Farväl gruppen

Nu har jag sagt Hejdå till min gamla besättning. Jag hade gått och bävat länge inför det avskedet, visste att det skulle bli väldigt jobbigt med mycket tårar (jag är så himla känslosam). Det är en märklig känsla att skiljas åt efter att ha jobbat ihop så länge och umgåts i princip dygnet runt. Man har verkligen lärt känna varandra och hittat ett bra sätt att jobba ihop på. Efter Iriba turen har vår grupp fungerat så otroligt bra och vi har haft väldigt roligt ihop. Jag har haft tur att ha dem i min grupp och jag saknar dem redan (även om min nya grupp känns otroligt bra).

En tanke som slog mig när jag kramade om dem var att "Det kunde också varit jag". Om jag inte hade förlängt hade jag också snart sett Sverige. Det som känns så offantligt bra är dock att jag är så glad över att jag är kvar. Jag ångrar mig inte en sekund. Det har funnits minuter då jag tvivlat på att jag tagit rätt beslut, men inte nu längre.


Grodor & prinsar

Desto mer det regnar, desto fler grodor kommer fram. De gömmer sig under tälten där de sitter och (bokstavligt talat) kvackar på nätterna. En kväll kunde jag inte sova för jag hade en skrällande padda precis under mig där jag sover. Fast jag kanske ska se det positivt och göra som min vagnschef tyckte: "Jannica, om du kysser tillräckligt många grodor är ju sannolikheten större att någon av dem visar sig vara din prins".  Hmmm. nja.... Vet inte riktigt...

På morgonen dagen efter var det hur som helst försent, för då var alla grodor automatiskt utrotade.

28 juli

Maten vi får borta på Camp Star är faktiskt helt ok, till och med över förväntan. Vi har hela tiden fått höra att det är "flygplansmat" och det låter ju både tråkigt och torftigt. Men alla blir mätta och belåtna verkar det som. Varje måltid finns det två olika maträtter att välja bland. Det finns lite sallad (både grön- och frukt), puddingar (vanilj & choklad), baguetter och tekakor. Enda nackdelen med nya matsalen är frukosttiden. De har öppet mellan 5-7 och det är på tok för tidigt. Jag går redan upp 05:30 för att träna och brukar vara klar för frukost vid 7:30. Det finns inte en endaste möjlighet att jag kommer ställa klockan ännu tidigare!




Söndagar går oftast i slowmotion. Folk sover lite längre, man har inte lika mycket arbete. Det är en liten vilodag typ. Så igår fick de som ville åka ut på en welfare tur till ett palats. Palats, tänkte jag. Det låter ju trevligt. Jag såg framför mig ett stort slott med kaklade badrum och bassänger, vackra damer och vakter.

Väl framme på plats (efter 6,5 mils körning som tog 2,5 timmar!) blir jag lite förvånad och besviken då detta är själva palatset.


I själva verket så är detta runinera av ett palats som låg här för 400 år sen.

Jag var inte ledsen för det dock, det var en mycket trevlig tur. En hel del körning blev det och ibland en utmaning då underlaget var extremt mjukt. Lågväxel och diff spärrar i, gasen i botten och en snitthastighet på 10 km/h! Bara vid ett tillfälle körde vi fast.


Det var bara ut och börja skotta sand. Till slut kunde vi backa därifrån och fortsätta färden.

Det är himla mysigt att vara ute på tur och äta i det fria. Man får en lite mysig känsla i kroppen, kommer ihåg hur det var i början innan köket var igång. Jag hörde någonstans att vi ätit rations i 46 dagar i början. Ändå så tycker jag det är helt ok att ta en låda då och då.


Här sitter jag och min nya vagnschef och picknickar.


Skickar en liten hälsning till mina nära och kära där hemma med den här bilden. Ibland är himmlen här nere magisk.


Puss & Kram

Civil soldat

Jag skrev ju tidigare om den något pinsamma upplevelsen att åka civilt från N'Djamena till Abecce med vapen i handen. Här är bildbeviset, jag bjuder på den (även om jag verkligen skäms ihjäl).


Det som inte syns är min pistol som jag satt fast i handväskan.

Nu efteråt kan jag skratta åt det, men det var inte lika kul då (även om jag ser rätt glad ut). Jaja, det misstaget gör man bara en gång. Nästa leave blir det till att åka i uniform.

