Allt-i-allo-Jannica

Helt slut i kropp och knopp efter dagens arbetspass. Det har varit halt och jävligt på vägarna, bara en massa slask och modd. Plogsnubben hade förmodligen försovit sig för han dök inte upp förrän vid lunch. Jag kan erkänna att jag varit jävligt rädd idag. Rädd för att dratta i diket, rädd för att krocka med mötande trafik, rädd för att inte hinna få stopp på dumpern i tid. Tror inte bara det är väglaget som gör mig rädd, hade jag till exempel haft snökedjor på däcken hade jag inte varit ett dugg orolig.


Dagen har rullat på från 06:00 till 17:30, jag har knappt hunnit sätta mig och pinka - så stressad har jag känt mig. Jag har nästan gjort 3 personers jobb samtidigt idag. Eller riktigt så effektiv är jag nog inte när jag tänker efter. Men det är bra att jag kan lite av varje, typ köra dumper och hjullastare. Då räcker det ju med bara mig istället för att anställa en till  :-)

Först körde jag dumpern till täkten......


...där bytte jag snabbt maskin och hoppade in i hjullastaren istället. Slängde (?) på 23 ton grus och hoppade därefter in i dumpern igen...

...några kilometers körning så var jag framme där jag skulle tippa. Snabbt byte mellan maskiner. En hjullastare även här, fast en lite mindre. Min tipp skulle sen hux-flux förvandlas till en grusväg. Allt tar tid för mig då jag är ny, men det är helt underbart när det faktiskt blir som man har tänkt sig :-)



Nöjd, glad och på bra humör. Fast offantligt trött! Ett glas rött och sen bums i säng!



Penetrations olja

Jag jobbar ju i en väldigt manlig bransch (på mitt jobb t.ex. är jag enda tjejen) och snacket blir därefter. Mycket fräckisar och naket. Den enda grövre i munnen än den andre. Jag låter dem hållas, stänger av och lyssnar med ett halv öra. Inte för att jag tycker det är kvinnoförnedrande på nåt vis, utan för att jag har hört allt sånt förut. Det är inte nytt och roligt längre. Efter värnplikten och två utlandsmissioner är jag van och ganska härdad. Jag är helt enkelt bara så jävla less på att det är nån jävla tävling om vem som gjort värst saker, kan dra fräckaste vitsen eller är grövst i mun.

Hur som helst. När vi var i garaget förra veckan var det ju lite "manligt" snack som vanligt och därför reagerade jag inte när de på tal om nåt bad mig hämta lite "penetration oil". -Jovisst, tänkte jag. Nu börjas det.
Fatta hur förvånad jag blev när det faktiskt finns en flaska som faktiskt heter så!!


Service vecka

Faan vad jag lär mig mycket. Arbetsveckan är över och jag har gjort allt från att byta oljor och filter, lära mig installera motorvärmare, koppla extraljus på bilen, lufta bromsarna, gjuta garageplatta och byta bromsbelägg.

Jag har även målat frontbladet på hyveln.

Den måste vara väl synlig för övrig trafik.

Mina bromsbelägg på dumpern, höger bak.

Arbetsgivaren frågade mig (efter att han kört två lass) "-Jannica, har du märkt att du inte har nå bromsar?? Det slirar ju bara". Men jag kontrade med att det var gasa som gäller, här finns ingen tid att bromsa ;-).

När vi bytte beläggen förstod jag vad han menade...

 


Service på dumpern

Torsdagen var en dag jag verkligen bävade och hade ångest inför. Tyckte det skulle bli tråkigt, jobbigt och svårt. Så fel jag hade! När jag kom hem på kvällen var jag både glad, lycklig, stolt, förvånad och nöjd med mig själv. Tänk vad fel man kan ha! Tur att jag alltid försöker göra mitt bästa även om arbetsuppgifterna är mindre inspirerande.

