliga fall och säkerligen har några nya muskler fått sig en omgång. Sen ser jag fram emot nästa tur i spåret så jag kanske kan få en uppfattning om hur skidorna funkar och om vallan och fästet är bra. Nu kan jag som sagt bara säga att det var svårt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0