Sista måltiden

Nu har kockarna knåpat ihop den sista måltiden för oss soldater. Imorgon börjar köket att rivas, det är nämligen bara en kock som förlängt (och han konverterar till befattningen QM). Till middag serverades oxfilé, potatisburgare, barbequesås, creme fraiche och äpple cider. Till efterätt blev det blåbärspaj med marsan sås. Himmelskt gott!

Imorgon kommer vi börja äta borta på camp Star. Det kommer bli flygplansmat, man får en bricka med färdiga skålar. Tvivlar dock starkt på att någon kommer orka pallra sig dit. Dels är det långt (säkert 300 meter!) och dels är det alldeles för tidig frukost (5-7) och alldeles för sen middag (18:30-20).

Kanelbullar och snickeri

Dagen har ägnats åt att först bygga gångar mellan våra tält. Imorse när vi vaknade hade vi nämligen en hel åker utanför tälten, herrejösses vad lerigt det var! Det började regna igår vid 20:30 och höll på i flera timmar. Så länge har det aldrig regnat hittills. Det är lite drygt att gå på toaletten mitt i natten i kolsvarta Afrika, och klampa runt i en lervälling med flip-flopen.

Efter lunch gjorde jag mitt sista intrång hos kockarna och bakade kanelbullar åt hela förbandet. 256 bullar blev det! Måste vara rekord och kanske till och med första gången det bakas i Tchad.

Annars är det rätt lugnt i missionen, jag har beredskap över tiden. Det nya besättningen kommer ner i början på augusti, så då kan man kanske få lite avlösning.

Regnperioden på ingång

Vädret börjar förändras lite nu. Vi har oftare mulet och en och annan regnskur. Man kan ana att regnperioden snart är här. Idag hade vi en liten okynnestur till skjutbanan. Ni som roterade hem nu i juli, kommer säkert ihåg hur Afrika såg ut då. Nu börjar det bli en liten gräsmatta i öken.




Igår tog vi ner de första 2 tälten. De ska tydligen skickas hem igen (stackars de som öppnar de blöta och  mögliga säckarna). Plattformen skulle flyttas ner till rep där vi byggt ett tält att vara i och packa (när det regnar). Problemet var bara Hur vi skulle få ner plattformen. Det krävdes en hel pluton för att bära upp den och nu stod en massa saker i vägen så man skulle vara tvungen att gå runt campen. Vi försökte ta hjullastaren till hjälp (som för övrigt är det absolut coolaste fordonet någonsin!!)

.

Tyvärr kan jag bara säga att det inte riktigt fungerade som vi ville, utan plattformen var tvungen att sågas i två delar.

Fettisdagen

Idag har jag och förplägnadschefen bakat semlor. Jag tror det var mycket uppskattat av förbandet. Hela 162 st gjorde vi.


Det är krävande att knåda en deg i 3 dubbel sats. Särskilt om det är 34 grader varmt i köket!



4 liter vispgrädde vispades, för hand!!! I kylcontainern dessutom. När vi var klara var både händer och näsa blåa och frusna.



Bullarna delades och gröptes ur. Då vi inte hade någon mandelmassa, fick vi trolla lite. Inkråm, lös vispgrädde, socker och vaniljsocker = mandelmassa (eller egentlige inte, men det märkliga är att det faktiskt smakade mandelmassa!!).



9 plåtar med totalt 18 semlor på varje (typ över 160 semlor totalt!).



Semlorna är pudrade och färdiga att serveras.

Gruppmiddag

I fredags hade vår grupp lite samkväm. Alla utom jag åker ju snart hem och vi ville ta tillfället i akt att umgås bara vår grupp. 


Vi satt ute i den varma Afrika kvällen med tända ljus och marshaller. Så himla trevligt!


Hasse hade själv komponerat ihop vår otroligt smaskiga 2-rätters middag. Det här var bland det bästa jag ätit i hela mitt liv!

Ankbröstfilé, anklever, kantareller i gräddsås och portvinsås *mums*'.


Självklart skulle det sjungas också. Men det blev inte fler än en gång, då de kom på att jag har 104 dagar kvar!

