Liten kropp - stora bekymmer

"-Nämen hej kolik, vem f-n har bjudit in dig i vårt hem??"

Lillskruttan passerar 1 månads strecket idag och har sen en tid gått in i nån slags "varannan dags skrikande". De bra dagarna sover hon länge på morgonen, tycker om att ligga kvar i sängen och gosa med föräldrarna, ler när man byter blöja och skrattar när man tittar henne i ögonen och pratar.

De dåliga dagarna tjorvar hon, spänner hela kroppen så hon blir illröd i ansiktet, pruttar, skriker så underläppen darrar, vägrar ligga själv utan ska bäras konstant (å som om inte det räckte ska hon dessutom vaggas), äter mest hela tiden och däremellan ska hon "tröstsnutta" (hej bröstvårta, vad du ser annorlunda ut. så... trasig liksom").

Det är verkligen inte lätt att vara förälder ibland, man känner sig så hjälplös och otillräcklig när man inte kan trösta sin lilla skatt. Säkerligen är det inte lätt att vara liten heller när det gör så förbannat ont bara att försöka trycka ut en liten prutt. Små bekymmer blir stora i en liten kropp.

Det kan bara bli bättre och tarmarna vänjer sig mer och mer för varje dag. Under tiden håller vi tummarna för Semper och Minifom droppar. Med lite överdosering ser jag faktiskt ljuset i tunneln.


Kommentarer
Postat av: Håkan

Jovars, det känns igen! Vår äldste fick vi köra i vagnen runt runt i den stora prästgården vi bodde i då. När man körde lite vilt över en trösken kom till sist rapet

2012-04-02 @ 13:17:17
Postat av: Chriss

Haha, vad du är skön! Stackars liten! Men tycker mer synd om dig <3

2012-04-02 @ 18:44:58
URL: http://chrissblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0