Tips inför gipsning

Lite fler tips inför gipsning av mage (eller annan kroppsdel ;-))


*Håll med fördel till i badrummet
*Lägg några handdukar på golvet
*Använd helst plasthandskar (gipset är väldigt uttorkande)
*Ta hellre lite för kallt än för varmt vatten. Desto varmare - desto kortare med tid att få gipset på plats
*Ta hjälp av någon. Det är oerhört svårt (smärta!) och stelt att röra sig när gipset börjar torka
*Stå/sitt/ligg helst still under gipsningen. Upptäckte till min förvåning att min mage och bröst ser lite knasigt sneda ut. Det gör ju egentligen inget, ser mest lite roligt ut :-)
*Förstärk gipset på insidan med lite fler lindor efter att det torkat ordentligt
*Förstärk även där du har tänkt göra hål för att hänga upp mästerverket
*Till sist: Färglägg/Lacka hela gipsningen både på in- och utsidan. Dels för att förstärka ännu mer, dels för att slippa bli alldeles vit så fort man kommer åt skulpturen



Till min mage gick det åt en förpackning med 6 st lindor. Köpte det på Apoteket för drygt en hundralapp. 5 lindor användes till gipsningen och den sista lindan förstärkte jag med.


Smärtan från H-VETET!!!!

Enda sen en vännina till mig gjorde en gipsavgjutning av sin gravidmagen, har jag tänkt att
"det ska jag också göra när jag är gravid". Frågan har bara varit hur länge jag vågar vänta. Det vore ju grymt att ha en kopia på magen när den är som allra störst, grejen är ju bara den att man inte vet när bäbisen har tänkt komma ut. Väntar jag för länge så kanske jag inte hinner gipsa. Går jag däremot över 3 veckor kommer ju gipsningen vara betydligt mindre än magen egentligen var. Hmm...

Har googlat en del på hur andra gjort och tipset verkar vara att gipsa runt v.36-37. Så man kan ju inte påstå att jag är för ivrig, jag är ju trots allt i v.40. Idag tog jag så maken till hjälp för att göra min gipsning. Var lite tveksam till om jag skulle olja magen, plasta in den eller göra både och. Tyckte dock det verkade väldigt klurigt att plasta in bröst + mage, hur sjutton skulle jag få plasten att sitta kvar liksom?? Så det blev att bara snabb olja in överkroppen och sen sätta lite plast i troskanten (mest för att skydda trosorna).

Vi klippte gipset i 30cm längder och satte fast bit för bit. Själva magen gick snabbt men när vi kom till brösten blev det svårare: "Det är inte så lätt när brösten hänger så mycket" och "Det här bröstet är mycket större än det andra". Jaa, vad ska jag säga? Graviditeten har satt sina spår på kroppen, du får tycka om mig som jag är ;-).

Ett STOOOOORT tips till de som eventuellt tänkt gipsa nån kroppsdel: PLASTA FÖRST!!!
Jag har aldrig fött barn men fick en liten föraning idag. H-VETE vilken smärta att försöka få bort gipset från kroppen! Tänk er ett plåster som sitter precis på ett ställe där man har små fjuniga hårstrån, som man sen sakta, sakta, saaakta draaaaaaar bort försiktigt. Ja, sån smärta hade jag på varje millimeter där gipset satt. Ville inte heller dra bort det snabbt och bestämt med risk för att det skulle gå sönder. Jag svor, ojade mig och till och med grät en skvätt. F-N alltså, ni kan inte ana. Magen var alldeles röd och mörbultad efteråt.  


Så här blev det varje fall och jag är supernöjd! Maken undrar vad sjutton jag ska ha den till men jag har såklart värsta planen :-). Först ska jag göra avtryck av bäbisens hand och fot och sen ska den upp i barnrummet på väggen i en fet ram (bara ramen, inget bakom eller framför).



I 40-års present önskar jag mig....

En sån här på verandan, det hade inte varit helt fel :-)


Man kanske kan önska sig en i 40-års present ;-)??


När man bantar är man kanske inte så kräsen....

