Att vara personlig utan att bli privat...

Idag kommer jag kringgå mina principer. Jag försöker att alltid skriva personligt utifrån mina egna tankar och idéer här på bloggen, även om man inte ska ta allt ordagrant och bokstavligt. Att vara personlig utan att bli privat. Men det här inlägget blir ett undantag.

För exakt 6 år sen fick jag det hemskaste telefonsamtalet man någonsin kan tänka sig. Hela min värld vändes upp och ner och inget har blivit sig likt efter det. Livet går inte vidare, det är bullshit. Däremot blir det ett annat liv, ett fattigare, men ändå ett liv. Man måste fortsätta leva, eller jag kände varje fall att jag ville det. Jag är nyfiken på livet och vad det har att erbjuda.

För 6 år sen förlorade jag min lillebror. Det känns så abstrakt, går inte att beskriva i ord. Jag är ju äldst i syskonskaran, det är ju jag som ska gå bort före dem!
Jag har varit på min lillebrors begravning, hur sjukt är inte det?

6 år har gått och jag undrar fortfarande hur faan vi kunde överleva? Hur kan så lång tid ha passerat? Hur kan dag efter dag plötsligt ha blivit år? 6 år!

Jag kommer så väl ihåg sista gången vi pratade på telefon, vad vi sa och var jag var just då. Jag kommer också ihåg telefonsamtalet jag fick, vad jag gjorde just innan, vad som sades, hur jag reagerade och vad jag gjorde sen. Det kommer aldrig att lämna mig. Det är för starkt för det.

Lillasyster, nu är du äldre än din storebror blev. Hur jävla märkligt är inte det?? Kommer du ihåg hur vi pratade om döden och det abstrakta i universum, bara dagen innan? När vi hade köpt mjukglass och du tappade hela toppen och kvar var bara struten i din hand?

Jag vet att vi ses igen brorsan. Tiden hos mig går sakta men hos dig kanske det bara är som timmar. Jag ser framför mig hur du tar emot mig med öppna armar och säger: "Tjena syrran, kom ska jag visa dig paradiset".

Vi ses snart brorsan, men inte än...


Kommentarer
Postat av: Patricia

Det är sant, livet blir ett fattigare liv. Det är alltid någonting som kommer saknas. Jag lyssnade på "Himlen är oskyldigt blå" flera gånger igår. Och den är så vacker men när han sjunger " när vi växte upp, lekte livet vi var evighetens hopp. Vi var barn som ingen ondska kunde nå, himlen var så blå" då brister det totalt. I Kungsåra var vi alla , alla 4. Vi är en man kart idag och det kommer alltid märkas.



Jag kommer ihåg så väl när jag tappade den där glassen. Och jag kommer ihåg vårt samtal. Vi sa att "man orkar knappt tänka på vad som händer efter döden, för det är så stort att ta in " ..

Jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde innan jag fick samtalet av mamma. Jag hade skällt ut Helge & Malte . Jag kommer ihåg de första bilderna som kom upp i mitt huvud när hon berättade. Jag kommer ihåg att du ringde mej.



Jag har saknat honom varje dag i 6års tid, men jag saknar honom mer och mer ju äldre jag blir. Jag behöver hans sjuka humor i mitt liv. Vi behöver den galningen i vår familj. Vi är inte kompletta nu.



Och jag trodde aldrig jag skulle klara av att bli äldre än honom. Och det ÄR konstigt. Men på något sätt är han alltid min storebror.



När jag har det jobbigt brukar jag lyssna på "fula gubbar" som han gjorde.. då skrattar jag. Herregud vad jag skrattar.



Jag hoppas han är med oss och ser oss i vår vardag. Det är de som får mig att orka iallfall..



Föresten är jag sugen på att gå till ett medium igen.. Det var så många år sedan vi var där nu.



Ta hand om dej syster yster. Kram <3

2010-06-17 @ 04:59:35
URL: http://tinie.blogg.se/
Postat av: Sofia Siggelin

Åh va fint ni skriver, tjejer! Tårarna trillar här, droppar ner på tangenterna. Tycker det är fint att han finns med er, alltid!

En bra idé att gå till ett medium för att få kontakt med honom!

Kram, Sofia

2010-06-17 @ 23:15:22
Postat av: Anita

Att förlora någon i sin närmsta familj är nog det värsta man kan vara med om. Tänk att du bar på en sån stor sorg när vi träffades 2006 (det var väl då vi jobbade på samma ställe)

Jag önskar dig en bra sommar



Kram, Anita

2010-06-18 @ 11:09:13
Postat av: Chriss



Det känns så nära men ändå långt borta. Jag kommer ihåg allt från den dagen, det känns så konstigt när man tänker tillbaka på det, jag som har så dåligt minne annars - det är något man aldrig glömmer. Det var inte verkligt - han är inte borta på riktigt. Så känns det fortfarande. Han är här, bara det att vi inte ses <3

2010-06-21 @ 21:35:14
URL: http://chrissblogg.se
Postat av: Matilda

Vad än alla andra säger så stämmer det du skriver, livet efteråt blir ett liv, dock ett fattigt sådant.

2010-06-27 @ 20:03:14
URL: http://matildamodigh.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0