Som tjej (och kanske lite brist på intresse) är jag helt ovetande om vad som finns under huven på bilar och maskiner. Därför får jag alltid lite ångest när det är service som står på agendan. Som tur är lärde jag mig lite på skolan så lite grundkunskaper har jag ju. Sen är jag jäkligt peppad att få lära mig mer, men bara om jag får göra det själv och i min egna takt och med hjälp av instruktionsboken och en vän att fråga om jag kör fast.

Så i torsdags tog jag fram instruktionsboken, verktygslådan och satte på mig arbetsoverallen. Sen tog jag en sak i taget, läste noga, kollade på maskinen hur det såg ut, jämförde med boken, kollade igen, dubbelkollade med kollegan bredvid och helt plötsligt hade jag löst problemet. HELT SJÄLV!!!

När dagen var slut hade jag bytt olja- och oljefilter i motorn, jag bytte bränslefilter (utan att skruva av luftningskruven den här gången), hydrauloljefiltret byttes och själva stången(?) rengjordes från magnetiskt spån, generatorremmarna byttes, avgasuppvärmningen till korgen sattes på plats och trasiga lampor ersattes med nya. Snacka om att jag är mäkta imponerad av mig själv! Det är inte många av mina väninnor som vet hur man servar en dumper.



Verkstan var upptagen av hyveln så jag gjorde min service "i fält". Jag började med att tappa ur all gammal olja innan de nya filtrena sattes på plats. Man kan lätt påstå att det här var ett litet skitigt jobb.


Jag är så himla glad att jag det här jobbet, jag lär mig verkligen jätte mycket hela tiden och dessutom är det så jädrans roligt! Nästan alla uppgifter känns jobbiga och omöjliga innan jag börjat, men så fort jag kör igång och märker att det faktiskt funkar och att jag gör det själv hela tiden, då är det helt plötsligt så himla roligt! "Learning by doing" det bästa sättet att lära sig saker på och få kunskapen att stanna.

Been there, done that. Again...

Jag har gjort det igen, kört ner i diket med hjullastaren. Började dagen med att snöröja en grusväg med hjälp av planerskopan. Jag visste att det var halt ute, det var minusgrader och 15 cm snö. Dessutom är det sommardäck på traktorn så det verkligen bara glider, lite som bambi på hal is.

Jag låg i en högersväng med alldeles för stor skevning (lutning) och känner hur jag glider närmare och närmare diket. Vet att det absolut sista man ska göra är att bromsa, så därför ligger jag kvar med gas och försöker svänga. Hur jag än vrider och vänder så ser jag diket komma närmare. Till slut kanar jag över kanten, hjullastaren kränger till och jag tror för ett ögonblick att jag ska välta.

Nu blev det som tur är inte så illa utan jag sitter bara lite tokigt där i diket. Jag vill inte påstå att jag satt fast, men jag hade minsann ingen aning om hur jag skulle ta mig upp. Som tur är var min arbetsgivare bara 10 sekunder bort och han kom och trixade upp mig. Ibland är det skönt med en hjälpande hand i närheten :-)

Upp före tuppen

Ledig idag, så jädrans skönt! Var helt slut igår efter träningen, somnade på soffan innan jag ens hunnit duscha. Känner mig lite sliten faktiskt. Det här tuffa arbetslivet är nytt för mig. Har visserligen jobbat tidigare, men aldrig med så här tidiga mornar. Jag börjar kl.6 mån-tors och för att hinna i tid står klockan på 04:10!! Det känns inte riktigt mänskligt!

Min mamma gick upp 05:15 på sitt förra jobb och jag vet inte hur många gånger jag sa åt henne att: "Det är ju helt absurt, så tidigt ska man inte behöva gå upp. Det är inte värt det!". Och helt plötsligt är jag själv där, fast ännu värre. Samtidigt är jag förvånad hur fort man anpassar sig och skapar en rutin i kroppen. Jag går och lägger mig senast 22 på kvällarna (försöker varje fall) och faktum är att jag inte är speciellt trött på dagarna. Visst har jag en burk koffein-tabletter i bilen men än så länge har jag inte behövt knarka.