För några år sen var jag med i Viktväktarna och följde pointsräknandet till punkt och pricka. Jag var till och med lite nitisk kan man säga. Vissa smaksättare, typ ketchup, är "gratis" i liten mängd. Jag var dock så jädrans bestämd att jag skulle ner i vikt, att jag räknade ALLT som points. Å visst, jag gick ner. Både snabbt, enkelt och gott! Jag skulle aldrig kunna gå på en diet där man inte får äta vissa saker eller där man inte blir mätt. Jag måste ha volym i magen för att känna mig nöjd.

Hur som helst. En dag bjöd jag min mor på en hemmagjord jordgubbssmoothie som jag själv brukade göra ofta den sommaren. Mycket färska jordgubbar, nån deciliter mjölk eller yoghurt, sötningsmedel och några iskuber, *mums*!
Mamma tar en klunk, tittar på mig och säger: "-Ja, när man bantar är man väl inte så kräsen".

När jag tänker tillbaka på det så visst, det finns ju en miljon saker som är godare än en smoothie men när man undvikit sötsaker under lång tid smakar ALLT helt plötsligt gudomligt gott! Lite som att grilla falukorv när man är på skotertur (jag är inte alls förtjust i det hemma till middag men ute en solig vinterdag -jamenvisst!).

Det jag tänker komma till är att jag idag gjort LCHF semlor till maken och jag är MYCKET tveksam till resultatet. Jag är en sån där kock som provsmakar allt eftersom och jag kan inte säga att vare sig bullen eller "mandelmassan" var nån direkt höjdare. Det ska nog väldigt mycket till för att man ska gilla det som ett substitut till en äkta, hemlagad semla. Eller så är det kanske så att: "När man bantar är man inte så kräsen" och den kanske faktiskt faller maken i smaken. Men mig lurar man inte. Jag har ätit en RIKTIG semla innan idag så jag lär nog bli besviken...



Det är de små sakerna som gör't!

Ibland krävs det så himla lite för att man ska må grymt bra. Idag har varit precis en sån dag. Strålande sol och bara -2 grader. Tog en tur i längdspåret och kapade 5 min jämfört med förra gången, trots att jag inte ens brydde mig om att förbättra vare sig glid eller fäste. Spåren var helt nypreppade och fantastiska att åka i!






Efter en dusch och lite lunch avnjöt jag min fika på verandan och bara myste i solen.
Fler såna här dagar, tack :-)


Om det blir en tös...

... kanske den här passar...


Gaaahhhh - har jag blivit lat??

Jag tror jag börjar bli lat. Eller kanske det kallas för bekväm. Allt oftare känner jag för att strunta i saker jag brukar göra med glädje.

Ta det här med träning till exempel. Sen jag flyttade upp till norrland har jag så smått börjat åka lite längdskidor. Första året leasade jag utrustning, körde med "roll-on glid" och "tejp fäste". Andra året köpte jag loss skidorna, införskaffade strykjärn, vallaställ och "riktigt" fäste och glid. Tredje året, alltså nu, har jag mer tid än förut - men nu hittar jag alla möjliga anledningar till att slippa.

Först var det inge snö (det kunde jag i och för sig inte göra något åt), sen var det för kallt (finns visserligen inget dåligt väder - bara dåliga kläder. Men -30 är lite väl extremt även för en norrlänning) och idag är det för blåsigt. Hallå! För blåsigt?

Det är mulet men bara någon minusgrad. Det har inte kommit nån ny snö så spåren borde vara perfekta. Ändå drar jag mig för att gå ut. Vrider och vänder på tankarna och funderar på varför jag inte bara slänger på mig kläderna och åker iväg. Lite vind gör väl inget, jag tror knappast jag kommer frysa. Fast det är klart. Spåren brukar bli väldigt skräpiga av barr, pinnar och kottar när det blåser. Vilket betyder att allt kommer klibba fast i fästet och göra att jag fastnar i spåren. Eftersom jag redan nu har fästzonen i backen precis hela tiden betyder det bara ÄNNU JOBBIGARE! Dessutom betyder vädret att jag förmodligen kommer ha medvind ena sträckan, men extrem motvind andra. Puh! Just nu känns det extremt motigt att ta mig ut i spåren, fastän jag brukar tycka att desto jobbigare - desto bättre.

