Typiskt svenskt sommarväder

Såklart att det ska börja spöregna när man som bäst är igång och snickrar. Nåväl, vi kanske ändå hade gjort oss förtjänta av ett break. Arbetslusten ska ju räcka till hela garaget så det är väl lika bra att inte ta i så vi spricker nu i början.


Shit, va coolt!

Det är så jäkla mäktigt. Jag och killen håller på att bygga ut huset med 102kvm, HELT SJÄLVA!!! Det är inte nå halvfabrikat med färdiga väggblock som kommer på lastbil klara att skruvas ihop. Nej nej, vi bygger enligt lösvirkesprincipen. Planka-för-planka, skruv för skruv. Fatta, jag är inte ens 30 år och håller på att bygga ett alldeles eget garage! Det känns magiskt när jag tänker på det. Shit, vilken grej alltså :-)!

8,5 meters vägg med 3 fönster. Till vänster blir det världens (enligt killen) största tvättstuga och till höger ett "master bedroom" för oss. Tror det tog runt 6 timmar att få allt på plats, kontrollmätt och strävat. Då har jag förstås inte räknat in tiden det tog att kapa alla plankor vi använt (det tjuvstartade vi med igår).


Lite blandad kompott

Min första midsommar i norrland är avklarad och jag kan stolt konstatera att det här var den bästa midsommaren jag haft :-). Har aldrig någonsin tidigare varit med om att solen lyst med varma strålar och molnen med sin frånvaro. För att att inte tala om regnet som söderut mer är regel än undantag på just midsommar. Men inte här uppe, nej då. Trevligt sällskap, god mat, lugnt och tyst, Luleå skärgård, bada, basta, promenad och njuta av livet. Jag kan inte önska mer av en dag som denna.



Väl på hemmaplan började det förberedas för den stora dagen, dvs imorgon då vi ska börja snickra på vår utbyggnad. Brädor, bärlina, takstolar, sylltätning, expanderbult, ankarbult och montagejärn. Allt är inhandlat och bara ligger och väntar att få användas. Huvudddelen av stommen kommer bestå av 195x45 och dessa har kapats till rätt längd idag. Vi har även kapat för fönster och syllen. Det gäller att lägga upp virket snyggt och prydligt och märka det tydligt så det inte blir nå missförstånd eller frågetecken när vi väl kör igång. 90 brädor i olika storlekar kan annars bli ett smärre kaos.


Vår lååånga "Att-göra-lista" börjar äntligen minska och lätta på stressen inne i kroppen. Även om man bara gör en pytteliten sak varje dag så gör det stor skillnad i längden. Nu känns det jäkligt bra måste jag säga, vi har ju faktiskt lyckats få till ganska så många strykningar.



Å så har jag sytt klart överdelen till bröllopet vi ska på om 3 veckor. Det var lite klurigt att få till rynkningen på framsidan men med lite finess och trix så lyckades jag hyffsat bra. Himlans nöjd med dragkedjan också, har aldrig sytt en "dold" sådan förut men genom att föreställa mig det färdiga resultatet innan så fick jag till det.

Nu är det hög tid att börja med kjolen så även den hinner bli klar i tid (tur det ska regna nu i veckan så bygget står stilla till förmån för syjuntan inomhus ;-)).

 

 


En handgrävande grävmaskinist

Nu börjar det bli varmare ute och dagarna är långa. Då kan jag bara inte sitta still inomhus. Jag måste aktivera mig, göra konkreta saker, arbeta med kroppen. Jag är som en liten duracell kanin ibland eller så kanske jag har DAMP, vad vet jag. Vår låååånga "Att-göra-lista" ligger här på köksbordet och jag känner lite småstress att göra nåt varje dag, annars kommer vi aldrig att bli klara.

När vi gjorde plattan blev det som en liten "överflödig" gräsmattebit mellan utbyggnaden och befintliga huset. Vi funderade lite på vad vi skulle göra där, om vi skulle ha kvar gräsmatta, lägga plattor eller fylla med grus. Det slutade med att vi bestämde oss för grus. Dels för att vi har grus framför den plätten plus att vi i framtiden lätt kan lägga plattor om vi nu vill det.


