Info film om TD01

Hittade ett klipp på Youtube om TD01 (missionen i Tchad som jag var på under större delen av förra året). Tycker faktiskt filmen är himla bra gjord, de som gjort den (combat camera) har lyckats få med lite av varje och trots att den är hela 16 min lång så blir det aldrig långtråkigt att kolla.


Återträff med Tchad gänget

Ons-fre har vi haft återträff med både TD01 och TD01/F. Guud så kul det var att träffa alla igen :-). Intressant att se alla i civila kläder och hår på huvudet ;-). Vi har haft gruppsamtal med samtalsledare (för att se om någon behöver stöd eller hjälp efter missionen) och så blev det lite samkväm med god mat och dryck. Fältartisterna kom och spelade, otroligt duktiga och bra uppträdande! De var nere på nationaldagen och spelade, men tyvärr missade jag dem då. Jag var fast i N'djamena (flygen var inställda) och de spelade i Abecce.


Jag och min första vagnschef.



Två patriaförare



God mat :-)



Vid lunchtid börjades det igen. Återträffen var slut men det var ju fredag ;-)

Sista inlägget om Tchad


Resan från camp Europa till flygplatsen gick i en liten skitbuss där vi tryckte in oss ungefär dubbelt så många som fick plats.




Vi var tvungna att doppa kängorna i ett bad med virkon innan vi gick in i planet. Annars finns det risk för att vi sprider mul- och klövsjuka i Sverige.




Ännu en liten buss (fast denna gång ännu mindre) som skulle ta oss från vänthallen till flygplanet. Här var det nästan tävligt för att se hur många som gick att trycka in.




Lite coolt faktiskt. Flygbolaget som anlitades för att ta oss hem ägs av Bruce i Iron Maiden. Det var också han som satt bakom spakarna hela resan.




Jag och min bordskavaljer. Han var en av de få grabbar som fick en tjej vid sin sida. Måste säga att han skötte sin uppgift med beröm godkänt! Drog ut stolen, fyllde på vinglaset, hämtade mat...




Medaljparaden.




Medalj för internationella insatser.




Den vänstra medaljen fick vi i Tchad och den högra på Berga.




Hmmm, ja vad kallas detta plakat för? En sån får man varje fall efter varje mission.

Sista dagarna i Tchad


Medaljplan. Alla länder är representerade med varsin flagga. Här hade vi medaljceremonin i lördags när vi blev medaljerade med Eufor medaljen.



Regnet har satt fina spår i det annars så kala Tchad.


 
Det har blivit några resor till och från flygplatsen med containrar. Ibland är man lite trött och less.



Ah, tokiga fruntimmer. Vi passar på att larva oss lite när vi hade kvinnligt nätverk.



Många paletter ska packas. Jag är numera expert på lastsurrning ;-)



Jag var bara tvungen. Det är ju helt jäkla otroligt. Kan pungen vara mer självlysande eller??



Fina fåglar fanns på resorten.



Mysigt med båttur på floden. På ena sidan Tchad, på andra Kamerun.



En av alla sandstormar. Det är ett under att tälten står kvar, det är enorma krafter.



Hmm... Jo, alltså... Nu är det ju inte så att vi har lyckats få i oss alla dessa, men det var några som höjde på ögonbrynen när de såg oss.



Vagnschefen och Bosse bus pustar ut med lite fryst vatten.



En av alla containrar som åkte i konvojen. Skulle tro att de "glömt" att lastsäkra lite. Eller så tänkte de helt enkelt att det inte var något ömtåligt.



Mingel med bubbel och snittar efter medaljceremonin.



Alla är glada och positiva.


Solen skiner, det är molnfritt och 45 grader varmt. Vad passar då bättre än att sätta på sig uniformen och basker och stå i givakt för att få medalj ;-)




Civil för gott!!!

Weeii, så var jag hemma igen. För gott denna gången. Eller, varje fall tills nästa mission ;-).

Avrustningen har fungerat otroligt bra och smidigt. Oftast är det ju så att när man väl är i Sverige, vill man bara hem på en enda gång. 2 dagar på luckan med diverse olika puckar känns onödigt och långtråkigt. Fast det har som sagt fungerat väldigt bra och tiden har gått fort.