Det här är den stora nackdelen med mitt jobb, tidiga mornar, långa arbetsdagar och tidiga kvällar. Hinner knappt säga Hej till killen innan jag säger God natt. Fördelen är samtidigt att jag är helledig fredag, lördag och söndag. Helt otroligt skönt, känns riktigt lyxigt.

Fastkörning

Idag körde jag fast med dumpern. Det var nästan förutbestämt då det bara var skitmaterial (lera, torv, gyttja) där jag skulle backa upp. Var så försiktig och backade bara så långt jag var tvungen för att slippa tippa materialet på vägen. Ändå gick det inte riktigt som jag ville. 6-hjulsdrift, diffspärrar och lågväxel kunde inte hjälpa mig idag. Det var så otroligt mjukt och när jag försökte ta mig därifrån så grävde jag mig bara djupare. Till slut slirade 4 hjul samtidigt, då är det inte så enkelt att komma nånvart. Grävmaskinen fick komma och lyfta upp flaket, då gick det bättre :-)


Skoptänder

Det blir stort slitage på grävskopans tänder, speciellt när det bara är en jädrans massa sten. Tur de är utbytbara.

Nya vs. gamla skoptänder. Liiiite skillnad om man säger så

Hur man gör en grusväg

Wow, jag vet (även i praktiken) hur man gör en grusväg.

*Allra först går skördaren och tar bort träd som står i vägen.

*Sen kommer skotaren och fraktar bort dem.

*Därefter avtäcker man marken, dvs tar bort mossa, stubbar, stora sten, buskar mm och lägger dem på sidan av.

*Sen gräver man upp bra material där diket ska vara och lägger på själva vägen. På så sätt får man en grund för var vägen ska gå och hur bred den ska vara.

*Därefter tillförs förstärkningslager. Kan bestå av lite olika sorters material beroende på hur mkt vikt vägen ska tåla och vad den ska användas till. Förstärkningslager kan vara nån typ av krossat berg till exempel sorteringen 0-200.

*Man lägger sen på bärlager som oftast är ett lite finare grus än berg, till exempel 0-70.

*Ovanpå det lägger man sen ett ännu finare grus (slitlager), vi använder 0-30 till översta lagret.

Mellan alla lager går man några vändor med välten för att packa det ordentligt.

Här ser man avtäckningen som ligger på sidan av vägen. Avtäckningen flyttas sen utanför vägområde (dvs utanför diket).

Diket på högra sidan är gjort, vägbanken har fått sin form. På vänster sida ligger avtäckningen fortfarande kvar och diket återstår. Dessutom ska det på flera lager med grus på vägen.

"Jag ser det snöar, jag ser det snöar..."

Riktig vinter här nu. Inte så jätte mycket snö där jag bor, men desto mer där jag jobbar. Tur man har fått hämta ut varma arbetskläder :-)

Försök hitta stakkäpparna som markerar var vägen ska gå ;-)

Dikeskörning med hjullastare

Halt på vägarna, en vält att dra, oplogat och en mikrosekunds titta-på-något-annat-än-vägen. Vad händer då? Jo, man glider ner i diket. Först blev jag mest chockad och skräckslagen över hur mycket hjullastaren lutade, var rädd att den skulle välta (som jag alltid är när det lutar, trots att alla hävdar att "så länge du har armen nära backen är det omöjligt att lägga omkull en hjullastare). Jag hävdar bestämt att det aldrig finns något som heter omöjligt, tills motsatsen är bevisad.

Ser inte så mycket ut för världen, men jäklar vad dumt jag satte mig.