Före:

Mellan verandan och plattan låg det en hög med matjord och under var det gräsmatta.


Urgrävning:

Det var lite klurigt då gräsmattan ska tas bort separat (för att sen återanvända matjorden) och sanden läggas i en egen hög.


Fiberduk:

När underlaget är utkrattat och har lutning från huset och plattan läggs en fiberduk för att dels separera sanden som ligger under från gruset som ska på, dels för att förhindra ogräs att tränga igenom.


EFTER:

Fiberduken tog slut och tur var nog det för min kropp skrek efter vila. Det blir lite halvkämpigt att stå böjd med kroppen och gräva från backen. Tur jag har uthålliga muskler och bra kondition ;-).

Snyggt blev det och tanken är att fortsätta gräva ur och fylla med grus. Tror dock vi kommer behöva köpa mer grus, för det vi har räcker nog inte hela vägen...

Dresscode: Mörk kostym

Jag (och killen) ska på bröllop i sommar och jag fick för mig att jag ville tillverka något själv. Först tänkte jag att jag skulle försöka mig på att sticka en klänning. Men vid närmare eftertanke kom jag fram till att det
1, nog är alldeles för varmt med stickat mitt i sommaren
2, det inte är tillräckligt snyggt vid klädkoden "mörk kostym".

Så istället började jag luska lite efter nåt snyggt mönster och tyg att sy istället. Tycker jag hittade ganska så rätt efter lite letande. Jag vill vara tillräckligt uppklädd för ett bröllop men ändå inte vara överklädd. Därför valde jag en ljusare överdel och en lite mörkare färg till kjolen. Killen tycker grönt är såå tråkigt (eller fult vad vet jag) men han förstår inte att man ska välja färger man passar i. Så för mig är det grönt eller brunt som gäller och till bröllop tror jag på grönt.

Alla pinaler inhandlade och tro't eller ej, men denna gången blir det faktiskt billigare att sy själv. Allt på bilden gick på under 500-lappen. Sist jag sydde nåt sånt här seriöst var i högstadiet (läääänge sen) då jag tillverkade min egna balklänning. Den blev kanonsnygg men då hade jag förstås hjälp av en proffslärarinna, så vi får väl se hur bra det blir denna gång....

Att vara personlig utan att bli privat...

Idag kommer jag kringgå mina principer. Jag försöker att alltid skriva personligt utifrån mina egna tankar och idéer här på bloggen, även om man inte ska ta allt ordagrant och bokstavligt. Att vara personlig utan att bli privat. Men det här inlägget blir ett undantag.

För exakt 6 år sen fick jag det hemskaste telefonsamtalet man någonsin kan tänka sig. Hela min värld vändes upp och ner och inget har blivit sig likt efter det. Livet går inte vidare, det är bullshit. Däremot blir det ett annat liv, ett fattigare, men ändå ett liv. Man måste fortsätta leva, eller jag kände varje fall att jag ville det. Jag är nyfiken på livet och vad det har att erbjuda.

För 6 år sen förlorade jag min lillebror. Det känns så abstrakt, går inte att beskriva i ord. Jag är ju äldst i syskonskaran, det är ju jag som ska gå bort före dem!
Jag har varit på min lillebrors begravning, hur sjukt är inte det?

6 år har gått och jag undrar fortfarande hur faan vi kunde överleva? Hur kan så lång tid ha passerat? Hur kan dag efter dag plötsligt ha blivit år? 6 år!

Jag kommer så väl ihåg sista gången vi pratade på telefon, vad vi sa och var jag var just då. Jag kommer också ihåg telefonsamtalet jag fick, vad jag gjorde just innan, vad som sades, hur jag reagerade och vad jag gjorde sen. Det kommer aldrig att lämna mig. Det är för starkt för det.

Lillasyster, nu är du äldre än din storebror blev. Hur jävla märkligt är inte det?? Kommer du ihåg hur vi pratade om döden och det abstrakta i universum, bara dagen innan? När vi hade köpt mjukglass och du tappade hela toppen och kvar var bara struten i din hand?