Jag vet inte om jag blivit bekväm eller om jag helt enkelt är realist och snäll mot mig själv. Det är ok att ändra planerna efter rådande omständigheter. Det gjorde jag idag och det känns helt ok. Även om jag hade behövt lite frisk luft. Men... Det kan jag ta igen imorgon. Har läst att det ska komma upp till 30 cm snö under natten, så jag behöver inte vara orolig att va sysslolös imorgon.


Äntligen!


Visserligen har det gått väldigt bra att sitta (ligga) i vår uppblåsbara dubbelsäng och kolla på tv men en stor härlig mjuk soffa är naturligtvis snäppet bättre.

Soffan kom i bara två delar och jag blev ganska så fundersam då vi beställt en U-soffa. Efter en hel del emballage (det var så mycket plast, kartong och skumgummi att jag inte ens visste hur och var jag skulle börja) kunde man börja ana hur den skulle sättas ihop. Jag var dock så grymt besviken att jag inte lyckades flytta delarna och sätta ihop soffan själv. Men det är bara å inse, kroppen lyder mig inte just nu...



Största nackdelen är att det blir så jäkla mycket skräp som man måste åka med till återvinningen. Å gissa vem den lotten faller på??



Passar perfekt! Nästan så man kan tro den är specialbeställd efter vårt vardagsrum.
Nu har vi äntligen plats för många gäster :-)


Barnförbjudet pussel

Så var pusslet klart och jag är nästan lite generad. Bilden är väl inte direkt porrig men lite utmanande tycker jag nog. Vet inte om det är nån åldersgräns på det, men jag skulle inte köpa det till mina barn.


Kartongen:



Å bilden:


Mycket detaljer i pusslet


Mindre kolhydrater, mer fett

Kladdkaka på LCHF-vis. Eller rättare sagt: Grädde med nåt där under som man kanske, kanske hittar om man tar fram förstoringsglaset ;-)



"Tack :-)" eller "Faan vad taskigt xz!!*£"

Lånade hem ett pussel för ganska så länge sen som liksom legat här på köksbordet och långsamt, långsamt lockat på mig att plockas upp. För mig är det så, precis som med en bok, att jag måste ha motivation och riktig lust för att köra igång. Det spelar ingen roll om alla jag känner rekommenderar boken, jag måste själv vilja läsa den. Hitta ro i kroppen för att sätta mig ner och plöja sida för sida. 

Så häromdagen fick jag för mig att nu var tiden inne för pusslande :-). Det här är ett alldeles speciellt pussel där motivet från början är extremt ovisst. Bilden på förpackningen är inte det man ska bygga, utan det som finns mitt emot det man ska pussla. Låter knepigt?! Man får dock lite ledtrådar längs vägen. Till exempel att man ska tänka sig att man ser bilden genom ögonen på damen i blå klänning till vänster i bilden:  


Nu var det x antal år sen jag pusslade men jag har för mig det är lättast att börja bygga själva ramen, så det gjorde jag.



Tiden går fort när man har roligt och helt plötsligt var det dags för middag. Frågade maken om han ville hjälpa till, men det hade han ingen lust med så han slapp (jag får ju skylla mig själv liksom att jag frågar OM han vill hjälpa till, istället för att säga att han SKA hjälpa till).

När det är dags att sätta sig ner och äta utbrister maken: "Titta vad mycket jag byggt :-)".
"-Eh... Va??".
Visste inte riktigt om jag skulle bli glad eller förbannad på honom. "Tack älskling, vad gullig du är som hjälper mig" Eller "Faan vad taskigt av dig, det var ju jag som byggde!"



*skratt*, jag kan inte annat än le och älska honom ännu mer -min man. Tur för honom att vi är gifta, nu är det för sent för mig att ändra mig ;-).


