Slitsamt nöje...

Igår slog jag rekord, personligt rekord. 4 plusgrader ute och strålande sol, var bara tvungen att fara ner till spåret och åka lite längdskidor. Hittills har jag hållt mig till samma gamla vanliga runda, jag vet precis hur långt jag åker och hur lång tid det tar. Det känns tryggt på nå vis. Men igår vågade jag gå utanför ramen och sikta in mig på den längsta rundan. 16.5km och jag fixade det! Nästan dubbelt så långt som jag vanligtvis åker. Märker från gång till gång att jag lyckas knapa in några sekunder. Det tar sig alltså. Börjar kanske få lite hum om det där med skidåkning, även om jag fortfarande sliter med vallan.

Kan tycka att jag har grymt glid på raksträckan, för att sen slita och behöva trycka på med stavarna i nerförsbackarna, samtidigt som jag inte tar mig uppför backarna utan måste kliva bredvid och saxa upp. Vad är det då som är fel liksom? Har jag för mycket valla eller bara på fel ställe? Kanske jag har för dåligt glid? Finns ju miljarders klipp på Youtube att kolla, men jag ids inte. Kan inte nån bara ge mig ett presentkort på 2 timmars personlig coachning i längspåret, inkluderande valla och åkteknik? Kanske ska önska mig i födelsedagspresent...


Kommentarer
Postat av: Ann-Helen

Fråga Tomas på jobbet, han är bra på sånt!

2011-03-02 @ 17:33:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0