Jag vet att vi ses igen brorsan. Tiden hos mig går sakta men hos dig kanske det bara är som timmar. Jag ser framför mig hur du tar emot mig med öppna armar och säger: "Tjena syrran, kom ska jag visa dig paradiset".

Vi ses snart brorsan, men inte än...


En sak mindre att göra

Kommer ni ihåg det här:?



Jag hade varit på semester i karibiska ö-världen med familjen och kom hem till en absolut missär. Hela badrumstaket såg ut som en krigszon. På grund av att stortaket läckte in fick vi ner vatten till toan på entréplan. Killen var tvungen att borra hål för att släppa ut allt och jag grät och tyckte jag hade hamnat i ett världskrig.




Vi var tvungna att riva hela skiten för att torka ur och byta dåliga reglar och isolering.




Å nu är vi äntligen klara. Nytt tak på plats (med lite variation på utseendet plus att vi satte taket åt andra hållet), nya spotlights samt mindre taklister (som för övrigt var djävulskt svåra att såga till).

Mexicansk tjejafton

I lördags var jag bjuden på mexikansk tjejafton hemma hos bästa väninnan. Hon bjöd på god mat, lekar och spännande drinkar. I väntan på maten fick vi ljus öl med färsk lime i. Jag höll på att sätta i halsen när hon tog fram påsen med lime. "-Jag har förberett lite lime till ölen". Jo, tack. -Ska du supa oss full, eller??


Sombrero och poncho var obligatorisk en mexicansk afton som denna. Tyvärr fick jag bryta mot klädkoden, jag tyckte helt enkelt det var för klumpigt att släpa en stor hatt 100 mil.

Slavarbete

Killarna jobbar på bra härutanför. Nu är till och med golvvärmeslingorna på plats. Trots det lilla missödet med feldimensionerade sockelelement så verkar arbetet ligga i fas. På torsdag ska allt vara klart och just nu ser det ut att bli så.



Man brukar ju säga att "Det finns inget bättre än att se andra arbeta" men det gäller inte för mig. Medans arbetarna fixade med plattan sorterade jag bort matjorden från gräsmattan som de grävt bort. Vilket jädrans negergöra!! (OBS! Ska ej tolkas rasistiskt!). Det kändes väldigt, väldigt fattigt att stå och skaka på de stackars uttorkade gräsmattebitarna för att komma åt matjorden. Är det verkligen så himla dyrt med matjord att man måste återanvända den man har?

Det blir några skottkärrelass för att täcka plätten som blev när vi dränerade. Inte blev jag klar heller. Ett lass tog ungefär 30 minuter att få ihop och jag skulle väl tippa att jag har minst 6 lass kvar. Evighetsgöra! Förresten, nån som vet hur tjockt lager matjord som behövs för att så gräsfrön?

Godare än Ben & Jerry's

Jag är en riktig "recept letare". River ur sidor från tidningar, kollar matbloggar och köper kokböcker. Letar ständigt inspiration, idéer och förnyelse. För ett tag sen fastnade jag för hemmagjord glass och sen dess har jag gått och trånat på en glassmaskin. Visserligen kan man göra egen glass utan speciell glassmaskin men då ska smeten röras om var 30:e minut under stelningsprocessen, och det tyckte jag lät jobbigt.

Jag hade, i min vildaste fantasi, fått för mig att en glassmaskin gör ALLT jobb. Det vill säga, man häller i alla ingredienser i bunken, ställer in tiden när den ska vara klar och så slår man på den. Jag var bombsäker på att den både vispade runt allt och kylde till frysnivå.

Så fyllde jag år och tänk, jag fick en glassmaskin :-)!

Döm om min något snopna förvåning när jag upptäcker att en glassmaskin inte alls gör jobbet åt en. Det enda den gör är att vispa in luft i smeten och samtidigt hålla den kall. Kyla får man göra efteråt i minst 12 timmar i frysen. Dessutom ska själva bunken frysas i minst 12 timmar innan ingredienserna hälls i. Till råga på allt så går det inte att hälla i allt i en salig blandning i glassbunken utan allt ska blandas enligt konstens alla regler i andra bunkar innan.