Landade i söndags kväll på Västerås flygplats. När vi kom fram till Berga lämnade vi in våra vapen och tillbehör. Igår hade vi läkarundersökning. Eller undersökning är väl att ta i. Vi fick lämna blodprov men det var också alles. Innan vi åkte ner sa alla att vi skulle få göra en massa olika undersökningar eftersom det är första gången vi svenskar är i Tchad och vi förmodligen har drabbats av en massa konstiga maskar och amöbor. Men icke sa nicke. Blodprov för att testas mot HIV, det var vad försvarsmakten kostade på oss. Inte ens ett hörselprov! Till och med när jag kom hem från Kosovo var det grundligare prover.

Igår hann vi också med gruppsamtal (som är obligatoriskt för att ta hand om de som ev. behöver hjälp att bearbeta vissa saker). Sen fick jag för första gången i mitt liv åka Stridsbåt 90. Jäklar vad grymt! Vilken upplevelse!
Kvällen avslutades på Berga slott där vi intog en 3-rätters middag och en jädrans massa alkohol. Även om folk blev sliriga så var stämningen ändå otroligt god och trevlig. Inga gnabb eller bråk, eller folk som spydde över bordet. En riktig partykväll med andra ord.

Efter 3 timmars sömn var det dags att lämna in all materiell och kläder. Det som borde ha varit en smidig övning (då vi redan i förväg packat allt i väska 1, 2 och 3) blev ett oorganiserat kaos. Ingenting stämde och personalen var väldigt irriterade över att ingen i förväg berättat att vi redan lämnat in vissa saker i N'Djamena. Men men... När man har 4 timmar kvar klarar man vad som helst. Då är det bara att le och se glad ut.

Dagen (och för den delen, Missionen) avslutade med att vi fick medalj För internationella insatser. Och nu sitter jag hemma hos mor och har precis gått igenom min post för 3 veckor. Idag ska jag ta det väldigt lugnt. Mår oförskämt bra men är lite sliten och trött.

Väskinlämning

Weeii, så har jag blivit av med 4 stora bärsäckar. Nu har jag bara handbagage och smutstvätt kvar. Shit så konstigt allt känns nu. Snart är jag hemma i Sverige igen, för gott! Kommer nog ta ett tag att smälta att jag inte ska ner hit igen.


Det blir en hel del packning när 70 man lämnar in 4 väskor var.

Sista dagarna

Nu har jag gjort min sista dag på Sotec (ett inhägnat område bakom camp Europa där vi förvarar våra containrar och fordon). Det känns lite vemodigt måste jag erkänna. Jag har verkligen trivts där ute. Arbetsuppgifterna har varit varierande, allt från inventering och spolning till lastning av containrar.

Vad gör man när buren är för tung för lundbergaren? Jo, man fixar lite motvikt :-)



Väldigt praktiskt att ta hjälp av hjullastaren när man ska spola GW'n under. Allt blir så mycket enklare och smidigare då.


Vi har lämnat in en del materiell för gott. Bland annat hjälm, stormkök och gummistövlar.


Jag har fått prova traktorgrävaren. Grymt roligt! Kan tillägga att det är avsevärt mycket enklare att gräva en grop, än att snygga till marken efteråt ;-)


Gräshoppor har vi mycket av. En del är till och med lite tama.



Näst sista kvällen i Tchad. Nu ska jag gå och dricka öl :-)

Bästa med missionen

Tänkte jag skulle summera lite av missionen. Det har varit mycket som har varit roligt, trevligt, härlig gemenskap, annorlunda klimat, märkliga locals, varierande arbetsuppgifter och  mycket mycket mer. Men det som har varit det Allra bästa med hela missionen var Iriba turen i början på april.

Vi var ett gäng som eskorterade brunsborrare när de sökte efter vatten. Vi var ute i 3 veckor, sov under bar himmel i våra musslor, åt rations, hade fälttoa och fältdusch, vi handtvättade våra kläder och rev baslägret ungefär var 3:e dag. Låter kanske inte så märkvärdigt men det var helt underbart. Eskorten var så himla bra för våran grupp. Vi verkligen hittade varanda och lärde känna varandra. Vi hittade ett sätt att arbeta tillsammans och samtidigt ha himla kul. Allt, precis ALLT förändrades efter den turen. Min SU81 var helt förändrad. Till det bättre.