Tristess

Ibland är det verkligen så himla tråkigt här nere. Det behöver inte vara så att en hel dag går utan att man gör någonting, utan det kan mer vara så att man har två timmar över som är helt onödiga. Så var det lite igår. Dagen gick ganska fort med diverse olika projekt. Fram till kl.15:30 hade jag saker att göra i princip hela tiden. Sen kom tristessen. Fan vad tråkigt! Vad gör man då? Jo, man hämtar en cyalym stav som man knäcker, skär upp och häller ner i ett myrbo med förhoppningen att få se blåa myror irra runt i kvällsmörkret. Blev dock inte riktigt som jag tänkt mig då myrorna trilla av pinn och dog av den starka vätskan. Inga självlysande myror alltså. Men busigt var det ;-)




Nu, efter 4 månader i Tchad, har några smarta själar kommit på att vi nog borde ha torrluftanslutning till våra vagnar. Det kommer ju väldigt snart att regna varje dag, och man kan nästan ana hur mögligt och sunkiga vagnarna invändigt snart kommer vara. Förmiddagen har ägnats åt att bygga ihop torrluftanslutningen och sen bygga kryss att ha den på. Ser riktigt proffsigt ut om jag får säga det själv!


Våffelsöndag

Idag åkte min gamla besättning, med en något modifierad version, ut på patrull. Jag fick inte följa med för att jag hade beredskap med min nya grupp. Lite konstigt blir det då jag är den enda föraren på två sjukvårdsgrupper. Jag får liksom jobba dubbelt för att det ska fungera på sjukvård. Alltså kommer jag ligga i beredskap varje dag fram till att min gamla grupp åker hem. Trist! Inte för att det gör något att ha beredskap, utan mer för att jag inte kommer kunna lämna campen på X antal veckor.

Idag fick jag en stor släng av separationsångest när jag vinkade av min gamla grupp, även om de var tillbaka en timme senare. Tänk när de åker hem för gott. Gud vad sorgligt det kommer vara. Dels för att jag Älskar min besättning, dels för att campen aldrig kommer bli densamma med nytt folk. Jag tycker det är bra som det är, varför ska saker och ting behöva förändras? Känns lite som om jag inte borde förlängt, tror det kommer bli extremt jobbigt rent känslomässigt.

För att få tankarna på annat, gick jag till köket och gjorde våfflor. Även om det fanns tre våffeljärn som gjorde 2 våfflor åt gången, var det svårt att hinna med. Men gott var det! Dessutom fick vi hjortronssylt till, så himla smaskigt!



Ny vagnsbesättning

Idag har jag varit ut med min nya besättning och haft sjukvårdsberedskap när de skulle kontrollskjuta sina vapen. Jag struntade dock i att skita ner mitt vapen, tyckte det räckte med skjutningen jag redan har gjort. Jag menar, så himla kul är det inte att ligga på 30 meter, skjuta och sen markera.

När min nya vagnschef sen såg att jag hade ringar på fingrarna, mer eller mindre beordrade han att de skulle tas av. Jag förstår omtanken, vore tråkigt om man fastnade i något och fingret slets av. Känns dock himla märkligt att vara utan, lite tomt liksom. Efter en dag på skjutbanan har jag numera en väldigt fin "ringbränna".



På eftermiddagen har vår kära Bosse kört ghostbuster stilen och utrotat (eller varje fall gjort ett tappert försök) alla myggor. Såg lite varmt ut med helställ, gasmask och gummistövlar (han sa efteråt att han hade ca 1 dl vätska i varje stövel).


Till middag serverades det köttbit (som det gick åt i snitt 3 st gafflar per man för att skära sönder), ris och beasås. Till efterätt fick vi wienerbröd, mums!

Fredag 11 juli

Idag går kontraktet ut för de som inte förlängde. Känns otroligt märkligt. De åkte till Sverige i tisdags och nu har de lämnat Livgardet för gott och är civila igen.

Igår kom det nytt folk till campen. Många nya ansikten att lära känna. Det kommer inte bli som förr, men det blir nog bra ändå.


Vilken otrolig himmel vi hade häromkvällen!

Smått och gott

Nu har äntligen mitt bagage kommit så nu kan jag ladda upp lite bilder igen!


Jag har fortfarande ont i knät sen jag landade på asfalt efter mitt andra fallskärmshopp. Nu är det dock inte lika svullet längre utan mest blått.