 

Gjorde några tappra försök att komma upp genom att både försöka backa och köra framåt. Gav dock upp hoppet och ringde min arbetsgivare istället. Var lite besviken på mig själv för när jag i framtiden kommer ut själv på ett jobb och råkar köra i diket, finns det ingen vän att ringa som kommer och hjälper mig. Det här borde jag ha klarat själv. Samtidigt var jag rädd att sätta mig ännu värre. Och jag kan alltid tänka att "jag är nybörjare, allt är svårt första gången". Till min räddning kan sägas att till och med min arbetsgivare hade det lite bökigt att ta sig upp, det var alldeles för halt och hjullastaren fick inget grepp.

 

(Kanske ska tillägga att vi faktiskt övat "dikeskörning" på skolan. Det fanns ett dike för G och ett annat för VG. Båda var dock ganska simpla då man kom tvärs diket och paddlade sig upp med hjälp av skopan. I det här fallet hade jag ingen skopa och jag gled snett ner i diket, med baken först. Nej, ett sånt här MVG dike har jag inte fått lära mig)


Vintern är på väg

Det märks att hösten är på väg i norrland. Eller rättare sagt; att vintern är på väg. Kylan har så smått börjat komma och långkallingarna har åkt på. Vissa dagar tar jag till och med på mig termobrallorna. Jag är en sån som hatar att frysa. Det märkliga är att trots att det är minus på nätterna kan det vara så pass varmt att man knappt behöver jacka på sig under dagen. Kanske inte är unikt för norrland på något sätt, men det var länge sen jag upplevde detta.

Imorse när jag åkte hemifrån (vid 04:45) var det barmark och nån plusgrad. När jag sen kom fram till jobbet (bara 7 mil hemmifrån) var det snö och is på backen! Jäklar alltså, kändes märkligt att se snö igen (samtidigt fick jag mig en påminnelse om att jag måste byta till vinterdäck i helgen). Samtidigt fick jag en alldeles mysig känsla i kroppen. Jag gillar trots allt snön. Ser fram emot vintern och kylan. Trots allt finns det få dagar som slår en riktigt solig och molnfri vinterdag.



Praktiken rullar på och de sista tre veckorna har jag kört dumper som bara den. Börjar till och med få lite kläm på den. Att köra och tippa av lasten är inte nån konst, men att köra effektivt och tidsbesparande kräver lite träning. Bara en sån enkel sak som att lära sig använda avgasbromsen och retardern, eller att inte dra upp flaket helt beroende på hur mkt det lutar, eller att komma rätt under skopan första gången man backar utan att behöva ta om. Det finns mycket att lära, trot eller ej. Det kändes ändå bra när min arbetsgivare sa till mig: "Nu känner jag att jag kan skicka dig själv på ett jobb och veta att du fixar det".

Här ska det bli en väg och jag har fått tippa lass-i-lass. Det gäller att lägga varje lass så nära varandra som möjligt och gärna så rakt som möjligt.


Blå diesel

Har hört på radion att maskinförare har problem med dieselstölder. Det är klart, det är ju ett relativt lätt byte för tjuvarna. Maskinen parkeras oftast där den arbetar och är oövervakad nattetid. Nu har då många företag börjat med blå diesel för att få bukt med problemet. Är det nån som kommer och vill sälja diesel med en blå färg så ska man tänka på att den förmodligen är stulen.




Ett lass kommer lastat...

"-Jannica, backar du till mig så ska du få ett litet speciellt lass"

Och ett alldeles speciellt lassa fick jag ;-)

Hydraulisk sorteringsskopa

Jag lär mig något nytt på praktiken varje dag. I veckan har jag till exempel stiftat bekanskap med en hydraulisk sorteringsskopa.

 


"Servicelastaren"

Det som är anledningen till att jag från första början blev intresserad av maskinyrket, är hjullastaren. Den är så himla allsidig, den har gafflar och lyfter och flyttar saker, den fixar snöröjningen på vintern, den bygger och snyggar till grusvägar, den lastar på dumpern, den har materialhanteringsarm och kan lyfta tunga saker mm mm. Jag är som sagt grymt imponerad av maskinen och känner att det är den jag egentligen vill sitta i och jobba. Det är hjullastaren som är "mitt kall".

