Barn -en gåva eller ett straff??

Kanske är det faktiskt så eller så är det bara min 30-års kris som närmar sig. Men helt plötsligt verkar alla i min  närhet gifta sig eller skaffa barn. Folk friar, förlovar sig, har svensexa, är gravida, försöker bli gravida eller har precis fått barn. Verkar bara vara jag kvar snart.

Samtidigt. Ta det här med barn. Är det verkligen värt det? Jag menar egentligen, när man tänker efter. Först ska man försöka bli gravid, vilket i och för sig inte brukar vara så jobbigt då de flesta uppskattar själva aktiviteten. Men efter ett tag, när man ändå inte lyckats få ett ägg befruktat. Då övergår entusiasmen till frågetecken och frustration. Kanske blir man gravid men får missfall. Det är inte lätt att handskas med alla känslor, en del blir till och med deprimerade.

Men ok, säg nu att man lyckas bli gravid. Då ska man stå ut med att må pyton i flera veckor, kanske inte ens kunna jobba. Dessutom blir man tyngre och tyngre, ofrivilligt, och ryggen får ta stryk. Till och med de enklaste vardagssysslorna blir jobbiga. Man är trött jämt och hormonerna sprudlar och humöret åker berg-och-dalbana. Det här ska vi kvinnor stå ut med i hela 40 veckor!!

Sen, när det väl är dags för ungen att komma ut, ska den pressas ut genom ett hål stort som ett knappnålsöga. Smärta, blod och en evighetskamp där man helst av allt vill dö. För att inte tala om tiden det tar för kroppen att återhämta sig fysiskt efter en sån prestation.

Efter förlossningen kan man ju tycka att allt är frid och fröjd, då är ju allt det jobbiga över. Men neej då, då ska man kämpa och kämpa för att bli av med alla graviditetskilon man (miss)lyckats lägga på sig. Äta mindre och träna mer. Hur sjutton ska man få tid med sig själv när man dessutom måste ta hand om en liten parvel? En del blir inte ens av med all extravikt. Kul! Först 40 veckors illamående, en smärtsam förlossning och sen en evighetskamp med att både försöka gå ner i vikt och att uppfostra en unge till att bli en ansvarsfull individ.

Hmm... Man kan ju undra varför folk frivilligt utsätter sig för det här...

Kommentarer
Postat av: Camilla

Vem har du pratat med? Så illa var det inte alls! Jag tyckte att det var underbara tider trots havandeskapsförgiftningar, extra kilon, smärtor och kejsarsnitt. Och tro mig, när de en vacker dag kommer och lägger armarna om din hals och säger: Mamma, jag älskar dig!

Då är det definitivt värt det flera gånger om. Annars skulle ju ingen göra om det, och jag har gjort det 3 ggr. Nej, att få barn ÄR en gåva! Däremot är det tungt och tufft emellanåt, det får man räkna med. Jag har däremot aldrig ångrat mig, de berikar mitt liv på alla plan!

Camilla

2010-06-01 @ 14:33:19
Postat av: Camilla

Vem har du pratat med? Så illa var det inte alls! Jag tyckte att det var underbara tider trots havandeskapsförgiftningar, extra kilon, smärtor och kejsarsnitt. Och tro mig, när de en vacker dag kommer och lägger armarna om din hals och säger: Mamma, jag älskar dig!

Då är det definitivt värt det flera gånger om. Annars skulle ju ingen göra om det, och jag har gjort det 3 ggr. Nej, att få barn ÄR en gåva! Däremot är det tungt och tufft emellanåt, det får man räkna med. Jag har däremot aldrig ångrat mig, de berikar mitt liv på alla plan!

Camilla

2010-06-01 @ 14:34:26
Postat av: Camilla

Vem har du pratat med? Så illa var det inte alls! Jag tyckte att det var underbara tider trots havandeskapsförgiftningar, extra kilon, smärtor och kejsarsnitt. Och tro mig, när de en vacker dag kommer och lägger armarna om din hals och säger: Mamma, jag älskar dig!

Då är det definitivt värt det flera gånger om. Annars skulle ju ingen göra om det, och jag har gjort det 3 ggr. Nej, att få barn ÄR en gåva! Däremot är det tungt och tufft emellanåt, det får man räkna med. Jag har däremot aldrig ångrat mig, de berikar mitt liv på alla plan!

Camilla

2010-06-01 @ 14:35:47
Postat av: Camilla

Vem har du pratat med? Så illa var det inte alls! Jag tyckte att det var underbara tider trots havandeskapsförgiftningar, extra kilon, smärtor och kejsarsnitt. Och tro mig, när de en vacker dag kommer och lägger armarna om din hals och säger: Mamma, jag älskar dig!

Då är det definitivt värt det flera gånger om. Annars skulle ju ingen göra om det, och jag har gjort det 3 ggr. Nej, att få barn ÄR en gåva! Däremot är det tungt och tufft emellanåt, det får man räkna med. Jag har däremot aldrig ångrat mig, de berikar mitt liv på alla plan!

Camilla

2010-06-01 @ 17:33:50
Postat av: Camilla

Och nej, jag är inte berusad trots mängden kommentarer!

2010-06-01 @ 17:35:20
Postat av: Håkan

Om man kan få barn (vilket alla numera tycks ta för givet) är det den största gåvan man kan få och ge. Barn ändrar allt i livet. Men det man ev. måste avstå eller förändra har man glömt när man står där med ett nyfött barn i sina armar. Jag har tre barn som nu är vuxna och i din ålder. I dem finns nu delar av mitt liv, vissa av mina värdringar, intressen osv.

Det går fortare än man kan tro att uppnå den punkt i livet då det mesta och bästa ligger bakom en.

2010-06-02 @ 17:45:55
Postat av: Ann-Helen

Skrämde vi upp dig i bussen..:-)

Det ÄR inte så hemskt egentligen...faktiskt. Det jobbiga man är med om under graviditet och förlossning GLÖMMER man + alla extrakilon trillar av, speciellt om man är en person som gillar att röra på sig.

Sen finns inget mer fantastiskt är sitt barn...det är en kärlek man inte kan sätta ord på, så stora ord FINNS inte.

2010-06-02 @ 19:47:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0