Igår kväll klockan 18:05 var det så här fin solnedgång i Abecce. Här ser man också vår fina camp efter att den ändrat form lite.



Bakom våra hygiencontainrar ser det numera ut så här. Vi fiskade upp en plaststol som legat i sörjan ett tag, och den var helt sönderfrätt! Man kan förstå att våra permethrin inpregnerade uniformer inte får tvättas hemma i Sverige. Det skulle ju ta kål på allt levande!




Jag fick paket från min kära vännina Kattis och hon ville ha bildbevis på ballongerna. Förstod inte vad hon menade förrän jag började blåsa. Herrejösses vad svårt det var! Hur fan gör man för att blåsa upp balloner, var så länge sen jag gjorde det. att jag inte visste hur det skulle gå till. Ändå tycker jag att mina lungor borde vara bra, så mycket som jag tränar.



Tack så jätte jätte mycket för presenterna! Nu har jag verkligen något att bita i när det är långtråkigt ;-)


Det är som här normalbilden i Tchad. Räcker med att man sitter still två minuter så ser man ut så här. Nu förstår ni kanske varför jag inte tycker det är så farligt med lite fukt under armarna en varm sommardag!?



Var bara tvungen att ta med den här bilden. Jag tycker det är så himla coolt! Helan och halvan liksom.
Har jag förresten berättat att jag sökt 3 st maskinförarutbildningar till nästa höst?


Försenat bagage

Denna gången när jag åkte tillbaka till Tchad, åkte jag civilt. Jag hade tänkt innan att "om jag nu åker civilt så är det ju förmodligen så att packningen kommer bort, sån tur brukar man ju ha". Iallafall så gjorde jag det och uniformen och kängorna åkte i väskan som jag skickade på bandet.

Och mycket riktigt, när vi står på flygplatsen i N'Djamena så kommer inte våra väskor. FAN!!! Så himla typiskt. Att jag inte gick på min magkänsla och tog uniformen i handbagaget, men jag ville slippa släpa en massa.

Så när vi sen sätter oss i det militära flygplanet för att åka vidare till Abecce, åker jag i en MYCKET originell outfit;

Svarta leggings, svarta ballerina skor, grå klänning och svart kavaj.



I ena handen har jag min AK5 och pistolen satte jag fast i handväskan. Det var en och annan som höjde på ögonbrynen kan jag lova. Det måste vara första gången en soldat åker sminkad och i klänning med vapnen lite nonchalant i handen. Herregud vad märkligt det kändes. "Finn ett fel", liksom. Kände mig oerhört felplacerad.

Som tur var så har vi fått ut två uppsättningar uniformer, så jag har fortfarande något att sätta på mig. Väskan kommer förmodligen imorgon.


På väg mot leave - igen

Så var det dags igen.  Nu är jag tillbaka i N´Djamena för att påbörja resan mot Sverige på tisdag. Har absolut ingen lust att åka hem, tycker jag har varit i Tchad alldeles för kort tid för att börja med allt packande, resande och väntande igen. Men men... När jag väl sätter nyckeln i mitt radhus kommer det naturligtvis kännas underbart.

Igår var jag med och hjälpte till att bygga upp gästtälten på plattform. Det gick relativt smidigt, jag hade ju vanan inne sen Abecce. Här användes dock en annan metod till golv, men den ska nog funka.

Här kör vi snabbvarianten och lyfter bara bort golvduken. Stommen står kvar. Resultatet blir att det blir väldigt lågt i tak, men det är smällar man får ta ;-)
 

Istället för plankor användes färdiga skivor.


Jag efter en hård arbetsdag. Svettig och skitig. Här står jag och vilar under AC-utblåset.



En positiv sak med att det allt oftare numera kommer regn, är att växterna börjar vakna till liv.
Blomma utanför vårat tält.

Midsommarafton

I fredags firade även vi på Camp Outsiders midsommarafton. Dagen började med diverse lekar för de som ville; kubb, boule och brännboll. Sen var det traditionsenlig midsommarlunch med potatis, sill, lax, köttbullar och prinskorv. Självfallet blev det även nubbe och snapsvisa. Dock så blev det väldigt stressigt att hinna med. Varje pluton fick 45 minuter på sig att både äta, backa och käka efterrätt. Midsommar på 45 minuter.