Det slutade med att jag ändå var tvungen att ta fram elvispen och först vispa hälften av ingredienserna i ena bunken, för att sen vispa resterande hälft i en annan bunke. Sen skulle allt röras om ordentligt innan det hälldes i glassmaskinen.

Jag skyller inte på glassmaskinen, det var jag som inte alls visste hur en sån fungerade. Jag bara tog för givet att den gjorde allt. Efter lite letande på nätet så vet jag nu att det finns glassmaskiner med kylkompressor, där man alltså bara kan sätta igång maskinen och sen få färdig glass. Men prisskillnaden på 5'000,- känns inte rimlig.

Glassen blev hur som helst väldigt smaskig! Mycket krämigare och mäktigare än köpt "luft" glass. Däremot tyckte både jag och killen att den var något söt, så till nästa gång blir det att exprementera lite.

Kakglass med chokladbitar, yammie!

Inte mycke kvar nu...

Det tar sig. Om en vecka ska det vara klart och vi väntar med spänning på att få börja bygga. Takstolarna är beställda och förhoppningsvis kommer de lagom till killen har semester.


3 st golvbrunnar, en under varje bilplats och en i tvättstugan. Fattas bara lite armering och betong för att plattan ska vara fulländad.


Tryckfelsnisse

Så himla fel det kan bli ibland...

 

SOMMAGEKVÄLL -Hmm... Vad är det för nå nytt??

VINVISNING - Aha, de kommer visa vin...

MODEPROVNING - ...och man får prova modet

 


Barn -en gåva eller ett straff??

Kanske är det faktiskt så eller så är det bara min 30-års kris som närmar sig. Men helt plötsligt verkar alla i min  närhet gifta sig eller skaffa barn. Folk friar, förlovar sig, har svensexa, är gravida, försöker bli gravida eller har precis fått barn. Verkar bara vara jag kvar snart.

Samtidigt. Ta det här med barn. Är det verkligen värt det? Jag menar egentligen, när man tänker efter. Först ska man försöka bli gravid, vilket i och för sig inte brukar vara så jobbigt då de flesta uppskattar själva aktiviteten. Men efter ett tag, när man ändå inte lyckats få ett ägg befruktat. Då övergår entusiasmen till frågetecken och frustration. Kanske blir man gravid men får missfall. Det är inte lätt att handskas med alla känslor, en del blir till och med deprimerade.

Men ok, säg nu att man lyckas bli gravid. Då ska man stå ut med att må pyton i flera veckor, kanske inte ens kunna jobba. Dessutom blir man tyngre och tyngre, ofrivilligt, och ryggen får ta stryk. Till och med de enklaste vardagssysslorna blir jobbiga. Man är trött jämt och hormonerna sprudlar och humöret åker berg-och-dalbana. Det här ska vi kvinnor stå ut med i hela 40 veckor!!

Sen, när det väl är dags för ungen att komma ut, ska den pressas ut genom ett hål stort som ett knappnålsöga. Smärta, blod och en evighetskamp där man helst av allt vill dö. För att inte tala om tiden det tar för kroppen att återhämta sig fysiskt efter en sån prestation.

Efter förlossningen kan man ju tycka att allt är frid och fröjd, då är ju allt det jobbiga över. Men neej då, då ska man kämpa och kämpa för att bli av med alla graviditetskilon man (miss)lyckats lägga på sig. Äta mindre och träna mer. Hur sjutton ska man få tid med sig själv när man dessutom måste ta hand om en liten parvel? En del blir inte ens av med all extravikt. Kul! Först 40 veckors illamående, en smärtsam förlossning och sen en evighetskamp med att både försöka gå ner i vikt och att uppfostra en unge till att bli en ansvarsfull individ.

Hmm... Man kan ju undra varför folk frivilligt utsätter sig för det här...

RSS 2.0