Efter Iriba eskorten har jag haft så himla kul med min grupp. Vilket gäng vi varit! Saknar dem verkligen.

Summa summering

Weeii, på söndag åker jag hem till Sverige för gott! Ska bli så otroligt skönt, kan knappt fatta att det är sant. Ska jag verkligen få åka hem nu? Samtidigt så känns det så himla märkligt. Det här har ju varit en så intensiv period i mitt liv, känns typ som jag gjort det här i 10 år ungefär. Samtidigt som tiden gått otroligt fort, kommer fortfarande ihåg 15 november när jag satte min fot på Berga för att hämta ut utrustning.

Det är lite vemodigt att lämna. Lite på grund av att jag åker tidigare än planerat (är lite besviken på mig själv över att jag inte orkade hela vägen, men det är inte så konstigt att energin börjar sina efter 8 månader i Tchad). Fast helt ärligt så är jag väldigt glad över att få komma hem nu och inte sen. Jag har verkligen ingen prestige i att vara kvar till sista man. Det räcker nu, jag har gett den här missionen en massa motivation och energi och nu finns det nästan inget kvar.

Jag kommer sakna gemenskapen och människorna. Det finns några riktigt härliga och mysiga människor som jag verkligen tycker om och vill hålla kontakten med. Hoppas verkligen att vi kommer göra det också, och att det inte bara är tomma ord om att höras och ses.

Sotec/resort


Det packas och tvättas och saneras. Allt läggs i klippblock och ställs i en container som plomberas och skickas hem.



Jag passar på att övningsköra Lundbergare. Har faktiskt börjat få riktigt bra koll på den. Här flyttar jag en oljebur in i en container.


 
Jag har också hunnit vara på resorten (trot eller ej, men det finns i Tchad). Här matar jag en apa, med en sockerbit.

Hemrotation

Idag hade jag tänkt uppdatera bloggen ordentligt med både bilder och filmklipp. Men jag har ingen ork, lust eller energi. Dessutom glömde jag både kameran och sladden i tältet och det känns sååååå jobbigt att gå och hämta det.

Jag har fått en otroligt glad nyhet, jag får åka hem redan 5 oktober! Weeiiii!!! Fatta att jag är glad. Känns som en otroligt stor sten som bara har rasat av mina axlar. Jag har verkligen gjort mitt här nu, 206 dagar har jag varit på mission i Tchad. Nu räcker det, nu e de nokk!


Lång final

Jag har redan från första början sagt att OM det blir förlängning, så skriver jag under. Vilket jag också gjorde sen när erbjudandet kom. Har hela tiden sagt att missionen är inte över, förrän allt är lastat på båten och materiellen är på väg hem.

Efter min senaste leave (när jag var hemma så pass länge att jag nästan kände mig civil igen) har det dock inte riktigt känts så längre. Jag behöver inte längre stanna till slutet. Ser ingen prestige i det. Det räcker nu, det har varit en lång mission. Har varit här sen i mars, typ 200 dagar. Det är en himla lång tid. Med utbildningen inräknat blir det nästan ett helt år. Puh! Det känns som om tiden fram till 28 oktober, då jag roterar hem, är en enda lång final som aldrig tar slut. Hade gärna varit en av de första som roterade hem, det känns lagom.

En enda lång final där målet aldrig nås...

TD01/Td1f

Jag blir så trött. Trött på att höra hur jäkla dåligt vi som var här från början har skött vården av all materiell. De nya personerna hävdar att de i stort sett varit tvungna att öppna varenda container och börja om från början med inventering, bristlista och tvättning. Saker och ting ligger huller om buller. Det finns ingen logik i någonting. De gamla bara lastade in prylarna och drog sen.

Jag som varit här från början vet att det inte riktigt gått till så. Samtidigt så kan mycket behöva göras om då vi inte visste exakt hur avvecklingen skulle gå till. Jag tar åt mig av den här kritiken. Jag tar åt mig för de som redan åkt hem. Jag vet inte hur det egentligen är, men stort minus om de verkligen struntat i allt och bara så fort som möjligt lämnat Tchad.