Så nu bygger vi lite på pusslet båda två och det är ju ganska trevligt måste jag säga. Just då kändes det bara som att jag hade läst hälften av en superbra bok som han sen läste ut och återberättade för mig...



Allt går att sälja på Blocket!

Jag är värsta Blocket säljaren :-) Det är väl inte direkt ofta jag säljer saker men när jag väl gör det, ja då lyckas jag få bra betalt för prylarna. Det är ju alltid lite vanskligt när man ska sätta ett pris, man vill inte sätta för dyrt då risken är att det inte blir sålt. Man vill heller inte sälja det för billigt så man känner att man skänkt bort prylarna och borde tagit mer betalt. Svår balans. Dessutom verkar det som att man har störst chans att få sakerna sålda bland de första dagarna, när annonsen fortfarande ligger på sida 1 eller max 2.

Vi har beställt en hörnsoffa och behövde därför bli av med vår 2-sits och 3-sits. Sofforna har några år på nacken men är i ovanligt bra skick. Tror mycket beror på att vi vare sig har djur eller barn och att vi (trots att vi äter minst ett mål om dagen i vardagsrummet) lyckats klara soffan från spill och fläckar. Hur som helst. Maken trodde innan att vi skulle kunna få max 2000,- för båda sofforna, och då skulle vi vara jäkligt nöjda. Nästan så han tyckte att 2 loppor var överpris.

Jag däremot, jag hade lite högre förväntningar än så. Jag la ut båda delarna för 4000,-. Man vet ju att det typ ingår att pruta och ska man få nåt kvar måste man vara lite kaxig. Däremot hade jag inte alls trott att någon skulle nappa utan att jag skulle behöva vänta nån vecka och sen sänka priset (därför la jag ut annonsen 2 veckor innan nya soffan kommer). Redan dagen efter ringer 2 personer som är intresserade, å några timmar senare är sofforna borta och jag 3500,- rikare :-) (eller kanske inte direkt nå rikare, nya soffan är ju dyrare än så...;-)).

Knepet då? Ja, det tänker jag ju inte avslöja här såklart. Men jag tror faktiskt mycket handlar om hur man formulerar sig i annonsen. Det gäller ju att sälja in sin produkt så bra som möjligt. Kan hända jag lärde mig lite tips och trix från tiden som telefonförsäljare ;-)

Behöver jag tillägga att killen blev MÄKTA imponerad :-)!

Föräldravänlig barnskallra

Jag och maken var på Barnens Hus och köpte varsin leksak till bäbisen. Det är inte det lättaste när man är nybörjare, vilken ska man välja liksom?  Det finns färgglada, plåttriga, små, stora, mjuka, hårda och det som verkar gälla för samtliga leksaker; LJUDLIGA. Alla leksaker har antingen skallror inuti, knappar att trycka på som låter eller speldosor som lirar en truddelutt när man drar i ett snöre.

Jag fastnade för en söt liten svart-vit tiger med skallra inuti som man lätt klämmer fast i vagnen. Maken däremot, han fastnade för nåt mycket originellare än så. Han har förståt det här med att allt som låter förr eller senare driver alla föräldrar till vansinne. Så han tog nåt som visserligen är väldigt färgglatt, som har ett snöre man drar i men som istället för att spela - Vibrerar!




Återstår bara att se vilken av skallrorna bäbisen kommer gilla bäst ;-)


Filten är klar :-)!

Ja, men det blev ju bra ju :-). Är himla nöjd med matchningen av färg, det ser nästan ut som att filten ska höra till vagnen. Å billigt blev det också. Totalt 120,- betalade jag för garnet. Filten är nästan lite för stor, men då kan man å andra sidan vira in bäbisen ordentligt i den om det är kallt.







"April april..."

Är det ett skämt eller??

105 spänn för de här futtiga räkorna, nån måste driva med mig aprillo!



I en sallad där räkorna är huvudingrediensen göre sig frysta räkor icke besväret. Men jag kan inte annat än undra: är 150 gram räkor värt 105 riksdaler? Är det ens möjligt att njuta sååå mycket av en måltid??


RSS 2.0