Jag fick min sjuksköterska till bordsherre. Men inte var det någon som drog ut stolen och fyllde på mitt glas för det, ingen gentleman där inte.


Våran MYCKET originella midsommarstång. Stången är klädd med kammonät, kransarna är consertina och istället för blommor har vi ett band med ammunition.


På kvällen bjöds det på grillat; oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås. Till efterrätt fick vi smulpaj med vanlijsås. Så jäkla gott! Godaste vi fått på hela missionen!


Midsommarafton var en himla trevlig dag och så här i efterhand kan jag säga att det absolut är en midsommar jag kommer komma ihåg (till skillnad från en del andra år när alkoholen flödar). Några minuter innan klockan 22 börjar en grupp ur Bravo springa därifrån. Alla ser ut som frågetecken och liksom "Vad händer? Varför springer alla?". Därefter börjar en grupp ur Alfa kuta därifrån. Vid det här laget börjar man bli lite smått orolig. Vi befinner ju oss trots allt i Tchad, ett land där det finns mycket rebeller och emellanåt är oroligt.

Sen hör vi skottlossning, precis utanför vår camp. Därefter får vi "Högsta stridsberedskap". Så vi springer till våran eldställning där vi kittar på oss kroppsskydd, stridsväst och vapen. Där blir vi kvar i drygt en timme innan vi får reda på att det var några som ägnat sig åt "Happy shooting". Vi tyckte dock inte att det var så himla roligt, på midsommarafton dessutom. Festen fick ett något abrubt slut kan man säga.

Moln

Idag är en helt underbar dag. Det är första gången under hela missionen som vi har mulet väder. Helt jäkla otroligt! Trodde knappt det var sant när jag gick ur tältet imorse och inte blev bländad av solen. Idag kan man kanske ta en dusch och vara fräch något längre än 5 minuter.

Dagarna som gått

Herrejösses vad tiden går fort. Jag tror att jag uppdaterar bloggen varje dag, men när jag verkligen tänker efter så är det inte oftare än typ var tredje dag. Skärpning!

I tisdags hade vi plutonsmiddag. Det var en mycket trevlig kväll med god mat; pizzaslice till förrätt, köttbit, pommes duces (?) och vitlökssås till huvudrätt och glass med fruktsallad till efterrätt. *mums*. Pricken över i:et var att vi fick dricka öl och vin. Himla mysigt.



Igår hade vi ett födelsedagsbarn i troppen. Jag hade med mig ballonger och present från min leave och han blev himla överraskad och glad. Det är så lite som gör så himla mycket här nere.


Jag har hittat min klocka! Eller det lät ju kanske lite märkligt. Jag har hittat den absolut snyggaste klocka jag någonsin sett som jag bara MÅSTE ha. Den är grym alltså! Frågan är bara om jag ska kosta på mig den. Jag menar, 45'000 är rätt så mycket pengar! Det kan inte bli den långresa jag tänkt isåfall i höst. Får ta mig en liten funderare på vad jag ska prioritera.

Visst e den läcker!!!

Pinkyceremoni

Igår hade vi pinkyceremoni för våra stackars pinkysar. Pinky är man när man aldrig har varit ute på mission tidigare. Ceremonin kan se lite olika ut, men det går ut på att man ska ha roligt och få slita och jobba lite. Våra pinkisar fick byta om till motoroverall, gummistövlar, sjal, handskar och skidglasögon. Därefter fick de marschera lite, göra armhävningar, krypa, hoppa mm. Allt på order från befälet.

Ceremonin avslutades med att de skulle lära sig en ramsa utantill och därmed anhålla om att få dricka en extremt äcklig drink. Jag hade själv blandat drinken, därför vågade jag inte provsmaka den ens :-). Ingredienserna bestod av: Vispad grädde, 1 liter rapsolja, 250g smält margarin, 1 burk dijon senap, 1 burk sambal oelek, 1 flaska tabasco, gammalt bröd och 2 liter vatten. Jag tror jag lyckades ganska så bra, för det var några som fick försöka hela 3 gånger innan de fick i sig allt.


Blä!


Vad är det här för ställning egentligen?

Kvällen avslutades med att alla nyblivna "yxor" fick en öl på mäsen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0