Tillbaka i Tchad

Så var jag tillbaka i Afrika en sista gång. Ska jag vara helt ärlig känns det väl lite sisådär. Tror nästan jag var hemma på leave lite för länge. 3 veckor i civila kläder gör att man verkligen kommer in i sitt gamla, vanliga liv igen. Man upptäcker hur härligt Sverige är, även om det nu är regn o rusk. Det är svalt, frisk luft, rinnande vatten, god (och varierande) mat, grönt... Ja, faktiskt helt underbart!

Som tur är så har jag ju inte så länge kvar här nu. Befinner mig just nu på en lång final. Sista oktober går mitt kontrakt ut och sen är jag hemma igen! Weeiii! Börjar kännas att jag varit här sen i mars nu. Det blev en lång mission.

Första dagen hemma - Gröna Lund

Vaknar först 06:10 (av mig själv) men njuter av att kunna lägga huvudet på kudden igen och somna om. Känns verkligen som en lyx att vakna i en riktig säng med täckte och kudde ( i Tchad sover jag i sovsäck på tältsäng som är typ 60 cm smal). Gick upp först halv åtta och tog en skön löptur i det härliga Sverige vädret. Tänk vad mycket lättare det är att springa här jämfört med Tchad. Man klarar att ligga på ett högre tempo utan att pulsen för den skull sticker iväg. Jag förstår nu varför alla kenyaner och afrikaner är så snabba och uthålliga. Det är extremt krävande att träna i ett varmt och torrt klimat. Allt annat är ju lättare efter det.

Vid elva ska jag träffa kära syster yster, först går vi och käkar och sen gör vi Gröna lund. Det är så roligt att gå med henne för vi gillar precis samma saker och är lika galna i karuseller båda två. Vi kommer åka ALLT, minst en gång. Ser mest fram emot Fritt fall, även om den alltid ger mig dödsångest. Kanske är det den känslan som gör att jag ändå vill åka den.


Leave - igen

Så var man hemma på leave igen. Två månader har redan gått sen sist, tiden verkligen flyger iväg. Till helgen blir det Västerås och fallskärmshoppning i (förhoppningsvis) dagarna tre. Tänkte försöka bli klar med mitt cert och dessutom göra några solo hopp. Sen börjar det också bli dags att fundera på att köpa sig en egen skärm. Dyrt... Bara skärmen kan man få ge runt 10 papp för. Sen tillkommer rigg, dräkt, höjdmätare, hjälm mm... Dyr sport... Men... Det drabbar ju ingen fattig (som de rika säger).

Passar på att ladda upp lite filmer när jag är hemma, här går det mycket fortare och smidigare. Att dessutom kunna sitta vid ett "vanligt" tangentbord och få användning av touch metoden, extremt stor skillnad!

Jag har nu fått min nya pusselring (6:a) som jag beställde från USA. Den blev lite dyrare än jag hade tänkt (när den väl skulle hämtas ut var man tvungen att betala nästan 800 i tullavgift!). Det var nog ändå värt det eftersom det inte går att få tag i pusselringar i Sverige, varje fall inte i 14 karat. Så nu  har jag alla fall en kvinnlig sexa i trefärgat guld.





Summa summering

Dagarna går och jag har bara mindre och mindre energi. Tur att man ska på leave snart! Jag har hunnit med en konvoj från Abecce till N'Djamena (tog 4 dagar, 3 övernattningar), bada på hotellet, vårda vagn och bli kränkt av regnet. Eftersom jag sitter vid en extremt slö internetuppkoppling och tangentbordet dessutom är svårt jobbigt (man måste trycka jätte hårt på varje tangent, annars missar den bokstäver) så tänkte jag bara sammanfatta sista dagarna med lite bilder.


Vad gör man när locals lastbilarna stannar för 511 gången den senaste timmen? Passar på att ta en siesta!


På kvällen när vi skulle ta och resa förläggning, blåste min mussla iväg. Den hittades först dagen efter och då var den riktigt snuskig med alger och skit. Äckligt värre!


Mysig dag vid poolen.


En helt vanlig dag i missionen. Det märks att regnperioden är här nu. Det regnar typ varenda dag och temperaturen ligger på runt 34 grader (bara).


Spolning av vagnen. Tur att man inte är större för det är extremt trångt under.