Nu när jag varit på en arbetsplats där de lägger om järnvägen, har jag verkligen upptäckt vad det innebär att vara hjullastarförare. Hjullastaren är lite som spindeln i nätet, han måste ha enorm kontroll på var alla maskiner är, vad de sysslar med, var alla tillbehör är, vad nästa steg för de är osv. Det är han (eller hon) som hämtar skopor till grävmaskinisterna (och då måste han ha full koll vem som äger vilken skopa och var den finns), han kör fram farmaren när det behöver tankas, han ser till att kaffet är kokat lagom till rasten, han reparerar dåliga vägar, fyller grus i hål där det behövs, lastar på dumpern, planerar ytor osv.

Det är inte konstigt att hjullastaren kallas för servicelastaren. Det handlar verkligen om så mycket mer än att bara planera vägar eller lasta. Fast det är ändå hjullastaren jag är mest intresserad av, jag är ju lite av en servicemänniska så det skulle nog kunna passa mig :-)

Dumper

På utbildningen körde vi dumper i 2 veckor och innan så var jag lite tveksam till varför vi skulle göra det. Det kunde väl inte vara nå skoj?? Men så kom mina 2 veckor och jag hade jäkligt skoj! Dumpern är stor och mäktig och jävligt smidig med sin midjestyrning. Den tar sig fram i princip överallt, kan köra i branta backar och göra snäva svängar. Två veckor är alldeles för kort tid för att bli haj på den men det är varje fall en bra början.

Nu har jag så satt mig i dumpern på nytt och får verkligen prova på den på ett helt annat sätt. Utanför Kalix håller vi på att sänka järnvägen och jag kör 12-timmars pass i dumpern och fraktar bort massorna som grävs upp. Första passet gick lite knackigt men det går bättre och bättre hela tiden och jag får mer och mer koll på vars jag har dumpern, hur lång den är, hur bred den är, hur man ställer upp framför grävmaskin för att bli lastad mm mm. Det är en hel vetenskap att lära sig köra smidigt och effektivt. Men guu vad skoj det är :-)

3 kammar-brunn

Dagarna springer iväg och jag är redan inne på min 4:e praktikvecka. Som tur är så vill arbetsgivaren ha kvar mig ett tag till så vi har förlängt med 4 veckor till. Jag är otroligt tacksam för det och ser världens möjlighet att få lära mig ännu mer. Själva körningen är ju en sak men det är så himla mycket mer runt omkring jag behöver lära mig. Idag t.ex har jag sett hur man gräver för infiltration (3-kammar brunn med tillbehör). Det här är ju sånt jag bara läst om teoretiskt på utbildningen och nu får jag se hur det fungerar praktiskt.

Det gäller att få rätt lutning från brunnen till röret. För att vara exakt: 1-7% lutning.

Dagvattenledning

Idag har jag varit med och sett hur man gräver ner en trumma för dagvatten. Grävmaskinisten gjorde precis enligt skolbokens alla regler; när han grävde la han massorna ca 1 meter från kanten, han släntade lite för att minska rasrisken, han fyllde kring röret mycket försikt och varsamt för att inte skada det och när han skulle fylla igen så gick han upp på massorna och jobbade sig på så vis mot stället där han började.


Terrasering och släntning

Hela gårdagen vräkte det ner regn och därför fick jag ta paus från välten. Vägen var bara som en enda stor sörja med lera idag. Istället har jag studerat när grävmaskinen terraserade och dikade. Ungefär de 2 sakerna jag tycker är absolut svårast att göra.

Före:



Efter:


Det här blir ju en skogsbilväg och behöver därför inte vara 100% snygg. Jag är dock grymt imponerad!

Tidigare inlägg
RSS 2.0