"När katten är borta...."

Vår dotter har varit en nappvägrare sen första gången vi provade. Gröna föräldrar som vi var, tänkte vi att det säkert var nappen det var fel på (vad kan det annars vara, ALLA barn älskar ju napp visst!?). Så vi köpte och provade i princip alla olika nappar vi kom över, med samma resultat. Hon ville inte. Spottade ut den, tuggade på den eller knep igen munnen direkt. Vi har typ provat varje dag sen hon föddes.
 
Idag åt jag frukost och tösen roade sig på golvet. Vad är det jag ser? Är det inte...? Men inte kan det väl vara...? Jo, banne mig!
 
 
När man inte ser, då passar hon på minsann. Luriga tös!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0