Ok, sist jag kollade var det inte riktigt så här man skulle göra vid indragning av vinchen. Det är visserligen helt rätt att spänna upp mot en annan vagn, men att gräva ner sig i sanden och sätta patrian??


Så här ser det ut bakom camp Europa nuförtiden. Någon som känner igen sig?


"Det som göms i snö kommer fram i tö". Eller efter vård. Den här satt under instrumentpanelen (!!!) i patrian.


Tänkte avsluta med en liten gissnings stund. Vad har denna man gjort på hakan?? Ledtråd: Det är inte vad ni tror.

N'Djamena

Livet i huvudstaden är precis som förut, lika långtråkig. Nu håller jag på att vårda min vagn för att så småningom lämna in den för gott. Vården har aldrig varit någon rolig puck och inte blir det bättre av att man allt som oftast blir avbruten pga regn.

Jag håller ändå ut, för på fredag kväll åker jag till Sverige igen för leave!!! Ska faktiskt bli himla nice. Nu var det några veckor sen jag såg Svedala och sensommaren har ju alltid varit bästa tiden hemma. Hoppas på att få tillbringa några dagar på flygfältet och fortsätta på mitt fallskärmscert. Annars ska jag bara försöka ta det lugnt. Bara njuta av att vara ledig.


Jag - Ny hemvärnsman??

Jag brukar googla mig själv lite då och då. Mest för att se vad man kan få reda på om mig och om det som står stämmer. Döm om min förvåning när jag hittar detta citat på http://www.k3.mil.se/index.php?c=news&id=40468&do=print

"Jannica är helt på det klara med att hon efter hemkomsten från Tchad vill teckna avtal med Hemvärnet.
- Det ligger helt i min linje, jag vill fortsätta göra insatser och via Hemvärnet får jag möjlighet att verka även för insatser nationellt säger Jannica".

Men vänta nu lite grann... Har jag någonsin sagt så? "Helt på det klara med... teckna avtal", "Ligger helt i min linje" ??? Jag pratade visserligen med en Marie om hemvärnet, men att jag så gott som redan skrivit under?

Jag förstår att folk hatar journalister (även om hon nu inte var det utan informatör på hemvärnet).

Väg-rek

Fredag morgon till söndag kväll har jag varit iväg på väg rek mot N'Djamena. Uppdraget var att kolla hur vägen och wadisarna (betong övergångar) såg ut nu när det börjat regna. Vi åkte samma väg som vi åkte i mars, men jag kände knappt igen mig. Gud vad grönt och friskt det blivit.



Längs vägen finns en sån fin moské, var bara tvungen att ta kort på den. Den sticker ut lite kan man säga, passar inte riktigt in i normalbilden.



2 dygn i fält blev det, här har jag precis vaknat den andra morgonen.



På kvällarna tankade vi. Dock hade vi ej med drivmedelsflaket, utan all diesel låg i pannor. Alltså fick vi lov att tanka för hand. Det var en upplevelse, och herregud så jobbigt!



Mitt ute i Afrika, där det är misär och fattigdom. Där det vare sig finns mat eller vatten. Vad hittar man där? Jo, en otroligt välplanerad och påkostad bro. Känns lite märkligt.



I en liten by gjorde vi ett stopp och spelade lite fotboll med barnen.



Vad gör man när man åkt 50 mil i vagnen utan musik och man tröttnat på vagnschefens karaoke? Man improviserar och fixar en egen variant (synd bara att batteriet dog efter 25 min).



Resan gick otroligt bra och jag är mycket imponerad av vagnarna. De klarar MYCKET mer än jag från början trodde. Efter denna tur vet jag att de klarar allt!

Vattenfyllt wadis.


Sista milen var det dock lite svårare. Det började dugga och på vissa ställen såg det ut så här:

Bildkvalitén är tyvärr lite dålig. Gissa och vinn! Var är vägen?


Alla historier slutar oftast med ett lyckligt slut. Så gör även denna. Dock så hade vi lite spänning några mil från campen.

Dålig wadis där vägen rasat ihop före och efter.



Japp, här sitter vagnen.


Hela högra däcket är under vatten. Hur ska vi lösa det här nu då? verkar 6 grabbar fundera.


Sjukvårdspatrian fixar allt ;-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0