Jag - den mänskliga alven

Finns det nån likhet måntro :-)??


De första veckorna hade hon pappas näsa (de säger ju att bebisarna liknar pappa mest i början så han ska förstå att det är hans barn) och min mun. Nu vet jag inte riktigt vem hon liknar. Jo, ibland när hon gör vissa grimaser tycker jag mig på nåt vis se en bit av mig själv i henne. Otroligt skum känsla.
Väldigt tacksam att hon inte ärvt mina alv öron dock... ;-)


28% på 5 veckor

I måndags blev vår lillskrutta 5 veckor och jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag är mamma. Det kommer nog ta minst 5 veckor till innan jag kan förstå vad som hänt. 9 månader i magen och 1 utanför är tydligen inte tillräckligt för att jag ska förstå att det inte bara är en dröm. 

Det var som när min mamma och lillasyster var här på besök och lillskruttan satt hos syster yster. Så säger min lillasyster: "Är det dags för mat, ska du gå till mamma?" Å jag reagerade först inte, tänkte att hon menade vår mamma. Men så hajade jag till och förstod att hon menade mig. Väldigt märklig känsla... 

Satt och tittade tillbaka på alla bilder vi tagit på tösen och förstår helt plötsligt vad maken menar med att hon blivit så stor och framförallt; så lång.


3 DAGAR:



35 DAGAR:

Herregud, hur mycket kan man växa på 5 veckor egentligen?? Räknade ut att hon ökat sin kroppsvikt med hela 28% på den här tiden, satan i gatan och jäklar var ska det här sluta ;-)?? 

Benlös krabba

Varför får jag alltid så konstiga saker när jag köper räkor på lösvikt?


"Påsk-stjärna"

Jag vet att vi är inne i april och att vi firar påsk men jag kan inte med att slänga blommor som faktiskt blommar. Speciellt inte de här blommorna som aldrig har varit finare än just nu.


Nappvägran...

...eller bara en jäkligt smart liten tös?


Jag är lite kluven i frågan om man ska ge barn napp eller inte. Det känns på ett sätt väldigt dumt att man skapar ett beroende till bebisen som man vet kommer bli ett h-vete att sluta med sen. Samtidigt är det grymt smidigt att kunna stoppa in nappen när bebisen behöver tröst, för i stort sett alla barn slutar ju skrika när nappen kommer in i munnen.

På BB här uppe är det "nappförbud" och rådet vi fick var att vänta minst 1 vecka så att amningen skulle bli ordentligt etablerad innan vi tog fram nappen. Jag hade väl som trott att tösen skulle älska nappen första gången hon fick den, men jag hade inte kunnat ha mer fel. Hon i princip hatar den! Maken tror vi väntade för länge; "Nu är det för sent, nu kommer hon aldrig ta den". Jag däremot, jag tror hon är för smart för den. Den är hård, kall, inte ett dugg mysig och inte blir man mätt av den heller. Vad är det då för vits att snutta på den??

Vi har försökt med alla möjliga typer av nappar; silikon, latex, MAM, Philips, med ring, utan ring, korta nappar, långa nappar 0-3 månader, 0-2 månader, raka nappar, uppåt-pekande och så det senaste inköpet NUK-nappar. Googlade att den sorten tog även de mest napp-hatande barnen. Tror ni vår tös gillade den? Nehejdå inte det. Har man tur och tålamod kan hon kanske suga nån minut eller så, men sen åker den ut med en väldans fart och munen knips igen. Mitt absolut sista, sista hopp står till en napp som heter Pigeon och som tydligen ALLA barn tar. Nu ska jag bara försöka lista ut var man kan beställa en sån, för här i byn har vi dem inte...





Silviakaka

Gillar man kärleksmums kommer man garanterat älska denna underbart, saftiga Silviakaka. Tips är att ha i något mer citronsaft för att få den lite syrligare, annars blev den perfekt! Å man bör vara väldigt gottesugen alternativt vänta besök när man gör kakan, för det blir mååååånga bitar :-)


Jag är visserligen en gottegris men jag väntar inte besök, så kanske försöker jag frysa in bitarna som blir över...


Liten kropp - stora bekymmer

"-Nämen hej kolik, vem f-n har bjudit in dig i vårt hem??"

Lillskruttan passerar 1 månads strecket idag och har sen en tid gått in i nån slags "varannan dags skrikande". De bra dagarna sover hon länge på morgonen, tycker om att ligga kvar i sängen och gosa med föräldrarna, ler när man byter blöja och skrattar när man tittar henne i ögonen och pratar.

De dåliga dagarna tjorvar hon, spänner hela kroppen så hon blir illröd i ansiktet, pruttar, skriker så underläppen darrar, vägrar ligga själv utan ska bäras konstant (å som om inte det räckte ska hon dessutom vaggas), äter mest hela tiden och däremellan ska hon "tröstsnutta" (hej bröstvårta, vad du ser annorlunda ut. så... trasig liksom").

Det är verkligen inte lätt att vara förälder ibland, man känner sig så hjälplös och otillräcklig när man inte kan trösta sin lilla skatt. Säkerligen är det inte lätt att vara liten heller när det gör så förbannat ont bara att försöka trycka ut en liten prutt. Små bekymmer blir stora i en liten kropp.

Det kan bara bli bättre och tarmarna vänjer sig mer och mer för varje dag. Under tiden håller vi tummarna för Semper och Minifom droppar. Med lite överdosering ser jag faktiskt ljuset i tunneln.


RSS 2.0